Text: Joh 16:23-33
Det är lätt att skapa sig en bönelista med önskningar när man läser tidningen.
Att de yasidiska barnen ska få fred i hjärtat och läkas efter alla förfärliga övergrepp och slaveri.
Att de unga flyktingarna från Afghanistan ska få fred och ro och plats i vårt land.
Att haven skulle bli renade från plast.
Att de unga killarna i Malmö slutar skjuta och vänder om.
Att det ska bli fred på jorden.
En önskelista/bönelista som nog de flesta av oss skulle stämma in i och kanske lägga till några andra personliga ting.
Och för alla dessa och allt detta får vi och ska vi be.
Inget är för litet eller för stort för att be till Gud om.
Och vi ropar till Gud för alla dessa som sörjer, lever i smärta och under hot.
Men hur är det med bönelistan och bönhörelsen – är bönhörelsen – önskeuppfyllelse?
Att be någon om hjälp är att förutsätta att det finns tillit mellan oss. Ber du och jag en vän om hjälp så gör vi det för att det finns tillit till den människan. Vi kan inte förvänta oss att en vän ska ge oss det vi ber om. Däremot utgår vi ifrån att en vän känner oss, lyssnar till oss och förstår vad du eller jag säger.
Vi förväntar oss att en vän ska vara öppen för oss.
Att be någon om hjälp är att utlämna sig själv till den andra, att be någon om hjälp är att säga – det här är övermäktigt för mig, jag klarar det inte själv.
Bönen människor emellan och den bön Jesus talar om i Johannes idag är inte väsenskilda. Där finns mycket som är det samma.
Bönen till Gud som Jesus talar om bygger också på känna någon och att veta sig vara känd och sedd.
”Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud.”
Vi hör samman med Jesus, vi är hans systrar och bröder. I honom känner Fadern oss. Det finns en närhet, intimitet i gemenskapen med Jesus. I Jesu namn kan det därför ges namn och ord åt alla våra erfarenheter, även dem vi har svårt att nämna för någon annan – vi får ge namn åt allt vi behöver i bönen. Både vår glädje och vår känsla av att livet blivit oss övermäktigt, Gud tål även våra rop i smärta och övergivenhet.
Men är det inte rimligt att förvänta sig att Gud som är kärlek ska ge dig och mig vad vi ber om?
Om bönen är människans samtal med Gud så borde väl Guds svar vara att det vi önskar och ber om går i uppfyllelse?
Och människor har ju bett genom årtusendena och historien har gått sin gång med sjukdom, krig och hunger och förtryck och allt förfärligt du och jag kan tänka på.
Finns Gud när vi inte får svar på våra böner?
Men bön och automatiskt svar hör inte nödvändigtvis samman.
”vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er.”
Jesu namn är inte ett magiskt ord, inget abrakadabra som garanterar att vi får det vi ber om.
Jesu namn handlar ju om att Gud i Jesus väljer vårt mänskliga liv och vår död och sedan uppstår efter Guds vilja, inte enligt sina egna önskningar.
Bönhörelse handlar om något annat – om att vi upplever Gud nåd, Gud kärlek även om vi har motgångar och kamp i vår vardag.
Att be i Jesu namn är att be: ge mig mitt liv ur din hand, mitt dagliga bröd, dem jag håller av, mina vänner och mina ovänner, ge mig mina sorger och min glädje, ge mig min tro och min otro, ge mig mina brister och min skuld – och sätt ditt namn istället för mitt.
Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.
Den glädje det handlar om, står inte och faller med, om mina önskningar eller alla mina böner blir uppfyllda, men hör samman med att veta att jag är förstådd, förlåten och älskad.
Glädjen hör samman med att vara vänd mot Gud, som älskar oss och vet vad vi behöver innan vi ber om det. Glädjen hör samman med att leva i Guds närvaro med alla våra känslor, vårt hopp och vår förtvivlan, vår kärlek och vår längtan.
