En märklig natt

Det var en gång för länge sedan i staden
Betlehem. Det var natt och mörkt och i ett
stall satt Maria och Josef och tittade på det
lilla barnet som Maria höll i sin famn. De
hade gett honom ett namn; Jesus.
Den lilla familjen var inte ensamma i stallet.
En ko stod och tuggade som kor brukar göra
och tittade med stora blanka koögon på de tre
främlingar som hade kommit in till henne och de
andra djuren. Vilken märklig natt, tänkte kon –
men så länge jag har hö att äta får
det väl vara! Åsnan stod och
blundade, den var trött för den
hade följt med Maria och Josef
hela vägen från Nasaret. Katten
spann med halvslutna ögon för
att inte missa ifall en mus eller en
råtta skulle springa förbi i mörkret.
Hönsen kacklade och pratade med
varandra om det som hänt. De var
inte helt överens och den stora vita
vackra
hönan tyckte att hon minsann visste bäst och
den gamla hönan tyckte att nu fick det vara nog
med allt oväsen - och så höll de på.
Men nu knackade det på dörren och Josef
öppnade försiktigt stalldörren. Vem kunde det
nu vara som kom mitt i natten? Tre män i gamla
slitna kläder steg in, de var herdar, sådana som
vaktar fåren och getterna från vilda djur. De berättade
en märklig historia om en syn de hade
haft, om änglasång och ett budskap om att de
skulle gå hit till stallet och se det lilla barnet.
Den gamla hönan kacklade och flaxade och
förde ett fruktansvärt oväsen, hon hade blivit
alldeles knallröd om näbben! Men nu
knackade det på dörren igen och även ute
hördes nu märkliga ljud. Josef skyndade fram
och öppnade dörren. Framför stallet stod en
mäktig karavan, ett stort följe av människor,
kameler och dromedarer och först gick tre
vackert klädda män. De hade röda och blåa och
skimrande gula mantlar och på huvudet kronor
av guld. De var stjärntydare från Österland och
hade sett en ny stjärna på himlen
över Betlehem. Nu steg de fram och
böjde sig för att gå in genom den
lilla dörren till stallet - och tänk; de
hade med sig fantastiska gåvor till
Jesusbarnet!
Nu blev den gamla hönan
knäpptyst, kon slutade tugga och
katten glömde bort musen som stod
alldeles still intill den! Vilken märklig
och underbar natt det var i Betlehem! Maria och
Josef satt stilla och lyssnade till herdarnas och
stjärntydarnas berättelser. Sen blev det helt
stilla. Alla fann en plats att sova på, på golvet
runt krubban där Maria hade lagt sitt barn.
Musen smet snabbt tillbaka till sitt gömställe,
hönsen lade huvudet på sned och slöt ögonen,
bara kons mörka blanka ögon vilade nu över
alla där inne. Det var en sådan frid överallt. Och
ute lyste en stjärna klart och strålade över
stallet och över hela Betlehem.

Rikke Möller Andersen,
komminister i Dalby församling