Lundby församling

Prata med oss

Kontakt

Lundby församling Besöksadress: Hisingsgatan 26, 41703 Göteborg Telefon: +46(31)7316800 E-post till Lundby församling Webbplats

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Vattnet står för att lämna det gamla och gå framåt

Varje dop börjar med att vi tackar för att ett nytt barn har blivit fött.


Vattnet står för att lämna det gamla och gå framåt

Varje dop börjar med att vi tackar för att ett nytt barn har blivit fött.

– Det är en överväldigande känsla som vi sätter små ord på, säger Kristian Lillö, kyrkoherde i Lundby församling. Då blir det ”tack”. Vi riktar vårt tack mot livets ursprung och mål – Gud.

Det är inte självklart att få barn och den förundran vi kan känna inför detta lyfts fram i dopet.
– I det gemensamma tacket ryms en vädjan och en bekräftelse; ”Vi ska göra vårt bästa för detta människoliv.”

Den text som alltid läses under ett dop är berättelsen om Jesus som välsignar barnen.
– Det är förmodligen en av de mest historiskt sanna berättelserna ur Jesu liv, säger Kristian Lillö. 

Jesus och hans lärjungar har bara känt varandra ett litet tag när de kommer till en by. Där samlas folk tätt omkring dem, som människorna gjorde i en by när det kom någon utifrån. Främlingarna kunde ju berätta om vad som hänt utanför byn. Lärjungarna tror att det är deras uppgift att sortera människor och gör det genom att ställa männen längst fram så att de ska höra och se bäst. Då säger Jesus till dem att de gör fel och säger att han vill ha det tvärtom, barnen först, sen kvinnorna och det säger han inte diskret, utan helt öppet.
– De som var med har fört denna berättelse vidare muntligt innan den skrevs ned. De skulle aldrig ha hittat på en berättelse där de själva fick en knäpp på näsan offentligt. 

Ett löfte om att Gud alltid är med

En viktig del av dopet är vattnet. Det är en förutsättning för livet. Vatten spelar roll i alla samhällen och därmed också i alla religioner.
– Vattnet är renande och påminner oss om rörelsen i livet och om törst, säger Kristian Lillö. Religiöst står det för att lämna det gamla och gå framåt. Eftersom vattnet också hör till födelsen börjar vi verkligen om.

Förr doppades hela barnet, men det gör vi inte nu, det är inte en del av den nuvarande traditionen i Svenska kyrkan.
– När vi döper, döper vi till en gemenskap. Barnets namn och ett löfte om att Gud alltid ska vara med uttalas. Barnet får del av Guds liv i framtiden. Det motsvarar människans längtan efter hur livet ska vara; vi vill höra hemma, bli tilltalade och berörda.

Vid alla dop tänds också ett ljus. Det är hoppets låga och en symbol för Jesus som sa ”Jag är världens ljus”.

Barnet är oftast klätt i en vit dopdräkt.

– För mig är det inte färgen som är det viktigaste utan längden, säger Kristian Lillö. Dräkten är lång som ett tecken på att vi tänker hållbart och på lång sikt. Vi ska få växa och mogna i världen och i evighet. Det är också en symbol för hopp – det finns en framtid och den som döps har mycket att göra för världen. Dopet ska levas i världen och därför är jag för dop i hemmen, på arbetsplatser eller i offentliga miljöer.

Det vanligaste i dag är dock att barnen döps i en kyrka under en dopgudstjänst.

Jesus bekräftar vår längtan

Texterna som läses, vattnet, ljuständningen och den långa dopdräkten kan vi se och höra, men vad händer som vi inte kan se?

– Dopet ger oss tillgång till en kompass som ger oss hjälp i vardagen hela livet att förstå oss på verkligheten. Kompassen är inte konstruerad utan levd, för det är Jesu liv som är kompassen. Allt det vi vet om Jesus, hur han var och hur han mötte människor, kan ge oss guidning om hur vi kan förhålla oss till andra, oss själva, samhället och naturen.

