Meny

Att bli sedd och att vilja se

En tanke för dagen

När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.« 

De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre… 

Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: »Vad vill du att jag skall göra för dig?«

Han svarade: »Herre, gör så att jag kan se igen.« Jesus sade: »Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.« Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud.
(Lukas 18: 35-43a, läs vidare om Sackaios i Luk kap 19)

 

 

Blinda ser och osedda blir sedda. Vad väjer vi för i vår omgivning? Vad behöver vi få hjälp med att se? Min mor sa till mig en gång att det är lätt att hjälpa okända långt bort från våra gränser, men det är svårt att ta itu med problemen i vår egen omgivning.

Jag känner det, svårigheten att engagera sig för andras svårigheter och problem. Det blir så mycket större när det är nära, när man inte kan värja sig för känslorna och svårigheterna; särskilt när man inte kan göra så mycket mer än att lyssna.

Istället är det så mycket lättare att blunda, att låtsas som att problemen inte finns där. Eller att säga något halvhjärtat och sedan vandra vidare. Men Jesus säger till mig att jag bör lyssna till ropen, se och känna igen min medmänniska. När den blinde får synen åter är det inte bara solens blänkande lekar han ser, han ser också de sörjande, de svältande barnen och de ensamma.

Och Jesus visar mig vad jag skall göra med min syn, han som ser de osedda. Ingen i min närhet skall få vara osynlig. Om jag så bara ger den osynlige min tid att lyssna, då gör jag lika mycket som Jesus gjorde för mannen vid vägkanten och Sackaios.



Bön

Gud, du uppståndne, hjälp oss att se och uppskatta de enkla tingen: kärleken, skrattet, brödet, vinet och drömmarna. Ge oss ett livskraftigt, spirande hopp, och gör oss till ett folk vars sång är Halleluja, vars namn är Kärlek, vars kallelse är Frid och Fred. Amen.
(da Noust, A Book of Blessings)


- Teresia Derlén