Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josefs son?” Då sade han till dem: ”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.”
Text: Luk 4:16-23
Så är vi här igen – jag älskar verkligen adventsljusen som brinner både de levande och de elektriska. Det är så stämningsfullt och vackert i vårt vintermörker.
Det finns mycket traditioner kring advent och jul och många av dem är fina och roliga, tycker många av oss.
Det är gott med traditioner, de ger mening och tydning åt våra liv och ger oss en viss trygghet. Ett igenkännande. Traditioner bygger upp förväntningar kring ett år, kring vår livscykel.
Vi behöver vanor, goda vanor för att våra liv inte ska falla i bitar. När jag mår dåligt så blir det ännu viktigare med ordningen, med vanor som hjälper mig att leva.
Den yttre ordningen hjälper mig med den inre oron. Inte så att det är något mirakelmedel, men det är ändå bättre.
En nunna jag talade med sa: Bevara ordningen, så ska ordningen bevara dig. Hon talade om rytmen i en klosterdag och att den hjälpte henne och hennes medsystrar att leva och be tillsammans.
Jag kan fundera över vår tid och vårt samhälle – med behovet av kickar och upplevelser hela tiden, det nya är det som premieras hela tiden. Intrycken och uttrycken ska gå i snabb takt och trycket på oss att hänga med kan ibland kännas nästan övermäktigt.
Tyngden ligger på den enskilda människan, individen att hon/han ska välja sitt eget liv, inte gå in i något givet.
Och då blir ju traditionerna mindre betydelsefulla, traditioner är kollektiva till sin karaktär. Det är lätt att tappa bort sig i allt väljande.
Vad gör vår tid med våra unga, med alla ungdomar som mår dåligt av alla krav och av oordningen som väljandet faktiskt innebär. De av oss som fungerar bäst i en tydlig struktur får stå tillbaka för tanken att varje individ ska bygga sitt liv och göra sina val. Vi glömmer bort hur mycket som ges oss i våra liv och som inte handlar om vad du och jag bygger upp, utan om vad vi får. Att vi börjar med att bli burna av någon, inte genom att välja hur vårt liv ska se ut.
Jesus går också som han brukade, till synagogan på sabbaten, helgdagen. Han levde i ett helt annat samhälle än vårt och bar med sig många traditioner, mycket historia som hjälpte honom att tolka sin tid och sin uppgift. Det fanns mycket som var honom givet.
Samtidigt är det så att många av oss har med sig berättelser om hur traditionerna har förtryckt oss, hindrat oss från att leva. Hur rädslan för det nya gjort människor grymma och hatiska. Traditionen har blivit en tvångströja istället för en stödjande och tydande struktur.
Kvinnohistorien är fylld av sådana berättelser, liksom historiens syn t ex på sexualitet, på romer, på funktionsnedsättningar och vi är tacksamma över alla som gått före och förändrat traditionerna, vanorna och synsätten som förtrycker. Och vi är långt ifrån färdiga. Om man läser tidningarna kan man se hur allt från vår ärkebiskop Antje Jackelén till Sara Larsson, från människorättskämpar både kvinnor och män till kvinnliga sportkommentatorer som blir utsatta för hat och hot inte minst på nätet.
Jesus lägger ifrån sig boken och börja tala. Han tar ett avstamp i traditionen och samtidigt säger han något nytt och det går i uppfyllelse idag!
Något nytt bryter in som handlar om glädjebud för de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda och frihet för de förtryckta – och ett nådens år från Herren. Det är förändring det handlar om, ett nytt sätt att vara och ett nytt sätta att leva på – befrielsens budskap.
Och jag tänker att det behövs mycket befrielse och förändring både här hos oss och på många ställen i världen.
Förändringens vind måste blåsa och något nytt komma!Det är Guds vilja!
De här orden brukar kallas för Jesu programförklaring. Men det är inte teori utan handling det är frågan om. Det är något som sker i ord och praktisk handling. Ord är också handlingar – jag älskar dig, jag hatar dig.
Vi ber om förändringens vind när vi säger: Kom Herre, kom! Maranata!
Då ber vi också om att få vara med och vara del av Guds vind!
Var sker det idag? Var blir människor befriade? Var försvinner blindheten och människor kan se igen? Var finns mat både för magen och för livsmodet?
Dennis Mukwege och Nadia Murad som fick fredspriset 2018 för sina insatser för våldtagna kvinnor i Kongo respektive för yasidier som utsatts för Daesh våld och hat. Varenda medarbetar i det arbete som ACT Svenska kyrkan stödjer för flickors rätt till ett värdigt liv går befrielsens väg – hungern efter mänskliga rättigheter och ett värdigt liv styr dem.
Varje flicka som får lära sig läsa, får livsmod och känner att hon har ett värde är Guds vilja, är Guds glädje, Guds verk i oss, genom oss liksom varje pojke som får livsmod och en tilltro till själv som inte vilar på våld och övermakt.
Jag tänker på all vårdcentralspersonal som tar sig tid, som kämpar i motvind, som bryr sig om en enskild människa är Guds modiga medarbetare liksom Dennis eller Nadia.
Jesu budskap gäller både på ett politiskt plan – om människovärde, mänskliga rättigheter och ett rättvist samhälle och på ett personligt plan om frid i hjärtat, livsmod och tillhörighet – allt angår Gud – hela skapelsen.
Vart är vårt samhälle på väg? Vad händer med medmänskligheten – som enskild handling och som politisk handling? Varenda en som pekar på orättvisor, ojämlikhet och omänsklighet – är Guds medarbetare, Guds glädje och i Guds vilja.
Liksom varje människa som ger en annan människa livsmod och närvaro. Du kan vara din medmänniskas tröst, fastän du inte tror att du är det. Du kan vara Guds glädje och i Guds vilja.
Har du varit med om att någon har sagt till dig: Det där du sa har jag burit med mig och det hjälpte mig. Det bar mig. Liksom du har fått ett ord med dig från någon som har hjälpt dig, burit dig.
Där i den stunden kommer Gud till dig och mig, och välsignar oss, tar plats i våra hjärtan.
Då finns all anledning att glädja sig för oss. Ibland känns det inte alls som jag/du kan bidra med något – men då kan jag/du tänka på åsnan som inte uppfattade sig som något annat än åsna och hon gjorde sitt jobb, som hon brukade och hon bar Jesus in i Jerusalem.
Så när vi bär varandra i vardagen, fastän vi kanske inte alls uppfattar det som något särskilt, är det ändå Guds handlande genom oss.
Jesus står i synagogan och säger: Idag har detta gått i uppfyllelse. Han bryter igenom traditionens tyngd och jantelagens ok. Han är modig trots att han är i Nasaret där folk har åsikter om honom, de känner ju Maria och Josefs pojke.
Guds Ande är över honom och ger honom mod att vara den han är och kraft att också i motgångens stund (som kommer senare i samma kapitel när han går rakt igenom mobben som vill kasta honom ut för stupet), tala tydligt och klart.
Och av hela mitt hjärta vill jag säga: Kom Herre, kom med ditt glädjebud och din befrielse! Hosianna Davids son välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!
Lotta Miller/präst