Meny

Diakonala behov i kristid

- Corona har gett oss en kristid vi aldrig hade kunnat föreställa oss och därför inte har kunnat öva inför, menar Carin Hompe Svedberg, stiftsdiakon. Samtidigt är hon oerhört imponerad av den flexibilitet och välvilja hon möter bland stiftets diakoner och andra medarbetare när det gäller att ställa om till de nya behov som på väldigt kort tid uppstått.

- Det som är nytt i den här krisen jämfört med 2015 när flyktingarna strömmade över gränsen, är att vi som ska bistå med hjälp också är de utsatta. Vi är en del av krisen. Vi själva eller någon i vår familj har kanske drabbats av varsel, sjukdom, oro eller rädsla. Så den här gången måste vi tänka på att ta hand om oss själva också, förklarar Carin Hompe Svedberg.

Kristider gör ofta de redan utsatta mer utsatta, därtill kommer de nya grupperna till exempel de över 70 som sitter i karantän.
- Många över 70 klarade sig utmärkt tidigare, men nu är de bundna till hemmet och behöver hjälp med till exempel handling. Vi vet att ökad isolering ger ökad psykisk ohälsa. Många har förlorat sina jobb vilket innebär en press, det kan också vara så att alkoholintaget ökar. Våld i hemmet har ökat i Kina under deras lockdown och vi befarar att vi också kommer att se en ökning här i Sverige. Samtalen till jourhavande präst har ökat. Vi ser också gymnasieungdomar som kanske inte hade så lätt med studierna tidigare, som nu förväntas prestera hemma i större utsträckning på egen hand. Krisen sätter press på människor på olika sätt.

Christel Schönbeck Nordh, diakon i Sjöbo församling, har gjort ett rullande schema för personal och volontärer. De hjälper personer i riskgrupper med att handla mat, hämta mediciner och lämna/låna böcker på biblioteket.
- Många av våra volontärer är själva i riskgruppen, men ett tiotal har vi kvar som kan hjälpa till. Just nu planerar jag för sommaren och semestertider, men det måste vi kunna lösa så att de som behöver hjälp får det, säger hon. 

Samtal för enskilda kan Christel Schönbeck Nordh fortfarande genomföra och hon har fått utöka telefontiden för bokning, och även lagt in präster på samtalstiderna för större tillgänglighet. Hon erbjuder också samtal under promenad.
- När det gäller verksamheten för våra äldre så kan vi ju inte ses i grupper, men vi ringer upp dem och håller kontakten. Vi vill att de ska veta att vi finns här även fast vi inte kan ses. Just nu upplever jag att det finns en väldigt stor uppskattning av det enkla. Ett samtal eller en hälsning, det har fått en större betydelse. Det känns som om alla hjälps åt så att ingen ska bli smittad. Jag märker ett omhändertagande för oss som personal, en omtanke som funnits där hela tiden egentligen, men som nu blivit mer uttalad. Alla vill göra det bästa för alla, menar Christel Shönbeck Nordh. 

Diakonicentralen i Lund erbjuder möjlighet till dusch, klädbyte och billig frukost. Vissa dagar finns sjuksköterska och läkare på plats liksom representanter från olika nätverk som Krisjouren och Psykiatrin. Man kan också få hjälp med myndighetskontakter.
- Vi erbjuder samtal och försöker fånga upp människor i deras livssituationer. En del lever i missbruk eller med psykisk ohälsa, det kommer EU-migranter och personer som längtar efter ett sammanhang, det är blandade gäster både äldre och yngre, berättar Anette Danielsson, diakoniföreståndare. Just nu försöker vi upprätthålla basservicen med dusch, frukost och bokade samtal. Vi har glesat ut mellan borden och vi uppmanar till att hålla avstånd i kön till frukosten. Luncherna har vi dock fått ställa in eftersom vi helt enkelt blir för många då i lokalen. Men vi hoppas kunna börja med dem igen när det blir lite bättre väder så man kan sitta ute.

På Lyan i Kallinge förbereder diakonen Annette Karlstrand tillsammans med kollegorna Anna Rasmussen och Franz Feldmanis en livesändning i den slutna facebookgruppen.
-Våra deltagare kan inte komma hit just nu så de jobbar hemifrån istället och de följer samma schema som på plats. Vi ska försöka komma igång med Zoom framöver men ännu så länge fungerar det bra med vår facebookgrupp. Vi sänder och de kan kommentera och ställa frågor under tiden, berättar Annette Karlstrand. 

Lyan är ett projekt som drivs av Lunds stift med hjälp av Europeiska Socialfonden. Här jobbar man med dem som hamnat långt ifrån arbetsmarknaden i ett samarbete med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten.
- Vi bedriver rehabverksamhet för att få deltagarna att komma tillbaka, få rutiner, våga tro på sig själva igen, se att de inte är ensamma i sin situation, prova antal timmar man kan klara av att jobba och att få tillbaka ett socialt sammanhang. Vi har runt 20 inskrivna just nu, säger Annette Karlstrand.

Klockan 9 är det dags att säga hej till varandra i livesändningen. Samlingen varar cirka 20 minuter och innehåller alltid ett tema. Klockan 10 är det dags för promenad. Ofta finns någon uppgift knuten till detta, till exempel att med mobilen fotografera något som är vackert. Ibland gör de yogaliknande rörelser som visas via livesändningen. En ny uppgift man börjat med är att skriva cv och intervjua varandra. Personalen får börja och sedan får de som vill av deltagarna också bli intervjuade. Fem minuters tystnad har man också alltid tillsammans. Klockan 12 är det avslutning.
-Det är viktigt att göra en markering att arbetsdagen är slut. Syftet är ju att skapa goda rutiner, så efter arbetsdagen får man göra något annat, förklarar Annette Karlstrand. 

Var tredje vecka träffas de i kyrkan där det finns möjlighet att hålla avstånd. Efter första samlingen fick alla en påse innehållande olika saker att bygga ett altare av hemma. Vid varje samling tar man påsen med sig och får den påfylld med nya saker.
- Vi tycker att detta fungerar bra faktiskt. Våra deltagare tycker förstås det är tråkigt att de inte får komma hit, men vi har lyckats hålla på rutinerna och arbetsuppgifterna även om det har blivit via livesändningar. Vissa delar i detta kommer vi att behålla sedan också eftersom de slagit så väl ut, till exempel promenaderna och att skriva cv. Deltagarna kommer att jobba hemma till den 4 juni. Därefter tas ett nytt beslut så att ingen behöver leva i ovisshet. Det är ett sätt att dela upp även ovissheten i en struktur!

Charlotta Bäckström