Det är skarpt läge och vi måste förhålla oss till en helt ny verklighet. Vi har tydliga restriktioner att följa. Omsorgen kan inte visas som vi brukar – genom att gå varandra fysiskt nära och trösta varandra, glädjas med varandra, hjälpa varandra. Det är en annorlunda tid vi befinner oss i.
Också i denna tid firar vi 5:e söndagen i fastan även om vi inte kan samlas i kyrkan. Även i denna tid stannar vi inför Gud som Försonaren
Vi behöver se vad vi har.
Det är lätt att i dessa tider glömma bort det vi faktiskt har. Vi har en tillhörighet i Kristus som ingen och ingenting kan ta ifrån oss. Du är Guds älskade barn hur vinden än blåser och virusen härjar. Vi är en kyrka och en församling även när vi inte kan samlas alla på samma ställe. Försoningen är fortfarande en verklighet som vi får leva i och gå mot. Våren har kommit och löven spricker och vårblommorna blommar fortfarande. Solen värmer fortfarande våra kroppar. Det finns mycket att vara tacksam för. Vad känner du tacksamhet för?
Vi behöver se vem Gud är.
Många känner oro för den smitta som sprider sig. Det är inte första gången som detta sker. Människor lever och har levt under hot på många sätt och i denna oro faktiskt lutat sitt hjärta mot Gud. Det står i Johannesevangeliet: Så älskade Gud världen. Inte så godkände Gud världen eller tolererade eller ännu värre avskydde, utan ÄLSKADE GUD världen. Gud är den som älskar med ovillkorlig kärlek. Din eller min duglighet eller friskhet eller vad det nu kan vara – spelar ingen roll. Guds kärlek är ovillkorlig och du får vara orolig OCH älskad av Gud. Ingen är utanför Guds kärlek. Du är medräknad, även om du blivit beordrad att hålla dig hemma.
Vi behöver se vilka vi är.
Vi är Guds folk och som sådana har vi ett uppdrag och det förändras ständigt. Vi är kallade att vara Guds medhjälpare och öva oss i barmhärtighet, medkänsla och medmänsklighet – att älska med andra ord. Det kan vi göra rent praktiskt genom att hjälpa varandra – en genom att handla, en annan genom att ge en annan en uppgift och vi alla genom att be för dem av oss – som är sjuka, som är oroliga, som är oförståndiga, som är frustrerade, som arbetar inom vård och omsorg, som förlorar sitt jobb. Tro inte att du bara behövs om du kan göra saker, vara effektiv. Vi behöver ömsesidigheten både över tid och i nuet. Ingen av oss lever endast för sig själv. Vi behöver hjälpa varandra att vara uppfinningsrika i hur vi stödjer och hjälper varandra. Telefonen kan bli en viktig livlina och en källa till gemenskap. Utevistelser kan också bli ett sätt. Vi lär oss också att använda nätet mer.
Vi behöver sluta kämpa.
Så mycket i vår del av världen handlar om att ha kontroll och därmed makt över våra liv. Det klart att det är bra att veta var hemnyckeln är och att jag har litet mat i kylskåpet, det är viktigt att tvätta händerna. Men kontroll över allt i livet kan vi inte ha. Det blir så tydligt i dessa tider. Hur vi än kämpar kan vi inte bestämma att covid-19 inte ska finnas. Bilden av ormarna som biter i öknen känns som en relevant bild för hur viruset drabbar (söndagens gammatestamentliga text från 4:e mosebok). Det är livets hårdhet som vi alla lever med. Vi måste förhålla oss klokt. Det innebär inte bara att följa restriktioner utan också att släppa illusioner om att vi kontroll över livet, släppa våra uppfattningar om makt och frihet så vi kan upptäcka livet som faktiskt finns här i nuet i Guds närhet. Guds kärlek går inte att manipulera. Relationen till Gud har vi inte makt över och just därför går inte den relationen att förstöra. Det är Gud som kapar den, som upprätthåller den och tar ansvar för den genom sin sårbara, offrande och envisa kärlek. Vila i att Gud bär dig!
Vi får vara sårbara.
Vi får vara dem vi är och där vi är tillsammans med Gud. Att ljuga för Gud är egentligen omöjligt. Det är bara jag själv som far illa av det. Livet kan krascha för oss och relationer kan gå sönder. Vägen till försoning med det liv som vi får kan vara knagglig och svårläkt. Och vill vi hitta en väg framåt måste du och jag ge upp rätten till den andra, rätten till kärleken, rätten till livet – vi måste se oss själva i spegeln, även vår nattsvarta sida och öva oss i att leva med vår längtan, inte som ett struptag utan som en öppen fråga. Vi har möjlighet att leva sårbara och utan manipulationer.Jesus delar våra villkor så ända ner i botten av vår mänskliga utsatthet och förnedring, Jesus faller ned i djupet – inte som när en hand sträcker sig ner för att ta upp något utan som när en stena faller ned i djupet… Det ger mig styrka. Gud är sårbar, därför är jag inte ensam i min sårbarhet. Jesus grät och våndades, Jesus sa nej och visade kärlek, Jesus gav hopp och tvättade lärjungarnas fötter. Gud är sårbar, det är vår styrka. Just därför kan vi öva oss i försoningens liv.
Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?
Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.” Joh 3:11-21
Bön:
Försoningens Gud, vi tackar dig som sände din Son för att rädda världen. Av din kärlek lever vi. Omslut oss med barmhärtighet och hjälp oss att ta emot din nåd. I Jesu namn. Amen
Lotta Miller/präst