Lundby församling

Prata med oss

Kontakt

Lundby församling Besöksadress: Hisingsgatan 26, 41703 Göteborg Telefon: +46(31)7316800 E-post till Lundby församling Webbplats

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Hoppet måste alltid vara större än prognosen

Intervju publicerad i Frontview Magazine. Text: Kerstin Ackehans.


Ett samtal med kyrkoherde Kristian Lillö.

När vi träffas en regnig försommardag för att samtala har Kristian Lillö varit i tjänst i Lundby församling i drygt ett halvår. Han säger sig ha funnit sig väl till rätta både i Göteborg och med arbetet i församlingen. Från den lilla tätorten Genarp i Skåne kom Kristian i december 2013 till Göteborg för att ta över ledningen av Lundby församling - en av Göteborgs största församlingar med 74 000 invånare, varav 33 000 med kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan. Till församlingen hör inte bara området kring Lundby nya och gamla kyrka utan även Biskopsgården, Länsmansgården, Tolered och Brämaregården.

- Vi har ansvar för alla som vistas i församlingen, alla som bor och turistar här, även dagbefolkningen. Det är oerhört mycket människor som rör sig på centrala Hisingen. Lundby församling är den församling som befolkningsmässigt ökat mest i hela Sverige under 2013 och ökningen kommer att fortsätta under hela 2014 och 2015, berättar Kristian.  

Utmaningarna som den snabba befolkningsökningen innebär är en av anledningarna till att Kristian Lillö sökte sig hit. En annan drivkraft var längtan att göra något helt nytt, att komma in i ett nytt sammanhang. Det han sökte fann han i Lundby.  

- Lundby församling är en minibild av Sverige i stort. Här finns det som är väldigt gammalt och det som är helt nytt, här finns kunskapscentra och innovativ företagsamhet, här finns människor från alla kulturer och religioner. De utmaningar kyrkan står inför finns i hela landet, menar Kristian.  

På frågan om kyrkan har någon plats i det moderna samhället och i våra fullspäckade liv, svarar Kristian eftertänksamt. Han menar att trenden i Sverige idag är att individualismen ökar, och att detta för med sig att synen på religionen förändras.

- Om man ser till vad som är viktigt för människor så är det jobbet, familjen, resor, det privata... Det räcker att man går till sig själv. Sociala medier och tekniken idag gör också att vi kan vara individuella när vi väljer TV, musik osv. Det djupa, existentiella finns där, men på ett individualiserat sätt. Vi hinner inte med det kollektiva. Vi vill vara solidariska, men vi hinner inte.

På samma sätt menar Kristian att trenden mot en ökad individualism har förändrat hur vi uttrycker vår längtan efter gemenskap.

- I kyrkan vet vi att människor har ett stort behov av gemenskap. Men också detta har förändrat sig. Man vill inte ha livslånga engagemang längre, människor vill inte engagera sig så djupt och inte så länge.  

Att vara uppmärksam på trender och anpassa sig till församlingsmedlemmarnas behov har därför blivit en viktig del i kyrkans arbete. Det har pedagogerna fokuserat på i kontakten med konfirmanderna.

- Konfirmanderna är mycket viktiga för oss. Den tiden i livet präglar så mycket. Vi vill ge ungdomarna modet att stå för sig själva, säger Kristian.

En viktig del i detta är att ha trovärdiga ledare. I programmet ”A Different Kind of Leader” lär sig ungdomsledare hur konfirmanderna ska bekräftas och tas på allvar som unga människor, på väg ut i vuxenlivet. En inte obetydlig kanal i sammanhanget är det sociala mediet Facebook.