Kristian Lillö talar om den längtan vi alla har. En längtan efter hälsa och lycka för oss, alla som står oss nära och människor i hela världen. Han menar att Jesus bekräftar denna längtan när han botar sjuka, återförenar splittrade familjer och hjälper människor som har förlorat fotfästet i tillvaron.
– I vår tid är vi präglade av en kultur som på många sätt är fantastisk, säger han. Vi har en massa kunskap, sociala medier och även tv-serier som fångar de existentiella frågorna och hjälper oss. Skillnaden är att Jesusberättelsen är förankrad i ett liv som levts på riktigt.

Kristian ser det inte som negativt i sig att vi i dag är präglade av en stark individualism, men att våra prioriteringar kan leda till ensamhet.
– Vi upplever en oerhörd tidsbrist som gör att många prioriterar hårt samtidigt som det sociala och ekonomiska utanförskapet tilltar. Det är arbetet, familjen och det privata som vi sätter främst och det är nödvändigt att göra den prioriteringen för att vi ska överleva. Det är naturligt. Vi söker oss till upplevelser och drömmar som handlar om resor, hälsa och kost, men risken är att vi blir ensamma även om vi tillfredsställer alla behov, eller tror att det hade löst allt.

Men vi behöver inte stå ensamma i detta, menar Kristian Lillö. Jesus är Kristus och kan därför på riktigt dela vårt individuella perspektiv. Kristus är inte är bunden till någon specifik tid eller samhällsform utan följer med och går in i varje tids kamp.

Varför döper man barn?

De flesta som döps i Svenska kyrkan är små barn. Varför är det så?

– De första som träffade Jesus, och de som efterhand började tro på det nya livet döptes som vuxna, men rätt snart döptes också barn. Människor ville ge sina barn del av den tro de själva hade, säger Kristian Lillö, kyrkoherde i Lundby församling. Det var självklart att familjer, släkter och byar förmedlade sin tro till sina barn. Vi vill förmedla allt vi tycker är bra och livsbekräftande till våra barn. Där är det är ingen skillnad på religiös tro, kostvanor, samhällsengagemang eller dygnsrytm.

Allt färre föräldrar väljer att döpa sina barn, hur kommer det sig, tror du?

– Jag tror att ju mindre människor identifierar sig med en specifik religiös tradition, desto färre döper. Många upplever att den egna livstolkningen inte kan kombineras med ett kristet dop, men för mig har alltid kristen tro varit det vanliga livets åskådning, så jag ser ingen motsättning i det. Men om någon upplever att kyrkan agerar och pratar på ett sätt som gör att det inte går att känna igen sig eller att det känns konstigt, då är det naturligt att säga nej, tack, vi väntar. Om kyrkans liv berikar de egna livsvalen så blir det en helt annan sak. Och det är det jag menar att kyrkan gör.

Hur möter du föräldrar som säger att de inte vill välja åt sitt barn utan låta det välja själv?

– Jag respekterar naturligtvis det, men betonar att jag gärna möter föräldrarnas önskemål om dopets yttre utformning, som plats, musik och annat så att de känner att de kan stå för det. Barnet bestämmer ju ändå själv när det är vuxet, men döpta barn har fått ännu ett perspektiv med sig i livet. De har fler verktyg i sin verktygslåda, och fler färger att måla med!

 

Psalm 358, vers 1–2

Han gick in i din kamp på jorden.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han kände din puls.
Han blev trött liksom du 
– och han älskade dig över allt.Han gick in i din sorg och längtan.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han grät med din gråt.
Han blev ledsen som du 
– och han älskade dig över allt.   

Heliga handlingar (sakrament)

Dopet är starkt knutet till Jesu liv och uttrycker det Jesus står för i sin livstolkning. Det är också konkret och knutet till något jordiskt – vattnet. Nattvarden är också en helig handling som på samma sätt är knutet till Jesus och något konkret, och här är det bröd och vin. De heliga handlingarna är koncentrerade punkter i vår tillvaro när vi firar att Gud alltid är med oss. Vi får del av vatten, bröd och vin, men det är inte vår privata egendom utan gåvor som ska delas för livets och världens skull.  De konkreta symbolerna rör vid våra kroppar – så nära är livets mysterium.