Lundby församling

Prata med oss

Kontakt

Lundby församling Besöksadress: Hisingsgatan 26, 41703 Göteborg Telefon: +46(31)7316800 E-post till Lundby församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Annandag Pingst 2016

Betraktelse vid musikgudstjänst i Lundby gamla kyrka.


”Vart tog den där elden vägen?”

Frågan kommer om och om igen, i den underbara låten ”Elden” av Lars Winnerbäck.
Och vi tycker om frågan, känner igen den.
Vi känner igen oss i frågan och frågandet som samtidigt är en bekräftelse.

För varje gång vi inom oss på olika sätt nynnar på temat ”Vart tog den där elden vägen”, så bekräftar vi det mest allmänna som finns, att vi alla, makrokosmos och mikrokosmos, stjärnor, planeter, stratosfär, atmosfär, atomer och kvarkar, växter, fiskar, djur och människor. Att vi alla skapas, upprätthålls och utvecklas med en eld, en lust, ett engagemang.

Och det är den elden, den lusten som håller ihop världen, den lusten som enligt skapelseberättelsens poesi i Första mosebok, dansar över vattnet, ja dansar är det hebreiska verbet för vad anden eller vinden gör.

Dansar så att det som var öde och tomt får liv. Vinden blåser bort det som är öde. Drömmarna om mening och sammanhang och livsfröjd får liv. Vinden och drömmarna slår följe, och hjälps åt. Guds lust och anda gör att världen blir till.

- Därför vill jag be dig: Ta ett djupt andetag, håll kvar andan i dig, och känn att alltet som finns överallt, fyller dig med liv. Livet är inblåst i människan. Människan har inte en själ - hon är en själ.

- ”Vart tog den där elden vägen?” - den är i världen och i ditt liv, och vi frågar efter den för vi känner av den, anar den, längtar efter mer av den, ja elden är längtan själv.

Men ibland, alldeles för ofta känner vi också av mörker, ödslighet och tomhet, hotet från intigheten, splittringen och det meningslösa.

Det är t ex när vi ser vad som händer i världspolitiken, i klimatfrågan, i våra egna personliga relationer och förväntningar, i frågan om rättfärdig fred och en jämställd värld. Då behöver vi ny lust, mer anda för att stå emot det som alltför ofta sägs, nämligen att vinnarna varit de mest trägna, och förlorarna de som gav upp.

Vindarna och drömmarna behöver slå följe med förnuftet och den samlade kunskapen om hur saker och ting hänger ihop. För att vi ska vara hemma på jorden, och slippa känna att vi är på rymmen. Jordens hopp ska bli nytt!

Psalm 197 Den blida vår är inne, och nytt blir jordens hopp

 

Poeten Gunnar Ekelöf skrev 1959 en dikt som också kan sägas vara en vink om hans eget författarskap, och en reflektion om skrivandet och bedjandet. Här några rader från Ekelöfs Poetik:

Det är till tystnaden du ska lyssna
tystnaden bakom apostroferingar, allusioner
tystnaden i retoriken
eller i det så kallade formellt fulländade.

//

Vad jag har skrivit
Är skrivet mellan raderna.

50 år senare diktar Laleh i sin låt ”Lär mig om” kring sin längtan med den stora symbolen Havet, att "någon gång från nära håll". Och Laleh undrar ärligt och öppet om det var en bön.

Våra andetag och liv finns därför alltid med i hennes längtan:

”Ta mig från allt hitte på”

Psalm 54 Vinden ser vi inte, men dess röst vi hör