Foto: Josefin Casteryd/IKON

Gudstjänst från A till Ö

Sitta eller stå? Tänk om jag gör fel och alla tittar på mig? Men egentligen är det inte så noga. En gudstjänst är ett uttryck för människans längtan efter Gud. Och kanske nyfikenhet på vem Gud kan vara. Du behöver inte göra något. Bara ta emot.

Kanske har du precis börjat din konfirmationsläsning? En del konfirmander känner sig redan hemma i kyrkan. Andra möter nya saker som de inte känner till. För dig som är nyfiken och vill veta mer, kommer här en enkel förklaring till hur en gudstjänst går till. En gudstjänst från A till Ö.

Gudstjänster firas inom de flesta religioner. Ofta följer gudstjänstens upplägg och innehåll gamla traditioner och det gör att vi idag kan ha svårt att hänga med. Men traditionerna kan också skapa trygghet och en känsla av samhörighet med generationer före oss.

- Vi kan se gudstjänsten som en fest. En fest är uppbyggd enligt en slags ordning. Först hälsar vi välkommen, sedan delar vi en måltid, pratar och dricker kaffe. Innan vi går säger vi adjö, berättar Karin Sundmark, präst och stiftsadjunkt som arbetar med utveckling av gudstjänsten.
Men en gudstjänst är också något mer än en fest. Den är ett möte mellan Gud och människa.

Kyrkklockor hälsar välkommen

Gudstjänster i Svenska kyrkan kan se olika ut, men de följer ungefär samma grundform. Följ med på en gudstjänst och se hur det går till.
När vi går in i kyrkan slår en doft av stenväggar och tända ljus slår emot oss. Det stora kyrkrummet badar i ljus. Det är svalt och skönt och människor sitter redan i bänkarna. Ett litet barn hoppar upp och ner. Tanterna längst fram har hatten på inne i kyrkan och några ungdomar har satt sig tätt intill varandra långt bak. Fniss och skratt, pip från en mobil.
Vi välkomnas av en äldre kvinna och en ung man. De är kyrkvärdar och ger oss en agenda, som är ett program för dagens gudstjänst. Vi får också två psalmböcker, en med äldre psalmer och en med nyare.
- Om vi vill kan vi gå fram och tända ett ljus innan vi sätter oss. Många gör det för att de tänker på någon särskild. De tända ljusen är som en ordlös bön, säger Karin Sundmark.

När du tänder ett ljus kan du tänka på någon särskild

Nu ringer kyrkklockorna. Deras klang fyller rummet och hörs långt ut i landskapet. Klockornas uppgift är att berätta att det är gudstjänst.
När klockorna tystnat tar den första psalmen vid. Kyrkomusikern spelar på en orgel som står uppe på läktaren. Kören sjunger så att tonerna fyller hela kyrkan.

Hur ska jag veta vilken psalm jag ska sjunga? undrar jag.
- Om du tittar dig omkring ser du skyltar med siffror på olika ställen i kyrkorummet. Siffrorna hittar du sedan i psalmboken, säger Karin Sundmark.

Karin Sundmark. Foto: Maria Lundström

Färgerna talar ett eget språk

Framme på altaren står tända ljus och buketter med vita blommor och gröna blad. Även färgen på altarduken och delar av prästens kläder är gröna.
- Snyggt med samma färger, säger jag.
- Blommorna och textilierna har ett eget symbolspråk och är olika för olika tider på året. Färgerna följer kyrkoåret, kyrkans egen tidräkning som berättar saker ur den kristna traditionen. För varje del
av kyrkoåret finns ett tema med utvalda texter och psalmer. Temat kan till exempel vara Kärlekens väg eller Livets källa, berättar Karin.

 
Sedd med goda ögon

Efter den första psalmen kommer beredelseorden. Beredelseorden är en kort bibeltext vars syfte är att förklara att även om jag känner mig misslyckad finns det möjlighet till förlåtelse, om jag vill det. Gud älskar mig ändå.
- Varför måste vi be om förlåtelse det första vi gör? vill jag veta.
- Syndabekännelsen handlar om att lägga fram det som är jobbigt. Kanske tänker Gud så här: Jag älskar dig redan. Vad bra att du vågar lägga fram det som är svårt. Gud ser på oss med goda ögon, förklarar Karin.
Efter syndabekännelsen säger prästen ”På Jesu uppdrag säger jag: ”Dina synder är dig förlåtna.”
Det där med förlåtelse känns rätt skönt, tänker jag. Det blir mycket lättare när man kan släppa det som är jobbigt. Vi människor har en förmåga att gå och älta saker och ting.

Karin fortsätter:
- En gudstjänst kan handla om mänskliga behov av att bli sedd och bekräftad som den vi är.
Gudstjänsten är skapad av människan för att stilla hennes längtan efter Gud. Men i perioder har kyrkan varit sträng och betonat det du inte får göra. Idag är det mycket mer avslappnat. Barn tar med sig ritblock och russinpaket till kyrkan.

