Lundby församling

Prata med oss

Kontakt

Lundby församling Besöksadress: Hisingsgatan 26, 41703 Göteborg Telefon: +46(31)7316800 E-post till Lundby församling Webbplats

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Det kan vara en farlig bild - första advent

Under några år fick jag förmånen att regelbundet, några gånger per år skriva Tankar inför helgen i Skånska dagbladet. Följande text, här något omarbetad, infördes i Skånska dagbladet lördagen den 30 november inför Första söndagen i Advent, 2013 som också var min första arbetsdag här i Lundby församling, den 1 december.


Under några år fick jag förmånen att regelbundet, några gånger per år skriva Tankar inför helgen i Skånska dagbladet. Följande text, här något omarbetad, infördes i Skånska dagbladet lördagen den 30 november inför Första söndagen i Advent, 2013 som också var min första arbetsdag här i Lundby församling, den 1 december.

Det kan vara en farlig bild

Jag tänker på första advent, att Jesus kommer in i Jerusalem. Det farliga är inte att han valde att rida på en åsna. För det visste de flesta att en kung hade gjort förut. Inte heller att människorna lägger ut palmblad på marken. Nej, det farliga kan vara jublandet. Folkets högljudda ”Hosianna”.

Det var sanna rop för alla som kände Jesus. Alla som hade träffat honom och varit med. De visste vad han gick för. I tre år hade de ju sett och hört, vad Jesus gjorde och sade. Att blind efter blind fick sin syn tillbaka, ja även blindfödda. Att döv efter döv fick sin hörsel tillbaka. Att människor som var förlamade och psykiskt sjuka blev hela igen, och familjer fick livet tillbaka. Allt detta visste alla som hade varit med Jesus ett tag. Och att det därför var helt naturligt att Jesus kallar sig själv för läkare. Eller att Lukas som skrev två böcker (evangeliet och apostlagärningarna) om Jesus arbetade som läkare! Ja, de som hade träffat Jesus, och som hade blivit bekräftade, sedda. De som hade fått mat, bröd, vatten och fisk – de kunde jubla där vid Jerusalem utan fara för andra och sig själva. Och alla som blivit inbjudna att vara med i en fungerande gemenskap – de var inte heller farliga i sitt jublande.  

Jesus hade också med ord utmanat människor. Jesus vann alltid i sådana situationer eftersom hans grundvärdering var barmhärtighet och hans logik kristallklar. Landet var ockuperat av dåtidens största militärmakt, Romarriket. Ockupationen kallades Pax Romana! Människor fattiggjordes, förnedrades, flyttades runt – och samhällsinstitutionerna infiltrerades och korrumperades. Det var därför det på nästan varenda sida i de fyra evangelierna står att Jesus ser fattiga och sjuka människor. Det var också därför som Jesus till slut ställs inför den ”förvånade” romerske ståthållaren i Judéen, Pontius Pilatus, som svek sanningen, trots att hans hustru gick i god för Jesus. Förtrycket och fattigdomen hade Jesus utmanat, med ord, handling och förbön, och fick betala för det med sitt liv.  

Men det kan väl ändå inte vara en farlig bild att Jesus rider på en åsna och folk ropar i glädje?  

Nä, inte farlig för oss som vet att han hade botat sjuka, bekräftat och skapat en gemenskap för människovärdet istället för ytterligare en krets för ”vi som är likadana – och inte som de andra”.  

Nä, inte farlig för oss som vet att Jesus välsignade barn och respekterade kvinnor, även från andra kulturer.  

Inte farlig för alla som fattat att han motsatte sig militarismen och obarmhärtighet.

Inte farlig för alla som vill följa med i den rörelse som började runt honom och som idag möter oss i diakonins tre former:  

1.      Guds röst mot orättvisor,

2.      Samverkan med samhällets goda krafter och

3.      Aktör för sådant som samhället inte klarar av!  

Men farlig för den som ropar fanatiskt och i okunnighet och av bekvämlighetsflaggat missnöje. Farlig om ropandet kopplas samman med sådant som inte alls är i samklang med det Jesus står för, med vad Jesus Kristus sagt och gjort – och gör idag genom diakoni, kärlek.

Kristian Lillö

Skånska Dagbladet, 2013-11-30