Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:
En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör hans stigar raka.
Varje klyfta skall fyllas,
varje berg och höjd skall sänkas.
Krokiga stigar skall rätas
och steniga vägar jämnas.
Och alla människor skall se Guds frälsning.
När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.” Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?” Han svarade: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: ”Mästare, vad skall vi göra?” Han svarade: ”Driv inte in mer än vad som är fastställt.” Och när det kom soldater och frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” sade han till dem: ”Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.”
Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias.
Text: Luk 3: 1-15
Under det 6:e året av Stefan Löfvéns regeringstid, när Anneli Hulthén var landshövding i Skåne och Mette Frederiksen var statsminister i Danmark, Erna Solberg i Norge och Sanna Marin i Finland, när de mänskliga rättigheterna var hotade och många stod inför utvisning till Afghanistan. Hördes en röst i som talade om hopp och omvändelse, om att vi måste ändra oss, en röst som påminde om Johannes som talar till oss idag. En röst som sa: How dare You? Hur vågar ni? Och även om hon inte talar om allt som Johannes gör så känns kärvheten igen.
Det är förändring på djupet och handling som gäller.
Det är inte prat, inte tjusiga manifest utan aktion. Det är bråttom, tiden är inne!
Bana väg för Herren!
Johannes är lika konkret som Greta Thunberg, det är strukturer och system som måste förändras för att de hindrar Guds rikes framväxt, det är beteenden, handlingar och lagar som blir förtryckande och förödande för människan och som inte låter Guds rike växa fram och som förstör det Gud skapat.
Orden från Jesaja ger bilder för stora förändringar, det är inte en liten fläck som ska torkas bort utan förändringar av strukturer och relationer. Berg ska sänkas – vilka berg hos oss?
Var behöver bulldozern gå fram?
Eller tänker vi att det bara är en vacker bild?!
Johannes uppmanar oss: Stå inte utanför, sluta vara åskådare utan delta i livet.
Titta inte på och distansera dig, utan se och låt dig beröras, engageras!
Avstå för din medmänniskas skull.
Sko dig inte på andra!
Bjud in till gemenskap!
Lyssna och lär!
Dela med dig av det du har till den som inget har,
låt dig inte korrumperas utan håll dig till det som är fastställt,
använd inte hot eller våld.
Det är advent och det är en tid av fasta i kyrkans tradition, en tid av väntan på Guds ankomst, en förväntan inför Guds gåva till oss genom ett litet barn. Det är inte överdåd och makt det handlar om utan något helt annat.
Det är väntan och förväntan som skapar hopp, som ger grund för kreativitet, en väntan som innebär att tänka om, reflektera hur ska vi ta bort berget? En väntan som är att visa omtanke och släppa självupptagenheten.
Johannes godtar inga ursäkter – jag kan riktigt höra hur han fräser – använd inte din bakgrund, det finns ingen social och ekonomisk situation, än mindre religiös, som kan anges som skäl för att inte engagera sig, för att inte delta i vårt gemensamma liv.
Manipulera inte! Utnyttja inte! Rovdriv inte!
Varken din närmaste omgivning eller som livshållning eller som världsordning.
Johannes ord talar rätt in i vår tid – manipulation – t ex på nätet när unga människor blir lurade att blotta sig själva och bli sexuellt utnyttjade, när reklamen anspelar på sex eller gemenskap för att få oss att köpa något som varken kan ge oss det ena eller det andra, när falska nyheter sprids för att skaffa argument mot medmänsklighet och ömsesidighet. När vår konsumtion bygger på att andra människor får dåliga löner och usla arbetsförhållanden.
Har ni sett människorna som åker runt på cyklar med särskilda ryggsäckar för mat på ryggen?
De är en del av GIG ekonomin – en ekonomi som vid första påseende verkar smidig.
Det går till så att jag via en app i telefonen kan boka någon som kommer och hjälper mig att flytta soffan för ett överenskommet pris eller hämtar mat åt mig från en restaurang.
