Lundby församling

Prata med oss

Kontakt

Lundby församling Besöksadress: Hisingsgatan 26, 41703 Göteborg Telefon: +46(31)7316800 E-post till Lundby församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Uppenbarelsens ljus

Kyndelsmässodagen 8 februari 2015.


 

Epistel: Första Johannesbrevet 1:5-7
Lukasevangeliet: 2:22-40
Psalmer:  333, 744, 891 och 331

Predikan:

Vi har tre barn, Erica och jag, och när de var små så bar jag ofta dem.
Och visst är det något alldeles speciellt att bära ett barn.
Kropparna följs åt i alla rörelser, och många hushållsgöromål
kan utföras smidigt. Det blir en harmonisk dans.

Ibland känns det som det barn som blir buret, med sitt balanssinne
hjälper till i rörelserna mellan köksbordet och diskmaskin,
mellan att plocka upp från golv och lägga på plats i hyllor och skåp.

Än idag är min kropp formad av att bära dem,
och ännu idag har jag kroppsminnen.
Beröringen med deras kinder, och handen som höll mig om
nacken och ibland lätt lekte med en lock av mitt hår, eller pekade på någon som rörde sig där ute på gatan, finns evigt kvar.
Jag hoppas att de nu i sina ungdomsår och vuxenliv
fortsätter med samma beröring och blick, och benämning.

Det var trångt på förgårdarna och  
templet i Jerusalem var som vanligt överfullt
av människor. Hundratals hade tagit sig dit
med sin längtan och för att uppfylla sina plikter.
Bland alla dessa också föräldrar som fått sitt första barn.
Josef hade säkert varit i templet förut. Han var ju
äldre än Maria, och som man på den tiden, i den kulturen var det också
mer självklart att ta sig hit.

I sina händer bar Maria sitt barn, som strax innan hade
fått sitt namn, Jesus.
På arameiska, det språk som var hennes,
betyder namnet Jesus: Gud befriar.
Vid hennes sida gick hennes man.

Jesus, var buren av människors beröring, blickar och benämning.
De levde i den varma djupa tacksamheten över ett barn som fötts.

I templet möttes de av två evigt längtande människor, Symeon och Hanna.
Om dem sägs det att de var ledda dit av helig Anda.

De båda är lika härmbara som Adam och Eva som står för att förvalta men inte skövla.
Lika härmbara som Adam och Eva som står för att återspegla Guds kärlek i världen, inte återspegla sig själv.

Ja, Kyndelsmässodagen är en skapelsedag.
För Symeon och Hanna är burna av hopp och längtan.
Och varm längtan får kropp i världen.
Hopp för alla och allt.
Inget mindre.

Symeon är ett levande tecken för alla människors längtan efter tröst och att se bortom döden.
Precis som vi längtar han efter fred och ljus.
Symeon omfamnar barnet och säger att Jesus är ljus också för hedningarna.
Ljus för alla med andra ord.
Aldrig mörker för någon.
Aldrig!

Hanna är levande tecken för alla människors längtan att hänge sig i kärlek och bön.
Precis som vi längtar hon efter ljus, och hade gjort det länge.
Hannas läppar rör vid barnets kind, och hon säger att Jesus är befrielse för alla.
Aldrig fångenskap för någon.
Inga murar eller fördomar genom landet.
Inga i stan!

Kroppen Jesus blev vis, kärleksfull och lever i ömsesidighet.
Hoppet finns där, hand i hand med trösten,
hela vägen till korset, och hela vägen genom korset.
Hoppet lever nu i kroppen.
I dig och mig.

För Jesus bär oss nära Guds hjärta.
Pulsen slår i takt med din och min.
Vi blir en del av heligt Andetag.
Korset blir en gatlykta på kärlekens väg.
Med längtan och förpliktelser om:

- Ljus för alla.
- Aldrig mörker för någon.
- Aldrig fångenskap för någon.
- Inga murar eller fördumningar i Sverige.
- Inga i Göteborg!

Aldrig som ett amen!
För Jesus är Gud befriar.