Visste du om att kyrkogården i Höganäs är en riktig oas? Här satsar man på att finnas till och vara närvarande för besökarna. Det nya växthuset har snabbt blivit en populär mötesplats. Det tronar mitt bland det vilsamma gröna med sköna fåtöljer.
Just i växthuset möter kyrkogårdsföreståndare Peter Andersson upp. Strax ansluter teamet som jobbar här. Lång och trogen tjänst är utmärkande. Peter är arbetsplatsen trogen sedan 14 år. Ingela Linde är säsongsanställd april till och med november sedan tio år. Anne-Marie Lundblad har elva års anställning i bagaget:
- Jag uppskattar så vårt sätt att jobba. Sedan tycker jag om att räfsa och att vara ute, även om det isar om öronen, berättar Anne-Marie.
Kristina Arvidsson arbetade i kyrkan i tjugo år som pedagog. Nu har kyrkogården varit hennes arbetsplats i tre år:
- Jag behövde göra något annat i mitt yrkesliv än att bara syssla med pedagogik. Jag är jättenöjd med att klara av arbetsuppgifter som jag aldrig gjort förut. Jag uppskattar helheten på kyrkogården, det praktiska arbetet, växterna och mötet med människor.
Ingen stress - samtalen får ta tid
Sedan tio år arbetar man utifrån en ny organisation. Alla ska hjälpas åt med sysslorna är grundinställningen.
- Vi får i stort sett dagligen bekräftelse på att vi gör ett bra jobb. Vi har blivit kända ansikten i Höganäs. Vi har delat in kyrkogården i områden och jobbar på att sprida ut oss. Vi ska synas och vara tillgängliga, säger Anne-Marie. Peter nickar:
- Det är uttalat att det ska vara lätt att komma i kontakt med oss, att vi ska tala med våra besökare och hjälpa till med det vi kan. Samtalen får ta tid. Vi stressar inte. Vi lyssnar på alla utan fördomar oavsett tro.
Arbetslaget har märkt att behovet av att prata har ökat och att människor är mer öppna med sin sorg.
- Vi behöver inte fråga, folk vänder sig till oss, de vet att vi finns till för dem. Från att de kommer in på kyrkogården ska de känna sig välkomna. Detaljerna är viktiga. Allt ska vara vackert, sammanfattar Peter.
RÄTAd rygg och höjd blick
- Vi följer dem som dött. Vi får också följa de efterlevande som mist sina nära och kära genom sorgens olika skeden. Vi märker hur en del med åren rätar på ryggen och höjer blicken, påpekar Kristel.
Ja, tungt som det kan vara så vet vi ju alla att vi ska dö. Rik eller fattig, det spelar ingen roll, inflikar Ingela.
- Vi jobbar tillsammans i glädje och i sorg Det är inte bara dystert. Det som skänker tillfredsställelse är varenda gång som folk säger hur fint det är här, konstaterar Peter.
Det finns en runda att gå på kyrkogården, här och var finns platser där man kan sätta sig ner. Det är en underbar parkmiljö och en magisk plats, betonar Anne-Marie.
- Att få vara ett med naturen är som ett balsam för själen - att klippa, ansa, dekorera och att höra fågelsången.
Skönhet och ljushjärtan
Utifrån årstidernas växling och de kyrkliga högtiderna dekoreras kyrkogården. Tanken är ett erbjuda en helhetsupplevelse präglad av skönhet och uttänkta detaljer. De mörka vintermånaderna livas upp med ljusslingor, ljushjärtan och tända gravlyktor.
Peter lyfter hur positivt det är att ha ett kyrkoråd som är stöttande och med på noterna.
- Vi vill något med detta. Vi utvecklar ständigt kyrkogården, sätter vår egen personliga prägel på det och vårt arbetssätt. Vi är ett kreativt gäng och där är kyrkorådet en viktig part.
Ett exempel är den askgravlund som man själva har designat. En annan idé som blivit verklighet och som inneburit ett lyft är ett växthus på 31 kvadratmeter. Det invigdes vid Allhelgona 2018 och har gjort succé. Det är ett extra rum som används flitigt och står öppet 07-15.30 varje dag. Det fungerar som en mötesplats och det är vanligt att folk stämmer träff.
Möten, mingel och stilla rum
Det välkomnande växthuset har många användningsområden: Enklare begravningskaffe, sommarkafé, afterworkträff och julfrukost för personalen, en plats där man tar emot studiebesök, mingel efter bröllop men också ett stilla rum för eftertanke.
Även arbetssättet utvecklas utifrån behov och personalens idéer. Så har det till exempel skapats en ceremoni kring urnsättning. De anhöriga får vara med att utforma den och om de till exempel vill bära och sänka ner urnan. Ceremonin börjar med musik och ljuständning och det får den tid som behövs.