Det går väl bra om alla har en vettig inkomst, men om det är mitt enda arbete blir saken en helt annan. Inga garantier om jobb och inga avtal om rimlig lön. Plötsligt finns det människor som lever under minilönsnivå i vårt eget land.
Det är tydligt att klyftorna mellan människors levnadsvillkor har ökat radikalt och avståndet mellan oss blir därmed större. Hur förstår vi varandra? Kan vi se varandra som människor eller gör vi varandra till objekt för att slippa kännas vid får gemensamma mänsklighet? Och så odlas cynism istället för barmhärtighet, främlingskap istället för ömsesidighet.
DELA är Johannes uppmaning – dela på alla plan. Det är vägen till livet! Det är vägen som öppnar för Gud!
Och egentligen vet vi ju detta – att det är genom att dela och därmed göra den andras väl till något som angår mig, genom att dela och ställa sig sårbar som livet föds, som förändring sker.
Dela och låta andra människors liv vara min/vår angelägenhet.
Det gäller på det allra personligaste planet och även i ett samhällsperspektiv.
Johannes står där i sin illaluktande kamelpäls och han skräder inte orden, jag gillar honom.
Det finns en spänning i dagens evangelium – spänning mellan lag och evangelium. Mellan krav och nåd, mellan etik och barmhärtighet.
Johannes döparen frågar efter våra mellanmänskliga relationer, frågar efter vår medmänniska. Hela lagen handlar om att se den andra inte bara mig själv. Skynda till varandras hjälp. Har du makt så använd den till din medmänniskas nytta. Använd din makt så den blir till tjänst, inte för girighetens syften.
Bär någon tyngre bördor än du själv så räck ut din hand.
Johannes talar om lagen – om vårt jordeliv här och nu, därför uppstår han inte.
Det finns en spänning mellan Johannes och Jesus. Johannes talar om att yxan redan är satt till trädets rot, medan Jesus talar om att ha tålamod, om att vänta och ge trädet en chans att ge frukt.
Johannes uppmanar oss att delta i livet och inte betrakta det.
Jesus är barmhärtig mot var och en av oss, letar upp den som gått vilse antingen det är i konsumtionshetsen klistriga nät eller hatets stickiga taggsnår, oavsett vad vi orkar och klarar eller inte. Även när vi längtar efter att dela livet och misslyckas kapitalt. Jesus är barmhärtig, har tålamod.
Nåden, barmhärtigheten, det totala accepterandet av dig och mig – i den kan du och jag stå där helt avskalade, med våra brister och misslyckanden synliga och längtan kan börja gro.
I vår nakenhet blir längtan synlig. Utan nåd förlorar vi allt hopp och det är därför Jesus behöver uppstå.
Distansen kan lura oss på livet. Om vi inte kommer nära våra egna liv så kommer vi aldrig att misslyckas och då kommer vi aldrig att behöva någon som ger oss upprättelse och nytt livsmod.
Bara de som berördes av livet behövde Jesus och de som led av att de kände sig utanför livets beröring.
Tron på Gud är att våga vara sig själv, våga satsa och våga misslyckas, våga leva delaktigt och lita till Guds nåd.
Den som vågar satsa, misslyckas och förändras är med i arbetet för Guds rike,
den som vågar hoppas att rättvisa ska komma, att alla de som plågats ska få dansa i frihet inför Guds ansikte.
Det finns tröst, också för den som hamnat alldeles fel. För Herren kommer genom vår öken, Gud tar bort alla hindren och röjer väg för hoppet och Guds rike bland oss.
Just i delandet, i glädjen och sorgen, eller längtan efter att få känna glädjen, finns Gud närvarande. Gud delar vårt liv, Gud kommer nära vara och en som kämpar. Det finns hopp för varenda en av oss, också i vår historiska tid. Vi hör rösten och hoppas på Kristus!.
Lotta Miller/präst