Bönsöndagen
Dagens evangelietext är så lång att den är sist.
Bön – vad är det för dig? Tänk efter en stund
Att tala eller skriva om bön är svårt. Det är som att tala om känslor; man måste fjärma sig lite från dem och analysera dem, för att kunna tala om dem. Risken är stor att det blir likadant när det skall skrivas om bön – orden riskerar att ställa sig i vägen för vad bön egentligen är. Kanske är det därför Jesus inte talar om vad bön är – utan ger en bön att be, och sedan talar om vad bön gör. Bön ger kraft, bön ger relation, bön ger eftertanke, bön kan ge förändring.
Genom bönen upprätthåller vi vår relation till GUD. Vi reflekterar över våra liv, vårt ansvar, vår nöd. Vi kan nå en ny förståelse av vår livsuppgift, genom bön kan vi närma oss att vara det GUD ämnade oss att vara. Det är då bönen blir kraft, kraft att förändra vårt liv, våra tankar om oss själva och våra medmänniskor. Också när vi känner oss nedslagna, utslagna, avslagna kan vi be, be att vi ser GUD i det som sker.
Kraften till förändring som finns i bönen gör att vi behöver vara varsamma om vad vi ber om. Vilka dörrar vi önskar öppnas, vad vi söker efter, vad vi vill få. Däremot kan vi be f ö r det mesta, och då tänker jag det som en välsignelse, en önskan om något gott.
Bön är också gemenskap. Med GUD, men också med alla andra bedjande människor över hela vår jord. Ibland kan jag slås av kraften i bönen ”Vår Fader” eller ”Fader vår” – den har betts i årtusenden på ungefär samma sätt, först i en liten krets, därefter i en större och större, på fler och fler ställen. I vår tid bes den dygnet runt året runt världen runt.
Jesus manar oss att be, och Hhn gav oss en bön att be, men bön måste inte vara ord, det kan vara mer som en känsla, en upplevelse av gemenskap, eller som musik. Var och en av oss har vårt sätt att be. Räds inte bönen, skäms inte för bönen. Låt den finnas där, som en klangbotten i livet – regelbundet eller oregelbundet.
GUD
vi tackar dig för bönens möjligheter.
Bönens kraft att förvandla våra liv.
Vi ber för våra relationer, till varandra,
oss själva och till DIG allt vårt ursprungs mål
Lis Carlander, präst
”En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Då sade han till dem: ”När ni ber skall ni säga:
Fader, låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra synder,
ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning.”
Han sade till dem: ”Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. 6En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’ Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk 12eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?”
Lukasevangeliet 11:1-13