Teamet har många minnen av förtätade stunder. Den stora kraftiga lastbilschauffören som bröt ihop fullständigt när insikten sjönk in att mor var död. Tonåringen som kramade urnan stenhårt och äntligen släppte fram gråten hon hållit tillbaka.
- Här får man gråta och vara ledsen. Vi är inte rädda för de nära samtalen, säger man samstämmigt.
Vilken sorts frågor får ni?
- Faktiskt rör det allt mellan himmel och jord men mycket rör det praktiska. Hur går det till vid begravningen? Vad händer efter döden? Vad händer när man ska begravas och inte är medlem i Svenska kyrkan? Det är inte ofta vi får frågor om Gud och tro.
Hur ser trenderna ut?
Askgravlunden som innebär en engångskostnad har tillkommit eftersom folk inte efterfrågar en gravplats i hög grad längre. Det beror på det stressade samhället och på att folk flyttar mer nu. Släktforskning är populärt och det märks tydligt på kyrkogården att människor söker sina rötter.
Vad har ni på gång framöver?
- Retreat och kulturstig på kyrkogården. Det är vår diakon i församlingen som står för det. En förtroendevald upplevde det i England och inspirerades. Vi har många kulturstenar här. Och vi har fått medel donerat för att lyfta fram våra kulturgravar, förklarar Peter.
Från mitten av juni 2019 står kulturstigen klar efter år av förberedelser. Det finns en startplats, pilar att följa och stationer med diskreta stolpar där man kan läsa om historierna bakom gravplatsen. Det finns också QR-koder som man använda sig av.
Vad tycker ni är det bästa med jobbet?
Arbetslaget ler stort.
- Att ett samtal kan börja i sorg men sluta i något glatt. Det kan göra ens dag! menar Ingela.
Annat handlar om glädjen i att få en spontan kram, att känna igen ett ansikte, att uppleva tillhörighet med besökarna och att kunna ge de som kommer svar på sina frågor och hjälpa dem på ett bra sätt.
- Vi får vara med om mycket. Besök av en älg och en polispiket hör till det mer ovanliga men vi vet aldrig vad en dag på jobbet kan bjuda på. Det tillhör tjusningen. Vi tar det med ro.
maria.c.lundstrom@svenskakyrkan.se
Skrolla ner för att se bildspelet från Höganäs kyrkogård och läs mer nedan om kyrkogården som mötesplats!
Kyrkogården - kyrkans viktigaste kontaktyta
Besök på kyrkogård toppar Svenska kyrkans statistik för kontakt med människor. I snitt 65 procent sökte sig dit under det senaste året. Under allhelgonahelgen besöker varannan svensk en kyrkogård. Oavsett tro.
Jonas Bromander är religionssociolog. Han har under många år forskat om riter och ritualer. Traditionen att besöka kyrkogården och tända ljus i allhelgonatiden har blivit mer och mer vanlig och vuxit de senaste 20–25 åren. Idag är det nästan lika många som tittar på melodifestivalen som besöker kyrkogården den helgen.
– Seden med att besöka kyrkogården och tända ljus har vuxit underifrån och är inte något som kyrkan själv har drivit på. Jag tror att det är därför det är så starkt. Det är också så att den gemensamma dagen för att hedra minnet av de döda sammanfaller med mörkrets intåg. Vi tänder ljus och det är stämningsfullt, säger Jonas.
Jonas menar att människor vill knyta ihop då, nu och framtid, ett sätt att placera in oss i historien.
– Det är ett rent mänskligt behov att placera in sig i ett sammanhang. Riten vid allhelgona fungerar bra för det. Vi minns våra förfäder och funderar över vår situation i världen.
Emelie Simmons och Maria Lundström
FAKTA OM KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården i Höganäs har anor från 1800-talets mitt och är 827 meter i omkrets. På kyrkogården finns ett kapell som invigdes 1956 och som hyser de flesta begravningsgudstjänsterna i församlingen. Kapellet är också godkänt för borgerliga ceremonier samt för andra trosinriktningar.
Fram till december 2013 fanns ett lokalt krematorium. Därefter transporteras avlidna istället till krematoriet i Helsingborg.
Höganäs kyrkogård ligger så långt österut man kan komma i Höganäs tätort och anlades i samband med att Höganäs bruksförsamling bildades 1854. Etapp två kom till med koleraepidemi 1873. Dessa två etapper är den gamla delen av kyrkogården med de stora vackra ekarna och bokarna som ger en vacker, fridfull och historisk inramning.
Den nyare delen av kyrkogården kom till i och med att Höganäs blev egen församling 1919. Här finns tydliga kvarter för både urngravar och kistgravar. Kvarteren ligger vackert inramade med olika häckplanteringar. Centralt ligger minneslunden från 1964 ritad av trädgårdsarkitekten Sven-Ingvar Andersson. Den ellipsformade lunden påminner om den stora handen människan får vila i efter uppbrottet från detta jordeliv.