Foto: Lina Wingqvist

”Utan personlig assistans hade man varit totalt maktlös”

Anders Westgerd har erfarenhet både av att känna total maktlöshet och av att steg för steg återta kontrollen över sitt eget liv. Den personliga assistansen är nödvändig för att hans vardag med bland annat jobb och barn ska fungera.

Makt i vardagen och makt över sitt eget liv – vad innebär det? Många av oss tar en hel del för givet när det gäller valmöjlig­heter i vardagen. Vi är till exempel vana vid att kunna besöka ett kafé, en butik eller någon annan lokal utan att i förväg behöva fundera på om det kommer att fungera rent praktiskt. Att kunna sköta den personliga hygienen på egen hand är en självklarhet.

– När man som jag har levt i båda världar, ser man hur maktlös man blir och hur samhällets strukturer verkligen stänger ute den som använder rullstol. Och det är upp­byggnaden av samhället som stänger ute – det är inte individerna själva.

Orden är Anders Westgerds. När han var tjugo år förändrades hans liv i ett slag. Vid en skidolycka bröt han nacken och blev förlamad från bröstet och nedåt.

Anders tar emot på sin arbetsplats. Han hämtar kaffe och ställer koppen i knäet för att sedan enkelt rulla igenom en dörröppning på vägen till sitt kontor. Över dörrkarmen står det: ”Se upp, akta huvudet!”. Den som är mer än 142 centimeter lång och som inte använder rullstol måste ducka – och får förhoppningsvis en tankeställare.

Efter olyckan tillbringade Anders sju månader på en specialistavdelning på Sahlgrenska. Sedan var det dags att starta en till stora delar ny tillvaro hemma. Anders saknade erfarenhet av funktionsnedsättningar och kunde inte föreställa sig hur han nu, utifrån sina nya förutsättningar, skulle kunna leva ett vanligt liv med sådant som studier, arbete och relationer. Vanmakten var stor, känslan av kontroll obefintlig.

– Det var en berg-och-dal-bana som rusade ner mot helvetet, säger han om den mörka tiden.

Anders drog sig undan. När kompisar föreslog något, sa han nej. Det gick så långt att han funderade på om han ville fortsätta leva.

Men någonstans fanns en nyfikenhet på livet, en vilja att ”ge livet en chans till”, som Anders uttrycker det. En viktig del i vändningen var att han började fokusera på det som han faktiskt fortfarande kunde göra – som till exempel resa, ta sig ut på stan eller gå på en hockeymatch – istället för på det som inte längre var möjligt.

Långsamt och steg för steg tog Anders tillbaka kontrollen över sin tillvaro. Han återupptog kontakten med vänner. Att plugga till civilekonom var en viktig del i att rusta sig för framtiden.

– Jag insåg att med en funktionsnedsättning behöver man vara lite bättre än alla andra för att kunna konkurrera. Att plugga var ett sätt att återta makten inför framtiden; att öppna dörrar och skapa möjlighet att styra livet i den riktning jag vill.

Det är alltså en lång resa som Anders har gjort – från total hopplöshet till tillvaron idag som verksamhets­ledare med personalansvar och som tvåbarnsfar. Att få vardagen att fungera är inte alltid enkelt nu heller, och nya typer av situationer kan göra att känslan av maktlöshet tillfälligt kommer tillbaka. Men idag finns ändå en grundläggande stabilitet som Anders saknade de första åren efter olyckan.

Sedan snart tio år tillbaka jobbar Anders på GIL, Göteborgskooperativet för Independent Living. Det är ett kooperativ som samordnar personlig assistans för individer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar.

Anders har själv personlig assistans ett antal timmar i veckan och det är en förutsättning för att han ska kunna komma i ordning på morgonen för att sedan ta sig till jobbet.

Han betonar att personlig assistans inte är ett mål i sig själv, utan ett medel för att individen ska kunna delta och bidra i samhället och själv styra sin vardag.

– Utan personlig assistans hade man varit full­ständigt maktlös. Man hade väl förmodligen tappat makten över sina tankar också.

Som talesperson för GIL deltar Anders i den just nu aktuella debatten om assistans. Han intervjuas i nyhetsmedier och skriver även egna debattartiklar, nyligen i Göteborgs-Posten under rubriken ”Ett spel med livet som insats”.

GIL tar också fram egna kampanjer som ofta är ganska kaxiga, rentav provocerande. Med ingredienser som vass design och humor vill de nå ut och öka medvetenheten om att förändringar behövs. Nyligen släpptes brädspelet ”Vad duktig du är” som går ut på att spelaren ska försöka köpa en liter mjölk trots de många hinder som uppstår i mataffären.

Anders påpekar att funkis- och tillgänglig­hetsfrågor egentligen är en angelägenhet för alla. Den som inte personligen berörs idag, kan komma att beröras mer i framtiden – vem som helst kan ju till exempel råka ut för en olycka eller få ett barn med funktionsnedsätt­ning. Den insikten är viktig, menar Anders, för den skulle få fler att ”haka på det soli­dariska tåget”, som han uttrycker det.

– Många kan inte relatera till att få en funktions­nedsättning, för de orkar inte tänka tanken. För många är det här nog det värsta man kan råka ut för – att hamna i rullstol är lika med döden.

Anders själv är ett bevis på att det inte behöver vara så. På väggen inne på hans kontor hänger några färgglada affischer i typisk GIL-anda. Några begrepp syns extra tydligt; ett av dem är ordet ”självbestämmande”. Det handlar om makt i vardagen och makt över sitt eget liv.

 

Artikeln är hämtad ur tidningen &, Lundby församlings tidning. Den här gången var temat makt. Läs mer om & makt här.