Text: Mark 16:1-14
När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: »Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?« Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: »Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’« Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.
Den uppståndne visar sig
När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.
DÖD OCH UPPSTÅNDELSE
Är tron på uppståndelsen en korsfästelse av vårt förnuft? Av vår rationalitet? Vad betyder uppståndelsen för oss i dag? Vad betyder det att graven är tom? Uppståndelsens dag är hoppets dag. Påskdagen är hoppets dag. Kristus är uppstånden! Och vi får lov att dela lärjungarnas förvirring, frågetecken, undringar, men framför allt glädje. För motsatsen till uppståndelsen är döden.
Döden är sällan särskilt rationell. Aldrig är döden rationell. Ibland dör människor i allt för tidig ålder – ibland till och med små barn. I vissa fall hinner människor inte försonas med vänner och ovänner innan döden överraskar. Vi lever just nu i en tid med oron och rädslan för sjukdom, lidande och död ständigt närvarande. Ibland förblir de stora frågorna obesvarade. Döden är på många sätt lika oförståelig som uppståndelsen – och orationell mitt i vår ordnade tillvaro. Döden skapar alltid tomrum.
GRAVEN ÄR TOM
Maria från Magdala, Jesus mamma Maria och Salome kommer till graven. Det är tidigt på morgonen, innan solen tagit sig ovanför horisonten. Skuggigt och dunkelt. Sorg, mörker och förtvivlan har präglat deras liv de senaste dagarna. De kommer till graven och stenen är bortrullad. Graven är tom. Kroppen är borta. Var är den? Oro, ännu mer oro. När ska eländet få ett slut? När ska soluppgången komma? Allt gick så fort. Vad tänker de när de står där? Är de arga? Är de besvikna? Dränks de i sorg?
Har vi inte alla varit där? När droppen faller, som får bägaren att rinna över. Dropparna fortsätter falla och vi känner NEJ! Nu måste det vara nog. Finns det inte en gräns? Orken och tålamodet tar slut. Olyckan, sorgen eller oturen har ingen gräns. Men den finns en gräns.
Graven är tom och kvinnorna möts av en ängel. Precis som änglar brukar manar denna ängel till lugn. Ängeln säger: ”Var inte förskräckta.” Vad tänker kvinnorna i den stunden? Vad förstår de? Vad förstår hjärtat? Vad förstår förnuftet?
I det ögonblicket – när kvinnorna möter ängeln i den tomma graven och när dagens första solstrålar sipprar in genom grottans trånga öppning – då har det skett. Kvinnorna är de första att få veta, och efter dem följer ett hisnande pärlband genom historien fram till oss i dag. Tilliten, tron och glädjen i uppståndelsens budskap – påskens budskap om livets triumf!
KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!
Jesu Kristi uppståndelse är tecknet på den kärlek Gud visar sin skapelse, sin mänsklighet – dig och mig. En kärlek som är så stark att den går i döden. En kärlek så stark att den spikas upp på ett kors och dör. I vånda, ångest och smärta. Döden och mörkret kommer vi inte alltid undan, det ingår i allas våra liv och finns i världen, hela tiden. I Jesu liv, i våra liv. Men Guds löfte till dig är:
Jag ser dig. Jag är med dig. Du är värdefull, du är befriad och förlåten.
Kärleken är så stark att den krossar döden i uppståndelsens gryningsljus. Och orden vi behöver höra om och om och om igen. Påminnas om. Hämta kraft ur. Vila i. Du är värdefull, du är befriad och förlåten.
Tillsammans – på olika platser och i vårt eget hjärta – får vi i dag stämma in i den urgamla påskhälsningen som trosvisst och starkt ekar över vår hela vår jord, på alla olika språk, i alla länder, på alla kontinenter:
Kristus är uppstånden. Ja han är sannerligen uppstånden.
Jenny Grimbeck/prästkandidat