- Vi är oerhört aktiva på sociala medier. Det är genom sociala medier ungdomar får gemenskap idag, därför är det viktigt att vi finns där också. Detta är ett av många uttryck för det som nuförtiden kallas för ”Fluid Church” och som innebär att kyrkan är ett nätverkande av flera olika gemenskaper som rör sig. Att kyrkan alltmer stimulerar människors andliga längtan istället för att bara möta människors behov. Att kyrkan varken är bunden till en enda plats, eller bara har ett enda centrum, eller som bara håller en finstämd nostalgi eller ett historiskt arv vid liv eller att kyrkan blir ett stängt rum i samhället, ja t o m instängt mot det vardagliga. Jag vill och hoppas på att relationerna mellan människor är det som håller ihop kyrkan, inte cementet mellan byggnadernas stenar. Gemenskapen får en ny betydelse. Människor i alla åldrar kan bolla svåra frågor på ett nytt sätt. Många konfirmander har kontakt med sina ledare flera gånger per dag, säger Kristian, som tror att det konfirmanderna uttrycker är en allmän trend i samhället, en trend som innebär att vårt behov av äkthet ökat och som gjort att vi blivit duktiga på att skilja på vad som är äkta och oäkta.

- Paneldebatter är ute - vi vill ha människor som har gjort det samma som vi, som har levt och tagit ställning, som har gått ur destruktiva sammanhang. Om kyrkan kan upplevas som äkta är det bättre för alla. Jesus är ett oerhört bra exempel på levd äkthet. Och tänk bara på evangeliet: varje episod berättar om människor som förändras till det bättre. Det är någonting som får människan att blomma upp. Det är egentligen ett enkelt budskap, säger Kristian.

Engagemanget för en utveckling i positiv anda sträcker sig också utanför församlingsarbetet. En viktig uppgift för Kristian är arbetet i Göteborgs Interreligiösa Center, där han är invald i styrelsen.

- Arbetsgemenskapen är den bästa gemenskapen. På centret finns representanter för alla religioner. Vårt syfte kan beskrivas med ledorden Lära, Dela och Agera. Det handlar om att lära sig om varandras traditioner och högtider, och att dela livets stora frågor, och att när världen brinner agera tillsammans. 85% av våra uppfattningar om olika religioner har vi fått från TV och media. Den bilden behöver vi balansera. Vi har formats i att hitta skillnader mer än likheter. Men i verkligheten finns det ofta större skillnader inom vissa samfund än mellan samfunden.  

En viktig del i att samarbeta är att vara ödmjuk, särskilt när man är i majoritet, menar Kristian. Tjänstgöringen i Liverpool för några år sedan har gett honom perspektivet från den andra sidan.  

- Ja, minoriteter är mer utsatta. I Liverpool tjänstgjorde jag i en minoritetsförsamling. Alla ville samarbeta med oss, men det var vi som kom till dem hela tiden. Vi tappade vår identitet. Jag tror att vi alla strävar efter samma sak: identitet, kultur, etnicitet - det är samma sak för alla, alla vill bevara den egna identiteten. Därför är det också viktigt för oss i församlingen att möten blir ömsesidiga. Lovverksamheten på februarilovet är ett exempel på detta – alla barn är välkomna då. Vi vill också att alla som bor inom det här området ska ha förväntningar på Lundby församling. Alla har rätt att ha förväntningar, även de som inte är med i kyrkan. Om det är något människor önskar eller vill göra är det bara att kommunicera det.  

Som ett exempel på fler verksamheter där alla är välkomna nämner Kristian barnrytmiken, som han menar är ett bra sätt för föräldrarna att nätverka med andra som har barn i samma ålder, det höjer livskvalitén.

- Vi har också körverksamhet för barn, gemenskapsträffar, samtalsgrupper och grupper för personlig utveckling. Dessutom erbjuder vi stödsamtal, bland annat genom Samtalsmottagningen. Stödsamtal kan förändra livet, det vet vi. Vi har 350 frivilliga i församlingen idag och vi jobbar aktivt med att matcha behov. Det är viktigt för oss att det finns en plats för alla.  

Det främsta kyrkan kan ge i alla olika sammanhang är hopp, menar Kristian. - Men hopp får inte blandas ihop med prognos. Hoppet måste alltid vara större än prognosen. Det gäller även i ett större perspektiv. Hoppet måste alltid vara större än den politiska analysen - annars går vi under. Vi lever i en tid som är mycket föränderlig och på många sätt farlig. Alla sammanhang som vi upplever ger hopp är viktiga. Det är egentligen inte vad du tror på utan vad du hoppas på som är avgörande. Människor kan förändra väldigt mycket när vi hoppas, men om vi inte hoppas, förändrar vi ingenting.  

Kerstin Ackerhans