Bön: Själens andning och ”hur mycket mer”

Text: Luk 11:1-13

Jag har låtit Karoline Lewis tankar kring den här söndagens text följa efter några egna reflektioner.

Jag tror att bönen är en själens andning, en enkelhetens plats som vi alla behöver så att vi inte tappar bort vilka vi är.

Gunnar Edman, författare från Bohuslän, sa ”att det är viktigt med en enkelhetens glänta” i en tid som kräver så mycket och så komplicerade saker av oss. Det är mycket som ska göras, en del av oss pressas och stressas, intrycken sköljer över oss alla i vårt informationssamhälle – då är denna enkelhetens glänta, den avskilda platsen och tiden en livsnödvändighet. För att bevara vår mänsklighet behöver vi tystna och lyssna.                                                                                           Bönen behövs för både vår och världens skull.

För en del av oss är bönen självklar och för andra av oss en brottning som kanske stannar i en anklagelse mot sig själv. Olika tider i livet kan bönen vara som en levande ström och andra tider som en torr öken.

Anklaga inte dig själv för att ditt andaktsliv inte är i ordning – Gud ser din börda och din oro som ju faktiskt är ett rop utan ord till Gud. Det finns tider i livet då bönen bara är detta att sätta den ena foten framför den andra och ta ett steg i taget – Gud hör det ropet, ser den bördan.

Vi kan hjälpa varandra att be och det finns kurser i bönetekniker, meditationsmetoder m m. Vi ska bara akta oss så att vi inte tror att det är målet, att jag bevisar min tro genom detta. Tro är nåd, inte prestation. Bönen är relation, inte ett träningsprogram.

Sedan kan jag driven av min längtan söka former att uttrycka bönen och ställa mig öppen för Guds kraft. Jag kan längta efter att vara inför Gud i tillbedjan utan andra mål.

Det kan vara en befrielse att få gå in i en disciplin som hjälper mig att få struktur. Kanske vår tid drivs så mycket av att ”jag ska känna för det”, av att söka kickar, att vi tappar något på vägen, att förlorar oss i att ”känna efter”.

Hjälper det att be? På den frågan går det att svara både ja och nej.

Bönen är inte en prestation som kräver motprestation. Det är inte en automatisk funktion med ett visst resultat. Vi får be om allt och vad svaret på bönen blir vet vi inte.

Vad bönhörelse är har vi ingen kontroll över. Ibland så smärtar det verkligen när våra böner för någon inte besvaras som vi hoppas. I Hebréerbrevet står det ”Under sitt liv på jorden uppsände Kristus med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom undan döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja.” 5:7                                                             
Jesus får uppenbarligen inte det svar på sin böner i Getsemane som han väntar sig – han dör – och ändå finns där bönhörelse.

Uppenbarligen är bönhörelse något större än privat överlevnad. Något som handlar om vetekornets lag. Om att falla in i mörkret, i kammaren och där uppstå till nytt liv. Det beds i jorden där vetekornet ligger dolt vintern lång. Och bönesvaret är livets seger över tiden och döden, vårblommans växt och åkerns skörd. Samtidigt måste vi möta varandra och hantera bönhörelse med varsamhet och omsorg. Ingen av oss vet.                                                                                                                                                   Det Vi vet är att Jesus följer med oss också in i tårarnas och de envisa bönernas tid. Aldrig ensam ens i min yttersta nöd.   

Lotta Miller/präst

**********************************

Ord hör alltid hemma i ett sammanhang, sammanhanget bestämmer meningen. Det här är naturligtvis det som vi pratar redan vet självklart. Men det var fascinerande att tänka på vikten av sammanhang när det gäller redigering. När en seriös redaktion ska korta en text så behöver en tänka på det omedelbara litterära sammanhanget, vilka kriterier som gäller i sammanhanget och kunskaper om eller förhållande till författaren och hens personliga stil.

I Lukastexten, var det en fras som verkligen kan få olika betydelse beroende på sammanhanget  "hur mycket mer?" När det gäller Jesu ord, "hur mycket mer kommer den himmelske Fadern att ge dig?"

Men "hur mycket mer" i olika sammanhang har mycket olika betydelser, eller hur?

"Hur mycket mer" kan vara lika vardagligt som att betala en vara, bestämma vad som är kvar att göra för att avsluta en uppgift eller tiden som är kvar tills det är dags för ett möte eller en händelse. Men beroende på händelsens natur, "hur mycket mer?" för det kan också vara en fråga som rymmer en önskan om att slutet ska komma eller att tiden ska så stilla.

Utifrån våra personliga liv kan frågan:  "hur mycket mer?" vara, hur mycket kan jag hålla fast vid min familjs krav? Hur mycket mer av detta ansträngda förhållande kan jag stå ut med? Hur mycket mer förlust kan jag överleva?

Utifrån våra professionella liv kan en ställa frågan : hur mycket mer kommer denna arbetsplats att ta ifrån mig? Hur mycket mer kan jag ge innan jag bara förlorar min kraft?

Utifrån världens situation. Hur mycket mer kan jag lita på predikningen av Guds Ord innan, mitt i världens hat och våld och hopplöshet börjar Evangeliet låta som en fantasi av fantasi?

Och hur mycket mer kan vi höra om rasism, terrorism, homofobi, främlingsfientlighet, innan vi börjar tro på dystopi som norm i stället för Guds rike?

Vi behöver dessa ord från Jesus idag; ord som hjälper oss att komma ihåg vilket sammanhang vi hör hemma i och som ger mening i våra liv - Guds sammanhang.

När vi säger "hur mycket mer?" Från våra smärtor och smärta och förlust, är Guds svar "hur mycket mer ska jag ge dig?"

Att när vi ropar, "hur mycket mer?" I vår upplevelse av övergivenhet och avvisande säger Gud, "hur mycket mer lovar jag att vara med dig?

Att när vi säger "hur mycket mer?" Utifrån våra desillusioner och besvikelser så säger Gud i Kristus alltid: "hur mycket mer älskar jag dig?"

De dagar vi ropar "hur mycket mer?" Svarar oss Gud och ökar vår själsstyrka (Ps 138: 3), för varje "hur mycket mer?" vi säger och ber – vi kan inte låta bli att be i svåra tider, i nöd, sorg och längtan – Kristus svarar ”hur mycket mer” har jag inte älskat er.

Fritt översatt efter Karoline Lewis/ Associate Professor of Preaching and the Marbury E. Anderson Chair in Biblical Preaching Luther Seminary Saint Paul, Minn.