Berörd för att kunna resa sig

Text:  Luk 13:10-17

Blickarna talade sitt tydliga språk när hon gick fram till Jesus. Hon borde inte stiga fram i ljuset, inte synas. Hon tillhörde de lägsta – som inte hade något värde. Hon kunde ju inte bära de tunga vattenkrusen, inte arbeta på åkern, inte föda barn, inte ingå i det vanliga sociala livet som maka.

Hon var dömd – hon kunde ju inte arbeta och därmed var hennes plats i samhället långt ute i kanten.

Synagogsföreståndaren tyckte att hon borde hålla sig undan och inte ta upp tiden. Hon har inget namn, inte ens Lukas nämner henne vid namn. Det finns en röst som hörs genom folket som ger henne en plats – Här är en Abrahams dotter. Med dem orden har hon en plats i samhället, ett värde och en plats i traditionen och tron. Det heter ju Abraham, Isak och Jakobs Gud.

Känner du igen blicken som dömer? Känner du igen tankegångarna i vårt samhälle? Vem är det som inte ska synas?

Vem är det som stör? Vem är det som inte får vara en hel människa? Vem definieras endast utifrån det som andra tycker är konstigt? 

Jag glömmer aldrig när vi som unga satt i en samtalsgrupp och en av deltagarna förlorade sin röst – plötsligt började vi andra behandla honom som om han inte begrep för att han inte kunde tala. Han fick inte vara en hel människa för oss. Vi förminskade honom.

Vad gör det med en människa, att gå som Abrahams dotter (Känn efter genom att böja dig ned)? Vad är det jag ser när jag står böjd som ett vinkeljärn? Hur formas mitt sätt att tänka om mig själv och andra? Hur ser jag på min roll i samspelet mellan människor? Ser jag himlen över mig?

Vad händer med perspektivet?

Känner du igen det? Begränsningen i livet?

Jesus rör vid henne och sedan kan hon resa sig. Jesus lägger henne inte i sträckbänken för att hon ska bli rak eller böjer upp henne med våld. Utan hon får kraft att resa sig själv. Hon blir upprättad. Hon kan stå upp.

Det är genom en varsam beröring som hon blir räddad.

Guds kraft har inget med förtryck, våld att göra, Gud vill hela och läka. Gud vill att vi ska leva så fullt och helt som möjligt är.

Abrahams dotter blir befriad till ett socialt liv, ett arbetsliv, ett sexuellt liv och ett nytt ansvar. Hon kan dela liv.

Jag vet inte om du känner igen missunnsamheten. Längtan efter kärlek som har blivit missriktad. Som om kärleken bara fanns i begränsade mängder och därför inte kan delas, om jag inte får den så ska andra inte få den. Den där viljan till ordning som förlorar kontakten med kärleken, den där rädslan som inte tillåter det annorlunda att ta plats, längtan efter säkerhet som inte ger frid, utan ängslig kontroll av gränserna.

Här och nu talar Guds röst till dig, till mig.

Abrahams döttrar Abrahams söner, Guds barn.

Gud vill ditt liv, din vilja. Ingen har rätt att ta den ifrån dig.

Gud söker den osynliga och lyssnar till den ohörda, 

Jesus vill beröra varenda en av oss, ge oss kraft att resa oss upp.

Också från missunnsamheten.

Varje gång du eller en annan människa får kraft att resa sig från förtryck och osynlighet, sker Guds rike. 

Du är tilltrodd att leva ditt liv och att dela det med andra människor.

Det är det här (Gör rörelsen själv från att stå djupt böjd till att resa dig)  som Gud vill göra med oss, i oss och genom oss.

Kom Jesus och berör oss alla, vi krokryggiga.

Amen.

En dikt av Anna-Greta Wide:

Du som älskar livet i dess krokighets tid,
den nedböjda grodden och det hopkruptna fostret,
du som älskar livet i dess oskönhets tid,
den skrovliga sårskorpan och den fjäderlösa fågelungen,
du som älskar livet i dess kantighets tid,
den omogna frukten och det halvvuxna mänskobarnet -
du vet att barmhärtighet är tid,
du som vet att all kärlek är väntan -
böj dig över oss, vänta och tro för oss,
när vi hetsar livet, när vi mästrar livet,
när vi trampar ner groddar och river upp sår -
du som vet vad för ett verk vi är,
slut dina stora läkedomshänder omkring oss,
böj dig över oss, böj dig djupt över oss i vårt mörker,
förbarmande dig.

ur diktsamlingen Broar