Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Ubuntu - tillsammans är vi en del i det som är större

Predikan i Lundby nya kyrka, den 9 mars 2014.

Predikan som följer höll jag här i Lundby församling den 9 mars 2014. Detta är en dag som jag länge förberett mig för, sett fram mot – att få bli mottagen som er kyrkoherde. Själva mottagandet ägde rum i samband med mässan då många bar fram varma ord, bön och symboliska gåvor, änglar, kryddor, mosaik och hoppets stege, och biskop Per, som också ledde mässan, gav mig sitt och stiftets löfte om omsorg till stöd för uppdraget.

Första söndagen i fastan, 9 mars 2014
Lundby församling Hebréerbrevet 5:7-10 och Markus 1:12-13  

Ubuntu - tillsammans är vi en del i det som är större  

I somras gjorde vi en långresa från Lund i Skåne, där vi då bodde, till Ålesund i Norge. Vi hade ont om tid, så vi åkte nästan nonstop, och turades om att sova. På vägen hem, hade vi däremot gott om tid, och stannade till här i Göteborg, och såg oss omkring. Det var då jag för första gången, här precis, såg och läste meningen som sedan dess har följt mig. Kanske har du också läst den, smakat på och gjort den till din? Meningen finns överallt i församlingen, på anslagstavlor, i sinnen, i gemenskap och i drömmar, på hemsidor och twitter och facebook inlägg.  

Så här är meningen:

Till Lundby församling skall du få komma som den du är. Svenska kyrkan vill vara en mötesplats för många, för i mötet med andra förändras vi. Gud blir större och våra liv blir rikare. Tillsammans är vi mycket mer!  

Det där är så bra – att det faktiskt tål att höras igen:  

Till Lundby församling skall du få komma som den du är. Svenska kyrkan vill vara en mötesplats för många, för i mötet med andra förändras vi. Gud blir större och våra liv blir rikare. Tillsammans är vi mycket mer!  

Gäller detta också mig? Den frågan ställer vi oss då och då. Och jag ställde den i somras, och i höstas – och nu ingår jag i den gemenskap som vill att det ska vara så – att du som kommer hit skall få komma som den du är – och det är ett varmt och förpliktigande löfte: Att det finns en plats där du och jag får vara oss själva, möta många, och förändras, eller som vi säger 300 gånger om året här, när varje litet barn blir döpt: växa till och mogna, och ingå i det där som är så stort att det inte kallas "det största" utan det som "är större"!  

I Sydafrika finns det ett samlingsord för detta, ett livsbegrepp som håller ihop tillvaron, det nära och det som kommer, det som varit och framtiden, naturen och samhället, dag som natt, människor och djur. Begreppet är ubuntu, och betyder att alla hör samman. Att vi lever i ett ömsesidigt beroende. ALLA hör samman. Vi lever i ett ömsesidigt beroende.  

Men det finns sådant som hotar ubuntu. Sådant som splittrar helheten och gör att verkligheten går sönder, tilltron faller till marken, glädjen tynar och hoppet blir kantstött. Sjukdom, orättvisa, krig, svält, exploatering av människor och natur, trivialisering, förytliganden, okunnighetens ideologi, rasism, orättfärdig nationalism, sexism och olika former av totalitära system, och när det inkrökta egot skymmer det inre självets liv där Gud bor i varje människa.

Allt detta som jag nu räknat upp är sådant som hotar helheten, hotar den livsbekräftande hållningen att alla och allt hör samman, och det medvetande som innerst inne känner och vet, att allt är buret i ett ömsesidigt beroende.  

Insatt i biblisk och så kallat klassisk kristen eskatologisk terminologi, om än en gång klassificerad som heretisk, skulle jag vilja påstå att ubuntu är ett föregripande av tron att en gång ska alla och allt bli ett i Gud. Alltså den tro som återspeglas i apokatastasis läran.  

Vi har idag sjungit och bett och kommer att göra det en stund till. Vi har dessutom hört två texter från bibeln.  

Först den sammanfattande texten från Hebréerbrevets femte kapitel.

Om den texten vill jag säga följande: Trots dess ordval är det kärleksrelationen och gemenskapen mellan Jesus och tillvarons ursprung och mål, Gud, som är budskapet. Att en i världshistorien, från morgon till kväll, i hela sitt liv, ja redan innan allt annat fanns till, alltid har varit i gemenskap med Gud, och för alla och allt, har älskat allt och alla hem till Gud, igen.  

Den andra texten vi hörde, är också en sammanfattande text. Det är evangelisten Markus som i inledningen till sin berättelse om Jesus Kristus skriver:
"Anden drev Jesus ut i öknen, och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom."  

Kommer ni ihåg vilket verb vi brukar använda när vi ska beskriva vad de vilda djuren kan göra med människor och djur – ja, visst, vi säger att de river oss. De splittrar och förstör. Uttrycket "de vilda djuren" är alltså symbol för allt sådant som river sönder helheten, som gör att verkligheten går sönder: Sjukdom, orättvisa, krig, svält, exploatering av människor och natur, trivialisering, förytliganden, okunnighetens ideologi, rasism, orättfärdig nationalism, sexism och olika former av totalitära system, tristess, och när det inkrökta egot skymmer det inre självets liv där Gud bor i varje människa, i dig och mig.  

Och när vi hör vad Markus skrev, frågar vi ju oss: Hade plötsligt dessa vilda splittrande djur blivit snälla och tama? Var det därför Jesus kunde vara mitt ibland dem i 40 dagar? För de var inte vilda längre, eller?   "De vilda djuren" – det är nyckeln till den här evangelietexten, som inte i första hand alls är en beskrivning av något som hände under 40 dagar, en sifferkombination som vi ju känner igen från så mycket annat. Den här korta texten sammanfattar istället hela Jesu liv. Dag efter dag, vecka efter vecka, i tre års tid, tror jag, kämpade Jesus för Guds rike, genom att ge människor Guds nära närvaro i form av hälsa, rättvisa, fred, bröd och fisk, upprättelse och fördjupning, överskridande förhållningssätt, öppenhet för Guds ande och en mystik i vardagen.

Jesus levde bland de vilda djuren, som står för allt som splittrade – men vek inte av. Även om han både skrek och fällde tårar och bad intensivt, så fegade Jesus Kristus inte, och gör det inte heller nu, i ditt liv, så kom som du är, och föränglas, förändras, till ett ubuntu-liv!