Prästen är vänd åt två håll

Prästen fungerar under gudstjänsten som en slags programledare som ska hjälpa församlingen. Hon vänder sig dels ut mot församlingen, dels mot altaret. När hon talar till församlingen är prästen en representant för Gud. När hon vänder sig till altaret vidarebefordrar hon församlingens ord till Gud.
Efter syndabekännelsen är det dags att sjunga igen. Psalmerna är valda för att passa just denna söndag och följer också de kyrkoåret. Vissa psalmer har pampiga långsamma melodier och är skrivna på 1600-talet. Andra psalmer är från vår tid och har texter man kan känna igen sig i.
Bibeltexterna efter psalmerna läses ofta av någon annan än prästen. Det kan vara en kyrkvärd, konfirmand, eller någon annan i församlingen. Först kommer en text ur Gamla testamentet. Sedan ur Nya testamentet.
- Texten ur Nya testamentet kallas också evangelium som betyder glatt budskap och är något som Jesus har sagt, säger Karin.

Vad säger texten oss idag

Predikan, som följer efter bibelläsningen, är prästens tankar kring dagens tema och vad det betyder för oss idag. Prästen skriver själv en ny predikan till varje söndag. En predikan är personlig, men ska ändå följa Svenska kyrkans tro och lära.
Trosbekännelsen som kommer sedan, är en kollektiv bekännelse till den kristna tron.
- Måste jag hålla med om allt? frågar jag.
Karin svarar:
- På 300-talet började funderade kyrkan över vad som var den minsta gemensamma nämnaren för kristendomen. Trosbekännelsen är inte ett formulär, där jag måste sätta kryss för allt för att få kalla mig kristen. Att Jesu mor Maria tvunget skulle vara jungfru när hon födde honom har till exempel debatterats. Tanken är att jag tillsammans med andra ska få fundera på vad kristen tro betyder för mig.

Kollekt till dem som behöver

När nästa psalm börjar sjungas går kyrkvärdarna runt med håvar och samlar in pengar.
- Vad ska de ha pengarna till?
- Kyrkan samlar på olika sätt in pengar till dem som behöver. Det kan gälla katastrofhjälp eller medel till kyrkans arbete bland missbrukare eller andra utsatta. Ett sätt att samla in pengar är kollekt, säger Karin.
När pengarna är insamlade hälls de upp en stor korg som ställs på altaret. Prästen tackar för det som är insamlat och ber att det ska komma människor till hjälp.
- Korgen står sedan kvar på altaret under resten av gudstjänsten, avslutar Karin.

Samma måltid som på Jesu tid

Nu börjar prästen förbereda nattvarden, eller mässan som den också kallas. Först ber prästen en bön och församlingen sjunger en psalm som handlar om nattvarden. Efter detta sjunger präst och församling tillsammans en växelsång. Prästen sjunger ett långt avsnitt som handlar om att Gud har älskat världen och sänt Jesus att bli människa för vår skull. Altaret dukas med bröd och vin. Nattvardsbägaren med vin kallas för kalk. Brödet kallas för oblater och tallriken där de ligger patén.
Under nattvardsbönen berättar prästen vad som hände under den första nattvarden, den som Bibeln berättar att Jesus firade med sina lärjungar. Innan församlingen kommer fram för att ta emot nattvard, ber alla tillsammans bönen Vår fader. Enligt Bibeln var det den bönen Jesus själv lärde sina lärjungar, berättar Karin.

Får alla komma fram och ta nattvard? undrar jag. Eller måste man vara konfirmerad först?
- Alla döpta är välkomna. Både barn och vuxna, säger Karin.
Det vanligaste i dag är att du tar ett bröd i din hand som du sedan doppar i nattvardsvinet. När alla som vill har tagit nattvarden, ber församlingen en gemensam tackbön. Sedan är det dags att sjunga igen. Denna psalm kallas lovpsalm och är glad och hoppfull.
 
Gudstjänsten är snart slut. Innan vi lämnar kyrkan blir vi välsignade av prästen. Välsignelsen är fyra tusen år gammal och förekommer första gången i Gamla testamentet. Prästen håller upp sin högra hand och läser välsignelsen på uppdrag av Gud. Vi som blir välsignade kan sträcka ut handflatorna och vända dem uppåt för att ta emot.
Så spelar kyrkomusikern ett sista musikstycke och alla börjar resa sig och gå ut. Sedan är det kyrkkaffe för den som är sugen. Och det är jag. Ganska hungrig också, när jag känner efter.

- Varje människa som är på en gudstjänst har en uppgift. Det är att vara där och bidra med sin närvaro. Det är stort nog, säger Karin när vi vänder hemåt igen.

Kristina Strand Larsson