Inför första söndagen i fastan och "Prövningens stund":
Ibland blir det bara för mycket av allt och vi vill inget annat än dra oss undan till någon enslig plats för att få vara i fred precis som det står att Jesus gjorde med jämna mellanrum. Speciellt i samband med att han blivit trängd av allt folk som velat höra honom tala eller se honom bota sjuka. Då står det en kort mening att han drar sig undan till en enslig plats ibland med ett tillägg för att be. Kanske var dessa platser för honom också förknippade med minnet hur han efter sitt dop av Anden fördes ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. Det är en konstig berättelse och lite svårt att ta till sig just att det skulle vara Guds Ande som för Jesus ut i öknen för att prövas. Men någonstans har jag läst att det handlade om att Jesus fick visa att han klarade av de prövningar som Israels folk hade misslyckats med. För det är ju det som blir resultatet. De svar som Jesus levererar på frestelserna visar att han inte lät sig luras. Texterna nedan är hämtade från Matteus 4:1-11, som är evangeliet på Första söndagen i fastan (med rubriken Prövningens stund).
”Om du är Guds son så befall stenarna att blir bröd” (jfr när Gud lät Israels folk få mannat i öknen)
”Om du är Guds son så kasta dig ner” (jfr Israeliternas fråga; Är Gud bland oss eller inte?)
Det är prövningar som Jesus besvarar genom att citera skriften;
Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.
Du skall inte sätta Herren din Gud på prov. (Jesus vägrar att bevisa Guds närvaro. Han utsätter inte Gud för ett test)
Den tredje frestelsen handlar om avgudadyrkan;
Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig, säger Satan.
Jesus svarar: ”Gå din väg Satan, det står ju skrivet Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” Men Satan har alls ingen makt över alla riken på jorden och kan inte heller ge den makten till någon annan. Genom sina svar visar sig Jesus värdig orden som hördes vid dopet:
”Detta är min älskade son. Han är min utvalde!”
/Yvonne Hedén, präst i Norra Nöbbelövs församling