Utcyklade brädor och blindfläckar

Text: Mark 12:41-44 
Kanske vi har blindfläckar som gör att vi inte ser varandra? Inte ser utsattheten?
Det gör Gud. Och ibland kan detta att följa Gud bli till utcyklade brädor eller något annat!
 
Handlar dagens evangelium om att offra eller om en varning för ytlighet?
Om att vara helgjuten eller att bli utsatt för förtryck?
Om att se och bli synlig? Eller finns det något mer vi inte ser?
Hur tänker du att Jesus talar om den fattiga änkan? Han ger en beskrivning av vad som sker. Några känslor beskrivs inte. Prisar han henne eller beklagar han hennes situation? Varför har evangelieboken bara med detta korta avsnitt?
Jesus, lärjungarna och änkan befinner sig i ett sammanhang som är viktigt att se. Varför ställer jag de frågorna?
Jo, Jesus är väldigt skarp mot de skriftlärda i det avsnitt som kommer före dagens korta verser. Han skräder inte orden. De skriftlärda är falska och vill bara synas, bli berömda och äta sig mätta på fattiga människors bekostnad. Han kritiserar deras ekonomiska principer eftersom de äter änkorna ur husen och deras förhållningssätt till andra människor, deras värderingar av vem som är värd något och vilka de själva anser sig vara.
Och så kommer änkan – hon som inte syns, hon som andra är beredd att sko sig på, hon som knappt har något i andras ögon.
Vem är hon? Har hon en egen röst eller ska hon bara foga sig i det som pågår?
Och då kan jag inte låta bli att fråga mig:
Vilka är det du och jag inte ser i vårt samhälle? Vem/vilka är det som blir osynliggjorda vid bordet, vem/vilka är det som inte räknas?  Vad är det för ekonomiska värderingar som styr oss?
Frågan är allvarlig. Det är lätt att vi inte ser, och behöver någon som visar oss, som synliggör som Jesus synliggör änkan vid tempelkistan.
En kollega i Illinois berättar att, i den staten kunde inte politikerna komma överens, så budgeten hade blivit försenad. Hon tyckte det var dumt men det bekymrade inte henne särskilt mycket eftersom hon hade sin lön, men så fick hon plötsligt höra vad det innebar för de som behövde få färdigmat hem – de fick ingen mat och inget besök! Hon insåg att hon inte hade sett dessa människor och deras förutsättningar, sett vad som hände med dem. Hon såg inte ”änkan”.  Och hon säger: Jag har hört denna berättelse om änkan i alla år, men aldrig tänkt på vem det är jag inte ser. Och det fick henne och hennes församling att agera.
Vem det är som får bära konsekvenserna av de skriftlärdas förhållningssätt? Av ditt och mitt förhållningssätt? Av vårt samhälles förhållningssätt?   Hur får vi syn på ”änkan”, den osynliggjorda människan? Jesus uppmanar ju oss att se henne. Han kallar ju på lärjungarna och berättar för dem om henne. Han har talat om förtrycket och utsattheten som änkan lever i och hur det är svårt för henne att försvara sig. Änkan är ju samtidigt en bild för fler som är utsatta i Jesu samhälle och det talas om änkan och den faderlösa och främlingen/flyktingen – även i GT.
Och jag kan undra över hur jag själv hela tiden tänkt på änkan som föredöme i offer! Hur har alla fattiga som suttit i bänken tänkt om det som sagts, när pengarna inte räckt ens en gång till bröd på bordet? Samtidigt tänker jag på människorna jag mötte i min barndom som inte hade några stora tillgångar, som knaprat och sparat för att klara sig – och som på samma gång har skänkt till Guds verk, som arbetarna i Trollhättan som cyklade med en bräda i taget ut till sjön för att bygga ett sommarhem för församlingen. Och det blev ett sommarhem av alla enskilda ut-cyklade brädor.
Gud ser änkan och bär henne nära sitt hjärta, men jag tvivlar på att någon annan, inklusive den religiösa eliten vid tempelkistan såg henne eller lärjungarna skulle ha lagt märke till henne om inte Jesus hade visat lärjungarna. Jesus Kristus såg henne och ser också din kamp och dina utmaningar, ser oss när vi hårt pressade och har svårt att få livet att gå ihop. Liksom Gud inbjuder oss att se oss omkring och verkligen se varandra, dem vi känner och dem vi inte känner. Verkligen se varandra och den smärta det är att vara osynliggjord och förlöjligad, diskriminerad och puttad ut i periferin/kanten p g a min tillhörighet, för att jag inte kan hitta ett jobb, för att jag förlorat hoppet, för att jag är gammal, för att jag har en annan kulturell identitet, för att jag inte är stark…

Gud inbjuder oss att se den av oss som är utsatt, som lever i smärta och övergivenhet där du/jag befinner oss idag och veckan som kommer. Du är Guds medarbetare, du går tillsammans med Kristus för att se och bry dig!
Jag vet inte om du har sett förut, men det är första gången jag ser änkan och förstår att hon visar på Jesu liv och handling för oss. Hon gav sitt allt, som Jesus gav sitt allt för oss, hela sitt liv. Hon föregår Jesus, hon ger sitt allt i stunden, Jesus ger sitt allt för alltid. Jesus väljer att se änkan och i det väljer han också korset. Han väljer utsattheten för att vi inte ska vara ensamma, för att vi ska ha ett hopp. Han väljer inte berömmelsen och uppbackningen från de starka. Jesus lever med henne, med oss i den smärta det är att vara avvisad och osynlig. Änkan förkroppsligar Jesu kallelse. Hon tror att det hon gör ska leda till något större bortom hennes egen begränsning, hon väljer generositeten och hennes gåva blir sedd och erkänd. Och där blir hon en förebild i att ge helt och att leva helt och fullt. Gud känner ingen annan väg än att ge hela sitt liv och att leva livet helt och fullt med oss.
Det öppnar perspektiven, det ger oss utmaningar och det är framför allt nåd!
Gud tror du har något att bidra med! Vad kan det vara?

Lotta Miller/präst