Lyssna

Lunds Allhelgonakyrka blir arena för två premiärer i november

I november får lundaborna vara med om två uruppförande av nyskrivna musikverk i Lunds Allhelgonakyrka. Först ut är kyrkooperan ”Katarina och Martin – en passion” och veckan efter får man lyssna till oratoriet ”Anrop i vår tid”.

Söndagen 12 november
17:00 ”Katarina och Martin - en passion”

Kyrkoopera i två akter
Libretto: Ylva Eggehorn
Musik: Johan-Magnus Sjöberg

Katharina von Bora - Katarina Lundborg (mezzosopran)
Martin Luther - Andreas Landin (bas)
Elisabeth Creuziger - Kristina Hellgren (sopran)
Philip Melanchton - Johan Linderoth (tenor)
Caspar Creuziger - Joachim Saxenborn (baryton)
Saxenborn Singers (körledare Joachim Saxenborn)
Allhelgona Kammarorkester

Johan-Magnus Sjöberg, dirigent
Ola Citron, regi

Verket är skrivet i operans format, men här utförs det i en mer konsertant form med fokus på den musikaliska framställningen. Dramat startar med olyckan som Katharina råkade ut för när hon flydde från Wittenberg i häst och vagn påväg till Torgau den 29 december 1552, då hon skadades svårt och sedan dog i sviterna av olyckan. Vi möter henne liggande skadad på sitt yttersta. Hennes älskade Martin uppenbarar sig för henne och därefter rullas olika scener från hennes liv upp: den både goda och strama tiden i klostret, den glädje som både Martin och hon funnit i musiken och den dramatiska flykten från nunneklostret. Vi får också möta några personer som delade Katarina och Martins liv i deras hem i Wittenberg, ”Det svarta klostret”. Katharinas vän Elisabeth och hennes man Caspar av Creutziger resonerar om hustruns drömmar om att få sprida evangelium genom att predika. Verklighetens Elisabeth blev upphov till flera psalmer och hymner som ”Förlossningen är vunnen”. Genom denna löst sammanfogade händelseväv som binds samman av vackra körsatser, blir det nedslag i Katharinas och Martins familjeliv. De uttrycker att själva familjelivet blir vardagens gudstjänst och teologi, där de gläds åt barnens utveckling men också sörjer ett barns plötsliga dödsfall. Detta blir myllan i vilket ett sant trosliv kan gro. Sista delen av verket utgörs av ett urval brevväxlingar. Martin var ofta på resande fot och lämnade familjen långa tider och då fick kontakten mellan makarna ske brevledes. Martins död tecknas genom en brevväxling mellan en av Katharinas väninnor. Verket knyts samman med ett möte mellan Katharina och Martin där de tillsammans med kören förenas i en ljus musikalisk .avslutning.

FRI ENTRÉ

 

Lördagen 18 november
17.00 "Anrop i vår tid"

#oratorium
Text Kerstin Hesslefors Persson
Musik: Johan-Magnus Sjöberg

Medvekande:
Yvonne Tuvesson Rosenqvist, sopran
Cecilia Nordqvist, mezzosopran
Johan Bogren, baryton
Växjö Domkyrkas Oratoriekör
Allhelgona Motettkör
Helgonakören
Barn- och ungdomskören Korinterna
Allhelgona Kammarorkester
Simone Höckner, dansare
David Törnqvist, dansare
Sten-Inge Pettersson, dirigent

Verket framförs den 18.11 (lördag) kl 17.00 i Allhelgonakyrkan
och 19.11 kl. 17.00 i Växjö Domkyrka

Livet är fyllt av paradoxer. Hur vi vill att livet ska vara är inte det samma som hur det faktiskt är. I spänningen mellan alla dessa motsatser lever vi.
Anrop i vår tid är ett oratorium i spänningsfältet mellan vill och kan, med en mosaik av ord, filmisk musik, fridans och ackompanjerande bildspel.
Vad har vi att berätta via vår tids kanaler? Bilder på Instagram och korta texter med max 140 tecken på Twitter skildrar vår fest och vardag. Våra statusuppdateringar på Facebook berättar också om hur vi har det.
Vi har fler och snabbare arenor att kommunicera via än människan någonsin har haft förut. Bibelns innehåll är okänt för många, fast att den skildrar just sådant som vi berättar om våra liv i sociala medier.
Detta har inspirerat till att skriva ett anrop i vår tid som tar avstamp i våra uttryckssätt och vävs samman med bibelord från Predikaren, en bok i Gamla Testamentet med stora frågor om livet, Gud och människan. Predikaren är en samling vishetstankar som till resonemang och ton skiljer sig från Bibelns andra böcker. Den har t ex inte tvärsäkra råd i en svart/vit värld som i Ordspråksboken.
I Predikaren möter vi en som kämpar med frågan om livets mening. Ingenting är enkelt, det går inte att hitta någon mening med visheten. Han har fått uppleva rikedom, makt och ära, men inser att utan Gud skulle han ändå bara ha tomhet i sitt innersta:
Predikaren var inte bara en vis man, han gav också folket del av sin kunskap. Han vägde och granskade och ordnade många ordspråk. Predikaren sökte ge sina ord en tilltalande form och rättframt uttrycka sanningen. De visas ord är som oxpikar, och samlade tänkespråk som väl islagna spikar. De kommer från en och samme herde. (Predikaren kapitel 12, vers 9-11)

Körens partier ligger som Twitter och interfolieras med statusuppdateringsliknande solosånger som ackompanjerat av orkester, dans och bildspel.
Oratoriet skildrar något av det spänningsfält som livets kan och vill är, med ett genomgående ledmotiv – genom lugn och tillit. Ibland är det hopplöst att tro att livet kan ta ny vändning och omöjligt att ana Guds närvaro som en röd tråd i livets väv. Det finns mer och annat än vi anar, bortom våra begränsningar. Guds gränsöverskridande kärlek hörs som ledmotiv genom bibelns böcker.
Livets sanningar och visdomar uttrycks bäst med paradoxer. Spänningen mellan motsatser skapar något nytt.

Oratoriet har beställts av Lunds Pastorat för firandet av reformationen 500 år. Reformationen ville omgestalta, inte förändra, det kristna budskapet!