Biskopsbrevet talar om klimatkrisen på ett sätt som knappast gjorts tidigare. Det inleds med en sammanfattning av kunskapsläget som följs av en existentiell och teologisk reflektion om vår roll som människor, hot, ångest och hopp.
Uppmaningar till alla läsare
Biskopsbrevet mynnar sedan ut i vägar framåt och uppmaningar till beslutsfattare i Sverige och internationellt, till näringslivet och organisationer såväl som till enskilda människor – och självklart till Svenska kyrkan och kyrkor i hela världen.
– I vår närmiljö smälter glaciärerna och vi nås av berättelser om hur förutsättningarna försämras för rennäringen. Vi hör våra systerkyrkor runtom i världen vittna om hur klimatet tydligt påverkar deras liv – hur kan vi hjälpa till att undvika att de som bidragit minst till krisen drabbas hårdast? Vi behöver ta ansvar för vad vi lämnar efter oss till våra barn och kommande generationer, säger biskop Åsa Nyström.
Tiden är knapp
Biskopsbrevet poängterar att utifrån en kristen livssyn finns vägar framåt även genom kris – men att tiden är knapp. Och just därför behövs en helhetssyn och engagemang utifrån den bästa tillgängliga kunskapen som finns, inte minst på det andliga området.
.jpg?doprocessing=&ci=226,0,3048,1306&ra=2.33333&w=1400)
