Tvivla
Att tro är inte att vara naiv, tro är inte lika med godtrogen. Det är tillåtet att ställa alla frågor som du behöver ställa om tro och liv. Det är tillåtet att tvivla, - att det är påfrestande ibland är en annan sak.
Tomas frågar för att han behöver veta, för att det plågar honom att han inte var med. Och egentligen är han inte så annorlunda än de andra lärjungarna. När Maria från Magdala kommer och berättar att Jesus har uppstått så blir inte lärjungarna fyllda av glädje. De är skeptiska och tror henne inte. De är rädda och gömmer sig. Jesus måste visa sig för dem för att de ska tro, för att de ska komma till ro.
I vår tid finns det all anledning att vara skeptisk, att tvivla på vad som sägs. Det finns människor som ringer på telefon för att lura oss att vår dator måste uppdateras, det finns människor som försöker dupera oss att ge ut våra bankkontonummer och säger att vi ska få något, men i själva verket så tar de allt de kan komma över.
Det finns de som sprider lögner för att driva rasistiska och odemokratiska värderingar. Människor blir pålagda åsikter som de inte har som sedan sprids på sociala medier, bilder blir manipulerade för att framställa människor av muslimsk tro som kalla och hänsynslösa över lag. Ett ex är när domprosten i Stockholm får ord lagda i sin mun på twitter, med enda syfte att förtala kyrkan och driva en egen hatisk ståndpunkt. Det behövs skeptiska och tvivlande människor i vårt samhälle och i vår kyrka för att vi inte ska bli hemmablinda. För att evangeliet ska bli synligt och förmedlat. Det behövs människor som inte bara tar emot och sväljer det som sägs och det som sägs ske.
Fråga
Första gången Tomas nämns i Johannesevangeliet är när Jesus och lärjungarna är på väg hem till Marta, Maria och den döde Lasarus. Tomas är rädd och modig. Nästan lite trumpen som åsnan Ior i Nalle Puh. Han tror att döden väntar dem om de går till Betania där syskonen bor, och ändå säger han: Låt oss gå med för att dö med honom. Han är lojal även när han tror att det ska kosta honom allt. Så bilden av Tomas är kanske inte så enkel som vi i förstone tänker. Här finns en djup lojalitet, som tillåter frågor och tvivel.
Den andra gången vi möter Tomas så är det när Jesus håller sitt avskedstal och säger. Vägen dit jag går, den känner ni. Då svarar Tomas: Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen? Det är inte troligt att de andra lärjungarna förstår vad som är på gång, men de förblir tysta, men inte Tomas. Han vågar visa sin okunskap och att han inte hänger med. Tomas frågar rakt på sak. Han kanske inte har så mycket känsla för mysteriet och är inte den mest fantasifulla, men han ger sig inte, han frågar och vill förstå vad som menas. Han ställer frågorna som andra kanske inte har modet att ställa, eller de känner sig för generade för att våga ställa. Vad är det som händer? Vad betyder detta? Han vill ha ordentliga svar.
Varför är inte Tomas med när Jesus visar sig? Det vet vi inte, men det skapar en situation där han inte har varit med och de andra har delat en stor upplevelse. Ett slags utanförskap. När hans vänner kommer och berättar vad de har varit med om så fylls han inte av överväldigande glädje, han accepterar inte det de säger som hans sanning. Han bjuder motstånd, Han ställer upp villkor, och säger: ”Om inte jag får se spikhålen I och sticka handen I hans sida tror jag det inte.” Och nog kan vi ställa upp villkor – om jag ska tro så får Gud göra detta…. Och vi gör det nog i andra situationer i livet också.
Vi är kanske inte så olika Tomas, att vi inte vill bli översköljda av någon annans tro utan få gå vår väg till Jesus. Att vi behöver ett eget möte. Att vi behöver få ställa våra frågor.
Och jag tänker att vår kyrka och vår värld behöver sådana som Tomas, som ställer frågor, som inte bara accepterar det andra har upplevt utan vill att det ska vara grundat i honom själv och i hans egen erfarenhet.
Tomas frågar efter fakta och vill se Jesus själv. Jag kan inte förebrå honom för det. Han ber ju bara om samma saker som de andra lärjungarna redan har upplevt och vem vill inte ha solida fakta i ett sårbart krisläge?
Tro
Så går det en vecka och lärjungarna är samlade igen. Tomas är där och då kom Jesus till dem och Jesus säger till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte utan tro.”
Och inför mötet med den uppståndne Jesus måste Tomas kapitulera. Hans svar är bara: Min Herre och min Gud!
Det finns en punkt där frågorna måste ta slut och det bara handlar om att släppa taget. Gud måste få ta över och uppståndelsens ljus spridas i dina/ mina tankar och ditt/mitt liv.
Det står inte om Tomas känner efter i Jesus händer och sida eller inte. Men kanske det inte behövs?
Tomas är berörd och välsignad
Och det här vet vi ju från annat i våra liv, att det finns en punkt där frågorna måste ta slut och vi får släppa taget.
Tro är inte att vara naiv, Tro är inte att vara godtrogen. Tro är att släppa taget och vara välsignad, berörd.
Jesus är uppstånden och fortfarande finns såren kvar i hans händer och i sidan. Jesus Kristus har inte övergivit jorden och vår kamp, han bär alltid oss med sig. Tro är inte att blunda för det svåra, för såren utan att leva uppståndelsens liv här och nu. Tro är att ha ett hopp som är starkare än den situation som råder just nu i ditt liv, i mitt liv, i världens liv.
(Tomas, som kallades tvivlaren eller tvillingen, blev apostel och gav sig iväg ända bort till Indien enligt legenderna och det fanns kristna i Indien när portugiserna kom dit på 1500-talet, människor som levt i tro i generationer. Det ska finnas arkeologiska rester från 200-talet – det skulle vara spännande att veta mer om Tomas, han har oanade sidor.
Jag kommer att tänka på några rader av Kristian Lundberg där han skriver (inte ordagrant) att för honom har tro aldrig varit en intellektuell historia, utan en handlingens historia. I handlingen finns tro, föds tro och bär tron. Handlingen som hela tiden ser Jesu sår i världen, ser den blödande mänskligheten och handlar.
Tomas tvivlar, han frågar efter bevis, inte bara för att Jesus lever utan också efter att Jesus fortfarande älskar. För vad vore poängen om Jesus hade återuppstått arg? För vad vore poängen om Jesus kom tillbaka för trampa på oss? För vad vore meningen om Jesus uppstod för att tysta oss?
Tomas vet att för att glädjen ska bli verklig så behöver såren vara kvar och kärlekens ande fortfarande brinna i Jesus. Vare sig vi tvivlar, ifrågasätter eller tror (eller kanske gör allt på en och samma gång) så är det verkligt goda budskapet att Jesus älskar Tomas, dig och mig, älskar och bär såren för vår skull, för världens skull. Därför kan vi säga med glädje mitt i allt: Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden. Amen
Lotta Miller/präst