Det är modernt med superhjältefilmer nu. Hjältar som Captain America, Iron man, X-men med flera rullar ikapp på biograferna. Och de står alla på samma grund: det finns en ondska som måste besegras, en mänsklighet som måste räddas, och en hjälte som kan göra det omöjliga möjligt. I filmens värld är det personer med superkrafter som slåss mot det onda. Mänskligheten behöver en räddare, och de står beredda att offra sina liv för att förstöra ondskan.
I filmens värld dör visserligen sällan superhjältarna. De överlever mot alla odds och hyllas i filmernas slutscener som sig bör. Och det är kanske inte så stor skillnad mellan dem och Jesus. Mänskligheten behöver en räddare, och Gud sänder en hjälte. Visst är det mycket mer action och stridsscener i den konventionella superhjältefilmen, och Jesus kan man tänka sig hade en lugnare approach. Men han var inte någon mes som inte stod upp för vad som är rätt och gott. Tänk bara på när han städade upp i templet, det var förmodligen ganska actionartat. Och alla de gånger han bröt de sociala konventionerna och åt tillsammans med horor och tullindrivare.
Jesus kanske inte är så lik dagens superhjältar, med specifika övernaturliga krafter och fladdrande mantlar, men han botade sjuka, drev ut demoner och upprättade människor som kanske inte kände sig så värdiga. Och det är väl om något superkrafter!
Jesus sändes för att rädda mänskligheten, i en värld full av ondska och girighet. Han kommer med kärlek och omtanke för att visa att godheten är starkare än ondskan. Och han är beredd att offra sitt liv – och gör det också. Hade berättelsen slutat där hade han kanske inte gått till historien, och vi hade gått miste om vår världs kanske största hjälte. Men det slutar ju inte där, som vi vet. Jesus dör, men efter tre dagar gör han kanske det mest hjältemodiga någon någonsin gjort: han uppstår igen. Genom uppståndelsen visar Jesus att mörkret, ondskan och döden inte har sista ordet. Det är godheten, kärleken och Gud som har det. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Vi kanske inte tänker på Jesus som superhjälte eftersom han inte direkt liknar dem vi ser på film idag. Han dundrar inte fram, han slåss inte, använder inte våld och krigslist för att vinna. Men han kommer med barmhärtighet, kärlek och medkänsla, och visar att den väg vi är ämnade att gå på är godhetens väg, medmänsklighetens väg och kärlekens väg. Det känns kanske inte lika spännande som när Hulken blir arg och krossar allt i sin väg, men om vi tänker efter är kanske kärleken den största superkraften som finns. Och det bästa av allt med kärleken är att vi alla har den superkraften, vilket gör att man inte behöver vara supehjälte för att förändra världen.
Av: Helena Westfält