Glädjen innebär inte att vi vet hur vår morgondag ska bli men har hoppet om Guds närvaro och att Gud ska leda oss igenom dagen, framtiden hur den än blir.
Men kan man inte likaväl säga att bönen är ett slags opium för folket som Karl Marx sa? En ursäkt för att slå sig till ro och finna sig i allt, därför att glädjen vi har är oåtkomlig för allt ont som händer?
Att allt är Guds vilja?
Och hur ska glädjen kunna bli fullkomlig så länge yasidiska barn utnyttjas grovt, plasten översvämmar havet och det ligger unga pojkar på gatan? Så länge det finns ofred, svält, förtryck, smärta, ångest i världen?
Bönen är aldrig en ursäkt för att sluta bry sig om, aldrig en ursäkt för att ställa sig vid sidan om. Aldrig en fin parfym som jag kan sätta till näsan för att slippa känna vad som verkligen finns runt omkring mig.
Bönen är en resa som alltid går både inåt och utåt.
Inåt till glädjen och utåt till medmänniskan, till jorden, till världen.
Glädjen kommer ju av att Gud delar våra liv, ditt och mitt, som det är.
Att bry sig är också att hålla fast vid glädjen, vid att det finns mycket att glädja sig över. Glädjen kan ibland vara svår att få syn på därför att vi ofta lättare ser det vi saknar och längtar efter än det vi redan har. Det är som om det ibland kommer spindelväv över livet därför att vanan och allt vi tar för givet har gömt sig i väven så vi inte riktigt ser…
Vi kan behöva damma av eller ruskas om så att vi ser…
Sören Krikegaard skrev trots att hans liv inte var så lätt:
Altsaa, at Du blev til, at Du er til,
at Du »idag« faaer det Fornødne, for at være til;
at Du blev til, at Du blev Menneske;
at Du kan see, betænk, at Du kan see,
at Du kan høre, at Du kan lugte,
at Du kan smage, at Du kan føle;
at Solen skinner for Dig – og for Din Skyld, at, naar den bliver træt,
at saa Maanen begynder, og at saa Stjernerne tændes;
at det bliver Vinter, at hele Naturen forklæder sig,
leger fremmed – og for at fornøie Dig;
at det bliver Foraar, at Fuglen kommer i talrig Flok – og for at glæde Dig,
at det Grønne spirer frem, at Skoven voxer sig skjøn,
og staaer Brud – og for at glæde Dig;
at det bliver Efteraar,
at Fuglen reiser bort, ikke fordi den gjør sig kostbar, o, nei,
men for at Du ikke skal blive kjed af den,
at Skoven gjemmer sin Pynt for næste Gangs Skyld,
det er, for at den næste Gang kan glæde Dig:
dette skulde være Ingenting at glæde sig ved!
Jesus siger: Bed, og I skal få, så jeres glæde kan være fuldkommen.
AMEN.
(Alltså, att du blev till, att du är till,
att du idag får de förnödenheter som du behöver för att vara till;
att du blev till, att du blev människa;
att du kan se, tänk – att du kan se,
att du kan höra, att du kan känna lukter,
att du har ett smaksinne, att du har känsel,
att solen lyser för Dig – och för din skull, och när den blir trött,
så stiger månen, och så tänds stjärnorna;
att det blir vinter, att hela naturen klär ut sig,
leker främmande – och för att roa dig;
att det blir vår, att fåglar kommer i stora flockarn – och för att glädja dig,
att det gröna spirar, att skogen växer skönt,
och står grud – för att glädja dig;
att det blir höst,
att fågeln far sin väg, inte för att den vill göra sig märkvärldig, o nej,
men för att du inte ska tröttna på den,
att skoen gömmer allt sitt vackra för att det ska bli en nästa gång,
det är, för att den nästa gång ska glädja dig:
skulle detta var ingenting att glädja sig åt!
Jesus säger: Bed så ska ni få så att er glädje ska bli fullkomlig. Amen)
(fri egen översättning)
#bön #bönhörelse #relation #glädje #Önskelistor #relation