”Black Lives matter” och ”Legalize being Black” står det på skyltarna. George Floyd är död, dräpt för att han var svart, utsatt för ett rasistiskt dåd. De förtvivlade människorna i södra Minneapolis håller upp sina skyltar. I det fredliga tåget som demonstrerar går Chris McNair ledare i United Methodist Church och ansvarig för barnkyrkan. Han och hans fru gråter där de går i tåget. Det borde inte behövas skyltar där det står ”Black Lives matter” eller ”Leagalize being Black”. Det borde vara självklart att alla liv räknas, att svarta liv räknas lika mycket som andra liv. Förtvivlan tar över så mycket att människor går ut på gatan, trots covid-19. Upplevelsen av att inte räknas, att ständigt bli misstänkliggjord, att bli osynliggjord är så stark och så genomgripande – rasismen känner de alla igen.
Tyvärr är inte detta bara ett amerikanskt problem, utan finns i hela Europa, även i Sverige. Strukturell diskriminering och vardagens diskriminering finns även hos oss, avhumaniseringen av oss som människor.
I grunden är detta en fråga om mänskliga rättigheter.
Jag känner en man från Västafrika som beställde taxi i namnet Sture Minhagen istället för sitt riktiga namn för att vara säker på att taxin kom.
Vad har detta med heliga Trefaldighets dag att göra?? Och med Johannes berättelse om mötet mellan Jesus och Marta att göra?
Det har allt med detta att göra!
Du som är en van kyrkobesökare: Vad tänker du när jag säger Marta? Är det hennes modiga bekännelse eller är det att hon klagar på sin systers passivitet?
Hur kommer det sig att berättelsen om hennes modiga bekännelse i mötet med Jesus inte är det första som tas fram?
Hör vi ö h t att hon är den trettonde aposteln som före Petrus bekänner att Jesus är Messias och Guds Son. Hennes bekännelse är lika tydlig som Petrus, (som vi lyssnar till på apostladagen), men talas mer sällan om. Marta är osynliggjord som den modiga lärjunge och apostel hon är.
”Marthas Life matters” liksom alla liv räknas.
Jesus lyssnar samtalar med henne och lyssnar till henne. Hennes röst, tankar och bekännelse räknas för Jesus. Hon har en plats bland lärjungarna. Jesus bryter med sin tids barriärer mellan kvinnor och män, lyssnar och talar med den som inte har någon röst i samhället.
Vi måste lyssna till sorgen, oron och rädslan som finns bland dem av oss som blir utsatta för rasismen här i vårt land, till dem av oss som blir osynliggjorda.
Handen på hjärtat – Vad tänker du när ett gäng unga killar av arabiskt eller afrikanskt ursprung kommer på gatan? Vilka är dem?
Våra stråk av eller djupt liggande fördomar, förutfattade meningar som styr vårt förhållningssätt till varandra, hur jag och du ser på varandra, på den som inte är som jag.
Vi behöver öva oss i Jesu hållning och lyssna, samtala och låta tilliten växa mellan oss. Det gäller både Marta, de som sörjer George Floyd, människor i vårt eget land, det gäller mellan oss alla.
Vi måste leva som min vän i Tanzania säger: ”Black Lives matter”. ”All Lives matter.”
Marta var fylld av sorg, syskonen som alltid stått varandra nära och så dör Lasarus. Inget är sig likt, världen är sönderslagen för henne som för George Floyds familj.
Hennes sorg sätter henne i rörelse, hon kan inte sitta still och vänta. Hon behöver möta Jesus med en gång!
Hon tar ett steg rätt ut i tillit och säger: ”Jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber honom om.” Vad har hon att förlora, hennes bror är redan död, hennes älskade bror – så hon tar en risk (känner du igen sorgen idag?). Hon utlämnar sig själv till Jesus. En människa i hennes utsatta läge kan få just det modet, därför att någon eller något viktigt har gått förlorat och det finns ingen prestige, ingen fasad att upprätthålla. Allt är omskakat. Frågan till Gud blir: Vad är det som håller?
Marta svarar: Tilliten till Jesus. Tilliten som bär genom sorgen och döden.
Jesus svarar: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.”
Det är starka ord till en sörjande syster och medmänniska. Det är tilliten som räcker ut handen med påskens mönster och glädje.
Men vad har Treenigheten med George Floyd och Marta att göra? Hur hänger det ihop?
I Mamres lund kommer Gud till Abraham och Sara. Mitt i öknens brännande hetta står Gud där i tre personer. Det är en spännande berättelse – Abraham växlar mellan att tilltala Gud som en person och som tre. Här finns en gammaltestamentlig bild för Gud som treenig.
Treenigheten är svår för många att förstå och den är viktig för vår tro och vårt liv. Treenigheten förskjuter hela tiden perspektivet, öppnar nya vyer för vårt liv och vår tro. Treenigheten är mystik och går aldrig helt att förstå.
Treenigheten innebär att Gud i sig själv är gemenskap, relation och rörelse. Gud är inte statisk, utan levande och samtidigt evig och helig.
Vi vill gärna slå fast vissa sanningar och nåde den som rubbar dem.
Världen, historien och tron är fylld av berättelser om krig och våld som uppstått för att någon/några vill att allt ska vara på ETT sätt och inte rubbas.
Och egentligen vet vi, ser vi, att det inte är så enkelt, vi behöver öva oss i att vara sanna
och då kan vi ju faktiskt vara olika och sanna, kanske t o m måste vara det för att vara sanna.
Om jag tror att jag har kontroll över allting så blir det ett fängelse, att försöka ha kontroll på hela livet leder ingen vart.
Guds väsen visar sig i Skaparen, Räddaren och Livgivaren och skakar hela tiden om mina perspektiv och förskjuter dem – vill att jag ska fyllas av kärlek.
Gud går aldrig att greppa och det tydliggör Treenigheten.
Låt mig visa:
När jag riskerar att hamna i förakt för den som är svag, för den som är annorlunda så ropar Guds röst i Kristus på barmhärtighet och nåd för oss, när jag hamnar i kroppsförakt
(inför min egen eller andras kroppar) så kallar Gud på glädjen över skapelsen – en levande människa är alltid en kropp, en kropp full av under.
När vi inte förstår varandra så ropar Guds Ande för att oss att vi ska se gemenskapen, att vi ska låta Anden skapa enhet i mångfald.
När vi avhumaniserar/ blir avhumaniserade vill Gud påminna oss om att Gud blev människa för vår skull. Därför får ingen människa tas ifrån sitt värde och sin värdighet, varken George Floyd eller en äldre dement människa i åldringsvården eller någon annan.
När rättvisan och mänskliga rättigheter kränks så ropar Gud på oss att komma ihåg att vi tillsammans är Guds avbild.
Att Jesus, Guds Son möter alla.
Den Heliga Anden vill ge oss inspiration och mod att skapa ny gemenskap och nya uttryck.
Gud är större än vår tanke, större än vårt vetande, vårt språk och våra bilder. Gud är helig.
Det erfar Abraham och Sara när de möte Gud. Gästfriheten har inga gränser när de ska ta emot sina gäster. De visar generositet och skönhet för att gästerna ska känna sig välkomna.
Gudsmötet berör och sätter både Abraham, Sara och Marta i rörelse, får dem att agera. De blir välsignade i det liv de lever.
De är förebilder för oss. Låt oss be frimodigt om att Gud berör oss och vår trasiga värld.
För Gud ”All Lives matter”.
Lotta Miller/präst
#blacklivesmatter #Marta #Treenigheten