Text: Luk 1.30-35 – Maria och Elisabet
Utanför är hårt att vara om jag vill vara med. Att vara utan röst, osynliggjord tar kraft och tär på hoppet. Skammen av att inte duga, att inte vara rätt – sänker mig i ett mörkt hål om det tar över.
Två som lyfts ur utanförskapet, ut ur skammen, ut ur tystnaden - är Maria och hennes släkting Elisabet. Båda fick erfara vad det innebär att bli befriade från skammen och ryckta ur vanäran som deras omgivande samhälles normer lagt på dem. Båda kvinnorna vet hur det känns att vara baktalade och osynliggjorda. Vet vad det är att inte få erkännande och en egen plats. Vet hur det är att vara utan röst. Och de får en röst!
Båda kvinnorna får smaka kraften i julens budskap redan innan de förstår vidden av det.
De lyfts upp och får en plats och en röst.
Deras förväntan blir till glädje.
Dessutom hade Elisabet gått med en längtan så stor hela sitt liv, en längtan som aldrig fått något svar. Ett utanförskap som hon inte kunde göra något åt och som lades på henne. Maria som först blir rädd för den skam som Ängelns budskap kan innebära får en stark röst och en plats t o m i världshistorien.
Och Gud ger Elisabet Johannes.
De som ingen räknade med har betydelse för oss alla. De som ingen trodde hade något att komma med är avgörande för vårt hopp!
Gud har en förkärlek för dem som inte syns! Gud ger dem plats i världshistorien!
Gud vill ge oss ögon så vi ser dem vi gick förbi, höra den röst som tystnat i skam och lyfta upp den som inte tror sig ha rätt att vara synlig! Det gör nämligen Gud, så du är sedd och räknad med. Kom och delta i glädjen med Maria och Elisabet!