Möte med Kerstin Blad

Berätta lite kort om dig och det du gör här som diakon i Ljungby pastorat.

Jag heter Kerstin Blad och jobbar som diakon i Ljungby pastorat med huvudområde i Ljungby församling.

Innan jag vigdes till diakon utbildade jag mig till chefssekreterare och arbetade på kontor. Efter fyra år insåg jag att det inte var rätt väg för mig så jag började jobba i vården i stället. Jag omskolade mig och blev till slut undersköterska. Jag jobbade inom vård och omsorg i tiotalet år innan jag helhjärtat gick in för diakoni. Jag vigdes till diakon i januari 2006. Det är 14 år sedan nu.

Hur länge har du jobbat i ljungby pastorat?

Sen juli 2007. Innan dess var jag diakon i Jörn som ligger sex mil väster om Skellefteå i Västerbotten.

Det är annorlunda tider med nya utmaningar. Hur ser du på utvecklingen som den har varit under våren 2020?

Jag ser ett socialt tillbakadragande i stort. Konserter och idrottsevenemang, för att ta några exempel, är inställda samtidigt som det finns en stark vilja hos människor att engagera sig och göra något för andra. Ett exempel är Facebook-grupper av olika slag som har bildats för att hjälpa, stötta och uppmuntra.

Har du någon egen reflektion över själva pandemin som sprider sig nu?

Ja, upplever att det kräver mer av mig, att jag ska vara tillgänglig. Människor förväntar sig att jag ska finnas på plats även när jag inte gör det.

Det pratas väldigt mycket om omställning nu på olika nivåer i förhållande till vår organisation. Kyrkan förväntas ställa om. Alla samhällsmedborgare förväntas ställa om. Om du tittar på din diakonala vardag innan coronakrisen. Har det ändrats någonting?

Ja, det har det definitivt gjort. De verksamheter som jag har ansvar för har fått ställas in. Undantaget är ”Bara vara-gruppen”. Det är kommunens initiativ och där finns jag fortfarande i den mån mitt övriga arbete tillåter. 

Sjukhus och äldreboenden har besöksförbud, men jag kan i särskilda fall bli ombedd att göra besök. Då är det de ansvariga där som avgör om det är ok.

Möjligheten till hembesök är också starkt begränsad. Det gäller att tänka efter före om besöket är absolut nödvändigt eller om personen istället kan kontaktas med ett telefonsamtal. 

Är det många som hör av sig?

Ja, det är fler än vanligt. Några är återkommande och vill ha regelbunden
handling, andra hör av sig för någon insats då och då och någon ringer bara
för att fråga rent allmänt: ”Vad kan kyrkan göra?” 

Vad säger Jesus åt dig i denna situation?

Jag tänker på två bibelord, ”ni skall älska varandra så som jag älskat er” säger Jesus (Joh 15:12) och ”Var inte rädd. Jag är med dig, jag styrker dig. Jag uppehåller dig med min högra hand.” (Jes 41:10-13)

Vad faller du tillbaka på i Bibeln som du använder just i denna situation?

Jag tänker på ett kapitel ur Matteusevangeliet (Matt 25). När Jesus använde människor för att beskriva deras handlingar vad de har gjort vad de borde ha gjort, men inte gjorde. Så bibelordet här, som jag tycker passar är ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”. Det kan vara vem som helst, det kan vara den gamla kvinnan, det kan vara invandrare,  det kan vara den som hamnat snett i livet.

Den allmänna stöttningen och backningen från samhället i stort har varit väldigt påtaglig i dessa tider. Det sker många insatser. Finns det en risk för en krock med ditt diakonala arbete?

Nej, jag ser det positivt och som ett komplement. Var och en hjälper till på
sitt håll utifrån sin förmåga. Tänk på en myrstack. En myra kan inte bygga en myrstack själv. Men väldigt många myror kan tillsammans bygga myrstackar.

VAD KAN DU SOM DIAKON ERBJUDA FÖR HJÄLP I DESSA TIDER?

Ge stödsamtal, göra inköp eller hämta ut medicin på apoteket då jag får fullmakt till det. Som nämnts tidigare så kan jag kan också i särskilda fall bli ombedd att besöka människor på t ex sjukhus och äldreboenden.  

Vem är det som kan få hjälp av oss?

Alla som ringer. Oberoende av ursprung.

finns det krav på medlemskap? 

Nej, det gör det verkligen inte. För här är det ett behov som har uppstått av
en kris. Om någon bor utanför pastoratet hänvisar jag till de befintliga instanserna på plats och ser till att personen som ringer får kontakt med rätt personer.

BEHÖVS DET FRIVILLIGA?

Ja, den som kan och vill bidra med insatser är alltid välkommen.

Vad är din roll i detta?

Min roll är att ta emot samtal, hänvisa vidare, vid behov stötta och uppmuntra kollegor, delegera - om arbetsbelastningen blir för hög.

Om jag vill hjälpa till, hur gör jag då?

Då ringer du till mig, Kerstin Blad tel 0372-671 54, så pratas vi vid om vilka möjligheter som finns, t ex vilka dagar och tider du kan hjälpa till. Det är
en fördel om du har bil och körkort, alternativt moped eller elcykel, det går bra det med.