Vi befinner oss i en underlig tid. En tid när mycket av det vi tagit för givet ställs på ända. Nästan ingen kunde ana för några månader sen att vi skulle befinna oss där vi är – varken i världen eller i Sverige eller i våra egna liv. Vi lever i ett undantag som ser ut att vara ett tag. Hur hittar vi mod och kraft mitt i detta? Hur hittar vi varandra utan att utsätta någon för risker? Finns det något att hämta i vår tro och berättelsen om Marias möte med ängeln Gabriel?
Låt oss läsa:
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne. Luk 1:26-38
Då sade Maria:
”Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid.”
Luk 1:46-55
Maria befinner sig i ett helt nytt läge. Hennes liv kommer att ändras radikalt och hon vet inte hur det kommer att gå. Hon är en ung kvinna utan status, en flicka utan några särskilda resurser. Ändå blir hon utvald av Gud, kanske just därför att hon vet hur det är att vara människa utan några stora resurser till sitt förfogande, utan någon större makt. Utlämnad till så mycket. Ändå blir hon benådad, ändå blir hon av världsavgörande betydelse. Ändå känner hon tillit mitt i rädslan. Hopp mitt
i ovissheten och riktning mitt i förvirringen. Välsignelse mitt i utsattheten.
Vi befinner oss i ett helt nytt läge, som de flesta av oss aldrig varit med om eller kunnat föreställa oss. Vi vet inte riktigt vad som ligger framför oss. Det kan väcka oro och osäkerhet på många plan.
Men vad är det Maria hämtar styrka ifrån?
Ja, inte är det från att allt blir som vanligt eller att hon bara kan sätta sig ned i lugn och ro.
Maria blir benådad, berörd av Gud och satt i ett uppdrag.
Det är förståeligt att Maria blir rädd – hon möter Guds närvaro på ett sätt som inte kunde föreställa sig och sätts i ett helt nytt läge.
Samtidigt litar hon till att Gud ska vara med henne genom det hon har framför sig.
Hennes benådning innebär inte att allt blir enkelt och det ger mening och styrka.
Benådad – berörd med välsignelse – mitt i ett kämpande liv, mitt i ett svårt livsläge.
Så vill Gud beröra dig och mig – med välsignelse – mitt i ett kämpande liv, mitt i ett svårt livsläge.
Maria är en förebild för oss – både kvinnor och män, både unga och gamla.
Maria utlämnar sig själv till Gud och släpper kontrollen. Hon vet inte riktigt vad som kommer att ske och vad det kommer att göra med henne. Och hon låter sig falla in i Gud, Hon släpper taget.
Hon är ödmjuk – hon vet vem hon är och inser sin begränsning. Och det innebär inte – utan kärna, utan riktning, utan känsla av värde. Att vara ödmjuk inför Gud har inte något med jantelagen att göra. Det är snarare att vila i Gud, vila i en kraft som är större än jag, vara fri för att jag har ett fäste som inte är beroende av att jag gör allting rätt eller att jag är orädd och tuff.
Ödmjukhet är motsatsen till jämförelsens ständigt tärande hack, ödmjukhet är friheten att tillhöra utan att kvävas, utan att hamna i självkränkthetens upptagenhet.
Maria är ett föredöme för oss. Jag tycker det är spännande att hennes tro och hållning innebär både att släppa taget och ta ansvar, att vara ödmjuk och profetisk, beroende och självständig, rädd och orädd.
Här finns livets tvetydighet, dubbelhet och viljan att leva i tro mitt i detta liv.
Maria ber inte om ursäkt för sin person – när hon brister ut i lovsången till sin Gud, sin förlossare så har hon perspektiven klart för sig. Hon är profetisk och glad mitt i oron. Ondskan och det förstörande har inte sista ordet, förtrycket ska inte få sista ordet – det är tydlig.
Lovsången handlar om Gud som väljer de fattigas, svagas och förtrycktas sida, Gud som vill att den osynliga ska få bli synlig, att den nedbrutna ska bli helad och upprättad, att den utsatta ska få skydd, att den som är rädd ska få tröst, att den modlöse ska få hopp, att det kommer en dag då Gud ska bli allt i alla.
Var behövs det? Hur kan vi som Maria svara JA och sjunga vår lovsång?
Genom att envist hålla fast vid det goda– ring dem du har omkring dig, finns det någon du tror behöver ett telefonsamtal? Någon som behöver hjälp att handla? Eller våga be någon om hjälp att handla om du själv är i en riskgrupp eller sjuk? Gå ut i naturen och se att våren är på väg – det smittar ingen. Sjung en psalm du tycker om och läs Marias lovsång flera gånger. Skicka en bild eller en emoji som talar om att du tänker på en annan människa. Dela goda saker på sociala medier och be för dina medmänniskor och dig själv. Vet att du inte är ensam i detta.
Håll fast vid påskens ”genom död till liv”. Världen och vi själva kommer att förändras och det kan vi leva i med förvissningen att Jesus Kristus lever med oss genom allt.
Den fattiga och ringa, den människan som ingen värderar högt har en särskild plats hos Gud. Har faktiskt företräde framför den rike och mäktige.
De hungriga ska bli mättade – både de som behöver bröd för magen och de som behöver det för själen.
Det är bristens människor som ska få läkedom och mättnad. Och där är vi väl allihop just nu?
Gud är barmhärtig och bär oss nära sitt hjärta, bär dig nära sitt hjärta!
Ta emot Guds välsignelse:
Herren välsigne dig och bevare dig,
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
I Guds, Faderns, Sonens och den Heliga Andens namn.
Amen.
Lotta Miller/präst