Det är semestertider, men jag är tillbaka på mitt kontor
för att skriva en predikan under temat “goda förvaltare”
till kommande söndag. Jag har alltid uppskattat känslan
av att arbeta när andra är lediga. Semestern, vilan, lovet,
helgen eller sabbaten inträffade på skapelsens sjunde dag,
den heliga dagen, den dag som fullbordade skapelseverket.
Den sjunde dagen är då vi samlas till gudstjänst, för
att möta Gud och ta emot vad han har att ge oss, som
goda förvaltare. Skapelsens skönhet, dess resurser och
möjligheter; ja, själva livet, är gåvor vi får ta emot och
förvalta: Gud ger, vi tar emot och vi ger tillbaka till Honom,
så gott vi kan.
Tyvärr har nyhetsflödet under min semestertid präglats
av vedervärdiga exempel på hur människor tar sig rätten
att inte förvalta, utan förstöra det liv som Gud skapat.
Jag tänker främst på terrorattentaten i Irak, Frankrike
och Tyskland där attentatsmännen med särskild överlagd
grymhet valde att attackera människor just när det var tid
för vila, glädje och gemenskap. Även om detta kan upplevas
som nytt för oss, så är det inga nyheter för en stor
del av jordens befolkning som lever i krigsdrabbade eller
instabila områden. Människan har inte lyckats med sitt
förvaltarskap, inte om vi ser oss omkring i världen och tar
in hur illa många människor har det.
Människans relation till Gud kan aldrig skiljas från hur
vi människor relaterar till varandra. “Om någon säger:
‘Jag älskar Gud’ men hatar sin broder, då ljuger han. Ty
den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte
älska Gud som han inte har sett” står det i Första Johannesbrevet.
Om Gud är allas skapare och Far, då är vi alla
människor syskon med ett gemensamt ursprung. Älskar
vi Gud så vill vi våra syskon väl, vi kan aldrig upprätthålla
en god relation till vår Far i himlen, om vi inte älskar
hans barn här på jorden. Detta är en del av att vara
människa.
Christian Sturesson
Präst i Torns församling
