Sagans tre frågor och en upprättad relation

Text: Joh 21:15-19

Prinsessan eller prinsen måste finna tre saker, utföra tre bragder för att det som är målet ska gå i uppfyllelse, för att den otäcka förtrollningen ska brytas, för att rädda den som trollet har tagit.

Tretalet finns i folksagorna. Tretalet står för helighet.

Här i vår evangelieberättelse har vi också tretalet. Jesus ställer frågan till Petrus tre gånger – älskar du mig?

En fråga som vid första påseende verkar som en kontroll men i själva verket är ett helande av Petrus.

Skärtorsdagens svek ekar i Petrus – när han står på översteprästens gård och tre gånger förnekar sin vän, sin Gud, sin tro. Tre gånger förnekar han, han slingrar sig och ljuger – inte litet tyst utan med eftertryck. Han riktigt stampar på sin vän, sin Gud, sin tro och sitt eget liv – allt som är heligt och dyrbart för honom. Han smiter från livet, han ljuger bort sitt liv i rädsla.

Petrus förråder ju inte bara Jesus utan också sig själv. Hela hans liv ligger grusat för hans fötter där i natten.

Och i det livsläget är det lätt att förlora fotfästet. Att inget i livet har något värde.

Och nu är det morgon och Petrus, tillsammans med några andra lärjungar, har varit ute och fiskat under natten utan fångst, för att sedan på Jesu uppmaning lägga ut näten igen på djupet och fångsten blir stor. Jesus ger dem att äta och jag tänker att Petrus måste ha varit full av känslor. Glädje och kärlek, skam och skuld inför mötet. Vad ska Jesus säga till Petrus?

Och Petrus får frågan: Älskar du mig? Och nu får Petrus möjligheten att svara JA. Han får möjlighet att återupprätta relationen och vara en människa som kan stå upprätt och möta Jesus, se honom i ögonen.

Ett litet barn som vet att hon/han har gjort något som är fel gömmer sig ofta, vill inte titta sin förälder/ en vuxen i ögonen.

Jag tror att vi vuxna vill göra likadant om vi känner skuld och skam – gömma våra ögon, gömma oss själva och vårt mörker.

Jesus ställer Petrus i ljuset genom att ställa sin fråga. Han låter honom inte gömma sig och det kan vara smärtsamt. Och det är nödvändigt för Petrus och nödvändigt för Jesus.

Om deras relation ska återupprättas, om Petrus skam ska bli läkt, om Jesus ska kunna ta hans skuld ifrån honom.

Förlåtelsen är att möta varandras blick och återupprätta relationen genom att bejaka varandra.

Jesus ger Petrus möjligheten att leva i relation till honom igen. Att vara en del av lärjungarna, av gemenskapen. En relation som rymmer friheten att älska, att inte styras av skuld och skam.

Jag kan känna igen mig både i Petri och i Jesu handlande – bli sedd och att se.

Och i skulden och skammen – hur det styr vårt handlande och vårt möte med varandra så mycket. Skammen kan få mig att slå på någon som blottar min skam. Det finns med i hatbrotten mot människor som är annorlunda än jag själv – jag vill inte kännas vid det annorlunda i mig själv, det rör vid min skam och min rädsla att bli avslöjad och förintad, därför slår jag hellre och hatar någon utanför mig själv. Och vi behöver inte gå så långt som till hatbrott utan bara till mötet mellan dig och mig – när skammen styr oss, och motsatsen när glädjen finns där i att få möta den andras blick, och i att få nåden att kunna förlåta.

Om du och jag har varit med om förlåtelsens möte – när relationen har återställts – så faller ibland tårarna och befrielsen kan även kännas i kroppen. Det är ett heligt möte. Det är uppståndelse.

Jesus frågar Petrus inte bara två utan tre gånger. Lika många gånger som Petrus förnekade Jesus på översteprästens gård.

Petrus får svara i kärlek lika många gånger som han svek. Och jag förstår Petrus att han blir sorgsen när frågan kommer en tredje gång. Litar inte Jesus på mig? Men det är inte det som är frågan – utan det är helandet som behöver sin process, som behöver ha sin gång. Och Jesus följer honom hela vägen genom denna process – det är heligt. Det är uppståndelse!

Jesus frågar inte bara om Petrus älskar honom utan ger honom också ett uppdrag. Han blir inte bara synlig och sedd utan han blir betrodd. Han får ett uppdrag. Han som misslyckades total blir förlåten och inte snålt tagen till nåder utan tagen i anspråk med full styrka. Föd mina lamm! Var en herde! Led till bete!

Ge evangelium, Visa riktningen och Hitta en plats för där människor kan få näring.

Petrus blir en av dem som bygger kyrkan.

Kyrkan byggs inte av perfekta människor – då hade Petrus aldrig blivit ledare i kyrkan. Kyrkan består av människor som vet att livet brister och som vet att vi är beroende av varandra, som behöver förlåtelsen. Ingen är ensam och stark. Vi hör samman. Vi bär varandra, även om vi inte tänker det.

Petrus blir återkallad till gemenskapen, han blir betrodd och uppstår från ensamhetens och förnekelsens död genom Jesus kallelse. Det är heligt. Det är uppståndelse!

Jag tycker det är viktigt att se att Petrus som ju är en förebild för oss i tro – är en kämpande, tvivlande, älskande människa – med all sin storhet och sin brist.

I vår tid finns en tendens att beskriva tron i termer av att om man inte är fanatiker så är man ingen riktigt troende, och är man fanatiker så är man ingen vettig människa. Det andra diket är en feghet att ö h t låta sig beröras, att gå på djupet, att låta min medmänniskas nöd ha någon betydelse för mitt liv och mitt handlande.

Som kristna ska vi akta oss för båda dikena – både politiskt och religiöst.

Jesus ställer frågan om Petrus älskar honom. Frågan som bränner till i oss alla – om kärlek – om att älska och att bli älskad. När allt sätts på sin spets så handlar livet inte om dogmatiska trossatser eller om yttre beteenden utan om relation.

Jesus säger: Följ mig! Jesus vill leva i relation till Petrus.

Jesus kallade Petrus och kallar dig och mig idag till en kärleksrelation.

Och även om det behövs fler än sagans tre frågor – så fortsätter Gud i Kristus att fråga efter dig och mig, fortsätter Gud i Kristus att hela och upprätta oss. Guds kärlek är starkare än döden. Det är helighet. Det är uppståndelse. Det är vår tro och vårt hopp!

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Lotta Miller/präst