Foto: Maria Lundström

Diakonerna Anna och Andreas vill utveckla metoder för barn och unga med funktionsvariationer

Nyhet Publicerad Ändrad

Hur ska barn och unga med funktionsnedsättning känna sig sedda och bli mer delaktiga i fysisk och andlig gemenskap? Diakonerna Anna Gustafsson och Andreas Lundell mottog nyligen ett stipendium på 50 000 kronor för att studera detta i Italien och Tyskland. ”Vi är väldigt glada och nöjda”, berättar de.

Göran Collerts rese-och studiestipendium för utveckling av arbetet inom diakoni och med barn och ungdom inom Svenska kyrkan har tilldelats Anna Gustafsson och Andreas Lundell i Lunds stift. De ska genom kontakter inom Eurodiaconia i Turin respektive Düsseldorf fördjupa sig i vilka nya metoder som kan användas för att barn och unga med funktionsnedsättning ska känna sig sedda och bli mer delaktiga i fysisk och andlig gemenskap.

Stort grattis! Hur gick det till?

- Vi fick information om stipendiet via Svenska kyrkans utbildningsinstitut och blev intresserade. Efter lite efterforskningar skickade vi in en ansökan, detta eftersom vi gärna vill utveckla diakonin, oss själva, lära nytt och sprida kunskapen vidare. Det är så fint med detta stipendium som uppmärksammar diakonin, ett arbete som ofta sker i det tysta, säger Anna.

Hur kom det sig att ni gick samman om detta?

- Vi har samarbetat under studierna för att bli diakoner och vet därför att vi kompletterar varandra i våra tankeprocesser. Så det har känts naturligt att fortsätta göra saker tillsammans, förklarar stipendiaterna.

Hur gjorde ni valet av platser?

- Vi gjorde research och upptäckte att i Düsseldorf inom den luthersk evangeliska traditionen och i Turin inom organisationen Diaconia Valdese Valli har man kommit långt inom området. Därför är just dessa platser intressanta att besöka.

När bär resan av och hur ska ni gå till väga?

- Vi ska försöka bege oss dit nu i höst någon gång. Det ska bli mycket spännande.

- Vi vill se vilka metoder och nätverk som används och hur man löser finansiering. Hur samarbetar man med församlingar och kyrkor i närområdet? Vi ska möta de som jobbar med frågorna och träffa barn och unga som deltar. Relationerna är det centrala och det utmanande i arbetet, betonar Anna och Andreas.

Stipendiaterna Anna Gustafsson och Andreas Lundell ser fram emot att i höst påbörja arbetet med sitt projekt. Foto: Sofia Lindstrand

- Vi tänker brett kring det i nuläge. När vi kommer in i arbetet ska vi bestämma oss mer i detalj kring inriktning. När det gäller målgrupp kan det gälla personer med en diagnos av typen intellektuell funktionsnedsättning.

Varför brinner ni för just detta tema?

Anna funderar en stund och säger:

- Jag tänker att vi alla någon gång i livet kan råka ut för en funktionsnedsättning. Det kan handla om att få sämre syn, hörsel, psykisk ohälsa eller något annat. Vi människor vill gärna sätta etiketter. Men vem är egentligen funktionsnedsatt? Vem är stark, vem är svag?

- Det finns så många barn och unga vuxna som inte syns. De har inte alltid de verktyg som de behöver. Med det här projektet kan vi skapa något som kan vara till gagn för att utveckla verksamheten i församlingar i Sverige, poängterar Andreas.

Diakoni för dig Anna?

- Diakoni är att företräda hoppet, ljuset och erbjuda fysisk, andlig och existentiell hjälp. Kristus är den främste diakonen och förebilden för hur vi diakoner ska agera.

Och för dig Andreas?

- Kärnan i diakoni för mig handlar om relationer - att skapa dem, upprätthålla dem och låta dem växa. Det gäller att vara lyhörd och låta människan få ta plats.

Ni är båda två nyvigda av biskop Johan Tyrberg. Den högtidliga diakonvigningen ägde rum den 5 september i Lunds domkyrka då fem kvinnor och fem män avlade sina löften. Hur känns det nu?

- Jag har börjat på min tjänst i S:t Staffans församling och känner mycket glädje och har många förväntningar. Det är utmanande och givande att komma ut i tjänst och tas i bruk. Jag tänker att man kan se på sig själv som en gåva till församlingen, det vill säga, församlingen får använda alla inneboende resurser som diakonen har men också vara rädd om diakonen, säger Anna.

- Jag är en liten bit på vägen i min tjänstgöring, det är en vandring som har påbörjats. Det känns bra, spännande och utmanande. Jag finns i Perstorps församling. Jag är ensam diakon men är en del av ett arbetslag där det diakonala tankesättet finns med i alla verksamheter. Här arbetar vi brett och tillsammans med allt ifrån ungdomsgrupper till soppluncher, kafé och vandringar med mera. 

Maria Lundström

FAKTA

Göran Collerts rese-och studiestipendium för utveckling av arbetet inom diakoni och med barn och ungdom inom Svenska kyrkan

*Stipendiet delas ut i Storkyrkan i Stockholm den 31 oktober efter högmässan. 

*Stipendiaterna ska redovisa sitt arbete den 30 juni 2022.

*Donatorns avsikt är att resultaten av stipendiearbetet ska kunna användas brett inom Svenska kyrkan.

*Stipendiejuryns ordförande är professor Sven Britton, medlem av kyrkofullmäktige i Domkyrkoförsamlingen i Stockholm.

 

Ny rapport: Så bidrar diakonin till samhällsekonomin

Svenska kyrkans diakoni, det sociala arbetet, har ett samhällsekonomiskt värde på minst 1,5 miljarder kronor. Det framkommer i en ny rapport som presenterar den hittills mest heltäckande kartläggningen av Svenska kyrkans diakonala verksamhet.

Diakonin angelägen även i välmående Lomma

Vilken roll spelar diakonin, kyrkans sociala arbete i Lomma? Församlingshemmet välkomnar med en fasad i varmrött tegel och ljus inglasad entré. I dörren möter diakonerna Lena Hansen och Simon Årnes upp för att ge en bild av utmaningar och glädjeämnen i det lilla samhället vid kusten.