(Denna söndag är texten så lång att den är sist)
Att bli förälder är väldigt omtumlande. Mången förälder som jag mött har förundrats över hur mycket känslor som kan fokuseras på ett litet embryo, foster eller nyfött barn. Vetskapen om att snart kommer ett barn till mig, vare sig det är en själv som ska vara gravid och föda, eller barnet kommer till en på ett annat sätt, leder till så många tankar och funderingar.
Brukar säga att med föräldraskapet aktiveras en orosgen som kanske inte alls varit så aktiv förut. ”Hur ska det gå för mitt barn?” ”Vad kommer det att råka ut för i livet?” Också en stolthetsgen aktiveras. ”Vilket under detta barn är!” ”Tänk att jag får vara förälder!” oron-stoltheten- kärleken går hand i hand. Och ibland finns en oförmåga hos föräldern att hantera detta under, vi får inte blunda för det, där finns en förväntan på omgivningen att fånga upp och se detta i tid.
Nu är det inte enbart människor som blir föräldrar, oavsett på vilket sätt, som har relation till barn, utan de flesta av oss har det på ett eller annat sätt. Vi gläds åt att nya generationer är på väg, och oroas över vilken framtid som kommer att möta dem.
I dessa dagar är det särskilt påtagligt att oro för barns väl och ve verkligen kan vara berättigad. Det går inte att blunda för att barn far illa på olika ställen i världen, också här. Och jag tänker att både Elisabet och Maria var medvetna om barnens utsatthet, och deras egen. För det var inte självklart att en kvinna överlevde sin förlossning där och då, på samma sätt som det är på vissa plaster på vår jord också idag.
”Guds mäktiga verk” är överskriften för denna söndag, och det som är så mäktigt är att Gud blir ett värnlöst barn, som bärs fram av en kvinna så som vi alla har burits fram. Ett barn som kommer att möta de utmaningar varje barn möter. Som känner sig besviken och sviken, älskad och omhuldad omväxlande om vart annat. Vars mor får vara i centrum denna dag.
Mamma Maria, en ung flicka med skinn på näsan, som fick förundras över föräldraskapets glädje och vedermödor såsom varje förälder får. En mamma som enligt vad evangelisten Matteus berättar, fick fly hals över huvud med sitt barn till ett främmande land, för att det inte skulle mördas. Så orolig hon måste ha varit då. En oro som många föräldrar idag kan känna igen sig i, för att de tvingats fly för sina liv, eller för att det får ta emot barn som flytt för sina liv.
GUD, vi gläder oss med Maria, att hon ska få bli mor. Vi förundras över det under som varje barns tillblivelse är. Tack för livet som oupphörligt förnyas. Hjälp oss att glädjas över livet och att lämna all oro och vanmakt i dina händer GUD. Amen
Lis Carlander/Präst
Lukasevangeliet 1: 26-45
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Hans skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln; ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men änglen svarade henne: ”Heliga ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.
Några dagar efter ängelns besök gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.”