När jag skriver dessa rader seglar höstlöven ner
och lägger sig i en färgglad mosaik. Denna höst
har människors rop om hjälp nått fram till oss dagligen
och ropen ber om medmänsklighet. Det svider
i hjärtat när jag ser hur människor flyr för sina liv,
flyktingboenden som står i brand, gränser som stängs,
mänskliga grupperingar som blir och skolattentat som
skakar om hela vår gemensamma tillitsgrund i landet
Sverige. Det är lätt att känna sig liten och orolig i allt
som sker.
Ibland höjs röster om att vi inte har råd eller plats att
kunna hjälpa. Visst känns orden bekanta? Vi har fått
lyssna till dem förr. Josef och höggravida Maria möttes
också av dessa ord, när de sökte sig till Betlehem
och det blev tid för Maria att föda. Där i vårt älskade
julevangelie berättas det om det gudomligt stora som
tar form i det mänskliga livet: i ett enkelt stall och
i två människors omsorg om varandra. Också Jesus
började sitt liv som flykting.
Men goda krafter finns! Människor arbetar dag och
natt för att bereda väg för kärlek och medmänsklighet.
Människor skänker av både tid, pengar och från garderober
för att få situationen att fungera, och i detta
arbete finns också Svenska kyrkan med. Jag blir lika
rörd varje gång jag ser hur hjälpen når fram och gör
skillnad för människor.
Årets mörkaste tid närmar sig, då många känslor ställs
på sin spets. Då när det yttre mörkret blir djupare
tenderar också det inre mörkret att bli mer påtagligt.
Så, tänker jag och skickar med er denna tanke: tänd
ett ljus i någon annan människas mörker, gör andra
människor väl.
Svenska kyrkan finns öppen i vanlig ordning, och här
i församlingsbladet kan vi läsa om både återblickar
men också om framtidsvilja. Välkommen!
Marie Darte,
komminister i Torns församling