Meny

Biskop Johans visitationspredikan i Ivetofta kyrka

Ett sammandrag av biskop Johans visitationspredikan efter biskopsvisitation i Villands och Gärds kontrakt 23-28 april 2019

Nu vill jag sammanfatta visitationsveckan med några tankar utifrån vad jag sett, hört och upplevt och till slut jämföra lite med den situation när Jesus grillar fisk...

Visitationsveckor är intensiva och fantastiska. Vi får lära känna ett kontrakt, ett område i stiftet. Vi får tid att åka omkring och se och lyssna och uppleva kyrkor och församlingshem medan vi träffar medarbetare, förtroendevalda och engagerade i kyrkan. Nyfikna, intresserade. Se hur kyrkan skiljer sig åt och se hur kyrkan är sig lik. Kyrkan, brukar jag säga, är en hub i församlingen. Inte på stifts- eller riksnivå. Vi som arbetar i stift och på nationell nivå är till för att stödja kyrkan, så som den lever i församlingen. Hjärtat är altaret dit vi får komma som blodkroppar och lägga ifrån oss och ta emot nytt, friskt blod och bära ut det i cellerna i Guds kropp. Att på detta sättet få lyssna och ta del av är fantastiskt för en biskop. Jag har min bakgrund i församlingslivet och som biskop är det en nödvändighet för mig att få komma till församlingarna.

Jag fick möta ett starkt engagemang för flyktingbarn i Oppmanna-Vånga. Engagemanget satte igång ett arbete som ännu inte har avslutats. Ledordet är gemenskap, där man känner varandra väl.

Här i Bromölla har jag fått höra att vi har den största lokalavdelningen av Svenska kyrkans Unga i Lunds stift - och det var inte utan viss stolthet man berättade det. Man utför ett diakonalt arbete bland dem som arbetar i blåljusfordon. Man arbetar med vuxna vägar till tro. Ett spännande och viktigt arbete.

I Fjälkinge har man också detta blåljus-diakonala arbete. Jättespännande att få följa ett arbete som också får trådar in i det övriga diakonala arbetet och också i det övriga församlingsarbetet. Här har man också ett bra samarbete med skolorna.

I Kristianstad är man närvarande på häktet och på sjukhuset, man arbetar med integration och med integrationsråd, där man tillsammans med olika perspektiv vill arbeta för att alla ska integreras i det samhälle vi alla lever i. Man har ett gott samarbete med EFS.

I Nosaby har vi fått höra om ett fint samarbete med skolorna. De har också ett gott musikliv.

I Åhus doftar fortfarande den nyrenoverade kyrkan av målarfärg. Det finns en lång tradition av samarbete med skolorna där eleverna kommer till kyrkorna och kyrkan till skolorna. En självklar del i byn - är kyrkan i Åhus.

I Araslöv har man kanske den äldsta syföreningen, som fyller 100 år. Man har många körer och halva barnkören kommer från Rumänien.

I Västra Vram finns mycket ungdomar och där ser vi också barn som kyrkvärdar. Där är nämligen också söndagen det självklara centret.

I Degeberga får vi se och uppleva det goda samarbetet mellan medarbetare och förtroendevalda. Ett samarbete som förs fram med stolthet i församlingarna. Kyrkogårdarna är vackra där man kan ströva och njuta av Guds natur.

I Vä finns ett diakonalt arbete som innefattar ett fängelse, som ställer särskilda krav på både idealitet och delaktighet som svämmar över i ett arbete som gäller hela församlingen. Ungdomar presenterar själva sitt arbete i församlingarna.

Det övergripande, kan jag säga, är att jag lyssnar till utmaningarna. Vad gör vi med det faktum att vi har många vackra kyrkor, fantastiska kyrkor och inte alltid möjlighet att vara många i dem? Det är inte alltid heller så många som bor i församlingen som har ansvar att förvalta dessa kyrkor.

Mellan utflykterna i församlingarna har jag också fått samtala med olika kategorier av medarbetare, konfirmandarbetslag, församlingspedagoger, präster, diakoner, musiker och kyrkovaktmästare.

