Artikel: Att göra sitt livs resa

När man hör personer intervjuas och de pratar om en stor händelse i sitt liv eller att de kommit över något svårt kan man ofta höra att de talar om att de gjort en resa för att komma dit de är idag. De syftar till den period eller de insatser som man gjort för att till exempel ta sig igenom en tuff period. Men det är inte bara under dessa perioder som man kan se sitt liv som en resa. Resan startar redan när du föds.

När man varit på semester eller av någon annan anledning gjort en resa brukar normalt omgivningen vara ganska intresserad av det man varit med om. Man får berätta om alla upplevelser och minnen man skaffat sig. Borde det då inte vara likadant med våra livsresor? Vad kan de berätta för oss själva och hur kan de vara till hjälp för andra?
Jag fick möjligheten att intervjua två herrar som har och har haft en mycket spännande livsresa, om deras tankar kring dåtid, nutid och hur detta påverkar inte bara de själva utan också omgivningen.

När vi träffas sitter Hans Hansson, Henry Johnsson och jag ned vid fikabordet och vi samtalar medan vi dricker kaffe.
Vad är det första minnet ni har av en till synes liten händelse som fått stor konsekvens för era liv?
- Jag minns att jag under min skoltid i Katrineberg vid ett tillfälle såg en bonde plöja sin åker och jag upplevde att hantverket bakom detta var så fint. Där och då började jag på allvar fundera över om detta också skulle bli min framtid, vilket det sedan blev, säger Hans.
Henry har svårare att minnas just en sådan händelse men efterhand som samtalet fortsätter nämner han början på sitt politiska engagemang och hur han vid ett möte som hölls av ett ungdomsförbund var den ende som betalade in sin medlemsavgift. Detta ledde till att han valdes in som kassör och, som han uttrycker det, på den vägen var det.
Både Henry och Hans är överens om att man, när man ser tillbaka på dessa och andra händelser, kan se hur avgörande våra beslut kan vara för resten av våra liv.
När vi pratar om detta ställer jag frågan om erfarenheterna spelar roll för hur de lever sina liv idag?
Hans menar att livet och det han varit med om gör att han idag prövar saker från olika håll innan han bildar sig en upp-
fattning, att han försöker ha en öppen inställning och inte
direkt vara dömande. Henry fyller i och säger att det för-
troende som han upplevt från föräldrar eller vänner, när han exempelvis blev föreslagen att engagera sig som förtroendevald i kyrkan, har följt med honom och han har själv försökt att ge liknande förtroende till de människor han mött.
Båda herrarna har under större delen av sitt liv varit engagerade i kyrkan på olika sätt. De har båda haft förtro-
endeuppdrag, men också engagerat sig i verksamheter som till exempel kyrkokörer och som gudstjänstbesökare. Med lång erfarenhet av kyrkans utveckling har både Hans och Henry en inblick i vad som förändrats mest under de senaste decennierna.

Hur ser ni på hur kyrkan lyssnar till den erfarenhet som dess medlemmar har av till exempel utveckling?
- Idag är det helt annorlunda, säger Hans. När jag var yngre fanns det inget utrymme för att man kunde jämka eller att förändra sättet som man bedrev sin verksamhet.
Det fanns mer av en dogmatisk inställning inom kyrkan.
-Jag upplever det likadant, säger Henry. Idag finns det en större balans.

När vi fortsätter samtalet om kyrkan är de båda eniga om att det måste finnas rum för både utveckling och en känsla för att bevara traditioner inom kyrkan och att ledarskapet har ett särskilt ansvar i detta arbete. Det måste också finnas rum för att människor får tänka själva och att man bejakar en respekt för andra människor. Samtalet glider också över på samhället i stort när vi diskuterar just respekten för andra människor. Både Hans och Henry drar sig till minnes att deras barndom och hur samhället då var uppbyggt i vissa avseenden präglades av en större hänsyn och empati. Naturligtvis finns det mycket som också var sämre, men båda två nämner att det till exempel fanns en större känsla hos dem som barn inför föräldrarnas belägenhet. Man visste vad som var möjligt att till exempel önska sig och man gick inte över den gränsen. Detta är något som de upplever att samhället idag borde i större utsträckning präglas av på ett generellt plan. Att man som medmänniska i större utsträckning kan ta ansvar för hur andra har det.

Under hela samtalet kommer vi vid flera tillfällen in på huruvida vi som människor är villiga att ta råd och lärdom från andras erfarenheter. Precis som när vi intresserar oss för andras minnen från semesterresor, är vi då lika intresserade av att ta till oss deras livsresors erfarenheter? Något som vi alla tre är överens om är dock att de råd och tips man ger vidare aldrig får bli till någon annans livsregler utan reflektion. Även här måste det finnas en balans. Varje människa måste också få rum att själv ta beslut och utvecklas.

När kanelbullen är uppäten och kaffekoppen är tom säger vi hej då och avslutar intervjun. Att få dela erfarenheter och att sätta dessa i relation till samtiden har varit mycket intressant och jag är tacksam för att ha fått dela andra människors livsresor.

Andreas Karlsson
Kommunikatör