Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Lunds stift Besöksadress: Kraftstorg 12 B, 22350 LUND Postadress: Box 32, 22100 LUND Telefon:+46(46)155500 E-post till Lunds stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Lunds stifts kyrkospel - historik

Dramatik kan gestaltas utanför scenen och liturgi kan gestaltas på andra platser än i kyrkorummet. Liturgin kan i sig beskrivas som ett drama och i dramatiken finner vi ibland ritens språk.

1960 inrättades en tjänst som kyrkospelskonsulent i Lunds stift. Birgitta Hellerstedt Thorin, skådespelerska och aktiv i Sigtuna, blev tjänstens innehavare och var konstnärlig ledare för Lunds stifts kyrkospel fram till sin död 1990. Under ungefär samma tid var Ingemar Thorin verksam som liturgisk ledare.

Den dubbla förankringen i teatern och liturgin, i den konstnärliga och i den teologiska reflektionen, har kännetecknat också åren inom Lunds stifts kyrkospel.

Verksamheten innebar kurser, seminarier, spel, turnéer. Bas i arbetet har genom åren varit somrarnas kyrkospel i Lunds domkyrka.

I dialog med den liturgiska utvecklingen och utvecklingen inom teatern har spelen vuxit fram. Spelen har under dessa 40 år sett ganska olika ut - från 60-talets stiliserade spel över 70-talets samhälls- och kyrkokritiska till sagorna och berättandet på slutet av 80-talet och början av 90-talet.

Samarbete med dansare skolade i modern dans har aktualiserat det mänskliga behovet att med hela kroppen få kommunicera med Gud och människor. Dansen har ett eget språk. Den berättar inte en historia om något som varit eller illustrerar något som sägs i ord. Den är direkt kommunikation och den kan hjälpa oss att på vårt sätt ta 800-talets munkars språng från reciterade repliker till samtidighet, eller 50-talets språng från illustrationsteater i kyrkan till närvaro.

Under 90-talets senare del har två motiv starkt lyfts fram: vandringen och förbönen. Visionen för spelen var att människor skulle känna igen sina egna liv - fragment från livsvandringen, gestaltade som en förbön på Lunds domkyrkas trappa.

Liksom vi, när det gäller bildkonsten i kyrkorummet, talar om både trosbekräftande och trosutmanande konst, behövs en dramatik som utforskar och fördjupar tron och som gör det genom att vara profetisk, ställa kritiska frågor, ge plats för tvivel och vrede, passion och kropp.

Den teologiska motiveringen för detta är förstås inkarnationen: Kristi identifikation med den yttersta utsattheten och gudsövergivenheten. Inför Gud som på korset vrålar" Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" behövs inget tillrättaläggande. Verkligheten så naken som den är, i skönhet och smärta, ryms i det liturgiska dramat. Teaterns arbete med kropp och gestaltning kan ge oss form och uttryck för det vi erfar i livet.

Vad är kyrkospel?

Dramatik kan gestaltas utanför scenen och liturgi kan gestaltas på andra platser än i kyrkorummet. Liturgin kan i sig beskrivas som ett drama och i dramatiken finner vi ibland ritens språk.
Relationen mellan teater och kyrka kan beskrivas ur olika perspektiv.

Det liturgiska dramat har sina rötter i 800-talets Mellaneuropa, i den benediktinska klostertraditionen.

Dramat var ursprungligen en form av musikalisk utsmyckning av mässan. Genom sin inlevelse i påskliturgin övergick munkarna från att sjunga eller läsa dialogen mellan kvinnorna och änglarna vid graven till att gestalta den. Det liturgiska dramat var fött!

Liturgin kan i sig beskrivas som ett drama och i dramatiken finner vi ibland ritens språk.

Under 1200-talet uppstod de så kallade mysteriespelen, som framfördes på modersmålet av lekmän utanför kyrkan. Spelen tillhörde stadskulturen och framfördes av borgarna, de olika skråna. Det latinska namnet för skrå, ministerium, har gett spelen dess namn. Dessa spel kompletterade påsk- och juldramerna och tog upp hela frälsningshistorien från skapelsen till den yttersta tiden.

Mirakelspel var en annan typ av spel som uppstod ur det liturgiska dramat. Spelen skildrade helgonens liv och byggde på olika legender. Ytterligare en genre är de så kallade passionsspelen som gestaltade Kristi lidande, död och uppståndelse.

Moralspelen eller moraliteterna handlar, som namnet anger, om hur man ska leva rätt och riktigt. Medan mysteriespelen gestaltar frälsningshistorien, visar moraliteten vägen till frälsning. 

Efter reformationen blev bibeldramer vanliga. Det var dramatiserade bibeltexter som bland annat fyllde en pedagogisk funktion, både för aktören och åskådaren. Flera av dessa spelformer är levande också idag.

Intresset för religiös dramatik förnyades efter andra världskriget. I Sigtuna på 1950-talet uppstod på nytt det liturgiska dramat i samarbete mellan regissören Tuve Nyström och prästen och författaren Olov Hartman. Återigen ville man lyfta fram den dramatiska dimensionen i liturgin. 

Gestaltande och kroppslighet var centralt, och synen på liturgin som en händelse, ett drama, levande. Liturgi, sade man, är aldrig enbart texter i en bok, en undervisningssituation eller endast förkunnelse. Liturgi är gestaltande och inlevelse och det som uppstår när liturgins texter, de bibliska berättelserna och våra egna liv får kropp och närvaro i en gudstjänstfirande församling inför Guds ansikte.

Olov Hartman definierar kyrkospel som "en dramatisk handling, avsedd för kyrkorummet, underordnad de liturgiska lagar som gäller för kyrkokonst och framsprungen ur församlingens bön och Guds ord".

Ur Teater och kyrka av 
Lena Sjöstrand, Kultur 98, Mitt i församlingen 1998:1