Artikel - Hur hjälper man på distans?

Att ta ett socialt ansvar i närområdet är en del av det som kallas diakoni inom kyrkan. Hur har detta påverkats under pandemin och vilka utmaningar finns. Caroline Antblad, diakon och Charlotte Svensson, diakoniassistent berättar.

Det råder febril aktivitet i det lilla mötesrummet som tillfälligt ger plats åt bollar, hopprep och en stor kompressor. Caroline Antblad, diakon och Charlotte Svensson, diakoniassistent är i full färd med att blåsa upp fotbollar och basketbollar som skall läggas ner i stora kassar.
Kassarna skall delas ut till skolklasser runt om i pastoratet som en uppmuntran till både elever och lärare som kämpar på under pågående pandemi.
Diakoni eller socialt ansvar för medmänniskan är en av Svenska kyrkans huvuduppgifter. Detta ansvar gäller så väl ung som gammal och tar sitt uttryck på många olika sätt.

Vilka nya behov har uppstått under pandemin och vilka behov har ökat?
- Det har tillkommit hjälp med inköp av mat, mediciner och annat för de som är i riskgrupp. Även skjuts till sjukhus eller vaccination för de i riskgrupp, säger Caroline.
Många i riskgrupp vågar inte åka färdtjänst eller taxi, då dessa chaufförer möter så många olika människor.
Samtalsbehoven har ökat då många upplever oro och ensamhet och behovet av att få bli sedd och att få prata med någon är stort.
- En äldre ensam dam som vi ringer regelbundet brukar skoja och säga: Det är väl att telefonen ringer så jag får tjata lite så inte mina läppar limmar ihop, berättar Charlotte.
Diakonens dotter som har haft hemstudier under Corona berättar att det ofta tar tid att gå ut med hunden. Varannan granne hon möter vill stanna och prata. Det känns viktigt att ta den tiden. För många är detta kanske det enda mötet på hela dagen eller hela veckan.
- Behovet av att mötas är stort. Under hösten startade vi med korta pilgrimsvandringar genom samhället varje vecka, säger Caroline. Detta för att förhindra isolering och oro samt att uppmuntra människor till rörelse, frid och gemenskap. Dessvärre fick även dessa grupper läggas ner när restriktionerna tilltog, men vi hoppas att enskilda håller kontakten med varandra och fortsätter att vara igång, tillägger Caroline.
Även ekonomisk hjälp har ökat. Många enskilda företagare och små butiker har fått det tufft då näthandeln ökat och många undviker att gå in i affärer. Vi som församling har försökt att uppmuntra småföretagarna i bygden för att göra inköp till andra. Exempelvis köpte vi massor av frukt och dricka av Gällinge Lanthandel när vi uppmuntrade all skolpersonal och vårdpersonal. Vi köpte färdiga jultallrikar på Watsons för att uppmuntra ensamma på jul.
Flera människor har blivit varslade och sedan avskedade pga. dålig ekonomi i företaget. De som tidigare varit arbetslösa har svårare att komma in i arbetslivet, berättar Caroline. Behovet av att få hjälp att skriva CV, söka bidrag eller stipendium har ökat och likaså har behovet av att få presentkort på mat eller torrvaror och begagnade kläder gått upp, lägger Charlotte till.

Hur upplever ni möjligheten att nå ut till människor i behov av stöd under pandemin?
- Det bästa sättet är när de sprider sig genom att människor berättar för varandra. Kanske inte det lättaste just nu då färre människor möts men att ringa varandra går ju bra, säger
Caroline. Vi har skrivit diverse lappar och lagt på brevlådor, satt upp affischer på anslagstavlor med mera. Församlingens hemsida är bra, men tyvärr är det inte alla som kommer åt att se info där vilket också gäller församlingens Instagram.
-Så ser du eller hör något, berätta för de du tror behöver veta det, uppmanar Caroline. Ica supermarket har vi mycket samarbete med och de sprider att vi finns tillhands. Och i december hade vi återigen ställt upp en ”Handla för andra” kundvagn där de som ville kunde skänka torrvaror.

Vilka svårigheter upplever ni?
Det är svårt att inte få besöka äldreboende och inte göra hembesök hos äldre. Vi vet att flera sitter ensamma, är oroliga och mår dåligt, berättar Charlotte. Många har varit rädda under Pandemin. Alla har behov att få prata med någon, att få mötas och kramas men vågar inte. Caroline menar att det är svårt att inte få samla folk som vanligt i de vardagliga verksamheterna där vi motverkar just isolering och ensamhet. Det är säkert många som inte vet vart de ska vända sig eller som vågar be om hjälp.
Ett annat exempel på diakonal verksamhet som motverkar just den isolering som Caroline berättar om är möjligheten till besök på äldreboenden, fast då i andra former som fungerar med utgångspunkt i de restriktioner som finns. Ett exempel är vinterns Luciatåg på Löftagården.
- Pensionärerna tyckte att det var ett jättefint initiativ där personal från kyrkan kom och sjöng julsånger. Vacker sång och många minnen att prata om, med de traditionella julsångerna. Spontant var det många av oss som sjöng med, oavsett ålder, säger Sara Rutqvist, enhetschef Löftagården. Underbart att det var ett helt nytt sätt att njuta av ett luciatåg: att ta del av ljuståget i mörkret med de vackra ljusen skapade glädje i det lilla sammanhanget

Kan ni bedriva digital diakoni på något sätt?
Ja, vi har mycket telefonsamtal mest vanliga men även via Teams eller Zoom, berättar Caroline. Vi har även mycket kontakt via mejl, messenger och sms. De flesta torsdagar har vi digitala gudstjänster ”live” för äldreboendet Löftagården i Frillesås. Det är fantastiskt att det går att genomföra, säger Charlotte.

Av: Andreas Karlsson