Vi har fått besöka kyrkogårdsförvaltningen i Kristianstad för att diskutera de frågor som vi alla berörs av - behovet av fungerande krematorier och kyrkogårdar. Vi har också fått besöka Balsgård så nu vet vi allt om äpplen. Det här med äpplen har sin grund i att detta är en trakt med livsmedelsförsörjning och det blir en sån underbar övergång rakt in i den bibeltext vi fick lyssna till - där Jesus sitter på sjökanten och grillar fisk. Jag tror att det har precis med oss att göra och inte bara med Petrus. Förra gången Petrus skulle uttrycka vad han han tyckte om Jesus så att folk hörde det, det var på innergården hos överste prästen när Jesus stod i rättegång och Petrus tre gånger bedyrade att han inte visste vem Jesus var. Nu kommer Jesus med den besvärande frågan till honom: Hur är det egentligen med det där? Och självklart anar vi hur Petrus egentligen skäms. Han vet ju precis varför Jesus ställer frågan. Men där finns en liten grej i den här texten som jag tycker är väldigt fascinerande men som inte riktigt kommer fram i översättningen. ”Älskar du mig?” ”Ja, jag har dig kär”. Här har vi ett spännande spel mellan två helt olika ord för kärlek och skulle jag översätta det så skulle jag vilja återge dialogen med att Jesus säger ”Älskar du mig verkligen mer än alla dom andra här runt omkring?” och Petrus svarar ”Jamen, jag tycker om dig”. ”Ja, det är bra”, säger Jesus. Och så säger Jesus: ”Men du Petrus, älskar du mig?” och då svarar Petrus ”Ja, men du vet att jag tycker om dig”. ”Ja, det är bra”, säger Jesus. Och så frågar han för tredje gången, men då säger inte Jesus som han sagt innan utan: ”Petrus, tycker du om mig?”. Han har tagit över Petrus sätt att uttrycka sin kärlek Och då bryter det för Petrus. Han blir förtvivlad, bedyrar och intygar att han åtminstone vill tycka om Jesus.

Här har vi en situation där Jesus efterfrågar Petrus kärlek. Petrus vågar inte riktigt säga att den finns där. Hur lätt är det egentligen att säga ”jo men, jag står upp för kristendomen, jag älskar Jesus, jag tror på Gud, jag är en hängiven lärjunge”. Petrus känner sig själv. Han har varit med tillräckligt länge för att veta att han nog inte riktigt har fog för att uttrycka sig så radikalt. Han uttrycker sig istället ganska försiktigt. Och det vi hör i den här dialogen tycker jag är två saker. Det ena är att Jesus om och om igen säger – ”Det räcker, jag efterfrågar inte mer än det du har att komma med.” Det andra är det lite mer besvärande: ”Jamen Petrus - har du ens det lilla som du säger att du har och som du kommer med, eller är det bara som du säger?” Till slut inser Petrus att han egentligen inte har någonting att komma med. Och då svarar Jesus det som hela tiden har upprepat: ”Petrus - det räcker”. Så får Petrus uppdraget att vara ledare, den första, för den unga kyrkan.

Flera gånger har jag själv funderat inför mitt uppdrag som präst eller biskop över hur jag egentligen ska leva ut detta uppdrag. Jag har egentligen inte vad som krävs. Så kan jag få gå tillbaka till dialogen vid glödbädden på stranden där Jesus gav Petrus resurser av kärlek och engagemang och där Petrus till slut får ge upp och säga att ”Nej, jag kan inte så mycket” och Jesus konstaterar att ”Nej, men det du har det räcker”. Och Jesus slutar med ”följ mig” – inte ”nu kan du gå”. Med andra ord, när vi går, går vi inte ensamma. Vi går tillsammans med den Kristus som sänder oss. Så är det i var och en av våra församlingar. I vart och ett av våra uppdrag oavsett om vi är anställda, förtroendevalda, ideella eller i andra uppdrag. Vi är alla i samma situation, sittandes vid glödbädden, vid Jesus själv och får tänka efter: har jag vad som krävs? Vi kanske kommer fram till att, nej, kanske inte, och då får höra Jesus säga: ”Det gör ingenting, för det du har det räcker och du går inte ensam. Jag går med!”.

Så här veckan efter påsk, när vi har fått uppleva hur livet besegrar döden genom att Jesus uppstår, får vi då också påminna oss om att det inte är en händelse bara en gång, utan det är en sak som händer om och om igen, när vi var och en får resa oss från glödbädden tillsammans med Honom som besegrade döden och gå ut, var och en i sin församling, och vi undrar, hur ska jag fortsätta, hur ska vi göra? Det kommer inte så många. Utmaningarna är så stora. Då säger Jesus ”Ja, men det du har, det räcker och jag går med!”.

Låt oss be.
Gud, vi kommer inför dig just som vi är.
Tack för att du tar emot oss och ger av dig själv.
Tack för att du följer med.
Amen.