Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Ljungby pastorat Besöksadress: Kyrkogatan 3, 34135 LJUNGBY Postadress: Box 4, 34121 LJUNGBY Telefon:+46(372)67100 E-post till Ljungby pastorat

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Kyrkoherden har ordet

Vår kyrkoherde Axel Fors informerar och delger sina tankar.

Kom! Låt oss gå till IKEA och se vad Gud har gjort!

Kyrkoherden har ordet - ur kyrkposten nr 1, 2019

Vanligtvis firar jag gudstjänst på söndag förmiddag. Oavsett om jag som tjänstgörande präst står vi altaret, eller är ledig från tjänstgöring och sitter i kyrkbänken tillsammans med min familj, är det naturligt att som kristen fira sin gudstjänst på söndag förmiddag, som alla kristna i alla tider gjort, ända sedan de 12 första lärjungarna, så att en levande relation till en levande Jesus kan hållas vid liv.

Men för några veckor sedan var jag på söndagsförmiddagen dessvärre inte i kyrkan
utan på väg hem från min systersons dop som ägt rum på lördagseftermiddagen. Det tog några timmar att köra hem (särskilt eftersomvädret var så dåligt) och vi stannade för att äta en tidig lunch på IKEA i Örebro. Det var då det slog mig. När jag satt där i restaurangen, mitt i doften från alla köttbullar, och tittade mig omkring såg jag många unga familjer. Det var här de var. Människor som
jag alltför ofta saknar i kyrkan. Människor mitt i livet. Det var hit, till IKEA-templet, de valde att vallfärda på söndagsförmiddagen för att tillbe, och tillbringa vilodagen. Ja, flera hade säkert prioriterat att gå upp tidigt för att i tid komma iväg till templet… förlåt, IKEA.

DET GÖR ONT
Jag upplever att kyrkan i Ljungby pastorats olika församlingar är ganska bra på att nå ut till barn och ungdomar och till äldre. (Och det gäller säkert också andra församlingar i kyrkan). Jag gläder mig verkligen åt de familjer och de människor mitt i livet som jag trots allt möter här i kyrkan. Men det är bara att erkänna att det finns ett glapp, där 30-, 40- och 50-åringar är sämre representerade
på söndagens gudstjänster, och i kyrkans liv i sin helhet, än andra ålderskategorier. Så här har det inte alltid varit. Bara för 40 år sedan såg det helt annorlunda ut i
våra kyrkbänkar. Och det är bara att konstatera att devisen som kyrkan länge haft att ”kommer barnen så kommer föräldrarna” inte stämmer. Det fungerar i verkligheten faktiskt tvärtom: ”Kommer föräldrarna så kommer barnen.” Men vad händer när föräldrarna inte gör det, utan tar barnen till IKEA istället?
Varför är det här viktigt? Och varför gjorde det ont i mig att se familjerna på IKEA söndag förmiddag? Jo, det handlar om vad vi egentligen vill ge våra barn. Vilket budskap vill vi förmedla till våra barn? ”Köp dig lycklig!” eller ”Jesus älskar dig!” Medan man i dagens Sverige, både offentligt i politiken och runt smartphoneskärmarna i familjen, alltmer lider av religiös beröringsskräck,
tillåts konsumtionens reklamfinansierade evangelium härja fritt. Medan det har blivit enormt viktigt att barn inte utsätts för ”religiös påverkan” möter barn idag många hundra reklambudskap varje dag – på sina i-pads, i tv-bruset på
barnkanalen Disney Junior– och de tilltalas såklart av de plastigt lyckliga barnen i
reklamfilmerna som verkar så övermåttan lyckliga när de leker med attenballonger,
bilbanor, dockor eller tvspel. Och samtidigt får de inga redskap för att kunna
upptäcka Jesus i sina liv. Han som förlåter det ingen annan kan förlåta. Han
som besegrar döden genom att uppstå. Han som håller att leva på och tillsammans
med, i liv, i död och i evighet. Alltså, när barbiedockans plast för länge sedan
förklarats giftig, batterierna i bilbanebilen för länge sedan är slut och tv-spelet
blivit gammalt.

BE OM LÄNGTAN
På väggen i ett av mötesrummen på kyrkokansliet i Helsingfors finns talesättet: ”Penningen är en underbartjänare men en fruktansvärd herre.” Pengarna och konsumtionen behöver en herre för att inte själv bli det. Det var därför det
gjorde ont på IKEA den här söndagsförmiddagen.
Så låt oss, som troget firar vår gudstjänst, för att låta Jesus vara Herre, fortsätta
göra det. Låt oss be för vår värld; be för alla familjerna på IKEA, be för att
Guds helige Ande ska tända en längtan i deras hjärtan efter att få möta och leva
med den Gud som älskar dem genom döden ända in i himlens glädje. Låt oss fortsätta att gå till kyrkan, där vi verkligen kan se vad Gud har gjort!
Penningen är en underbar tjänare men en fruktansvärd herre.
Kom! Låt oss gå till IKEA och se vad Gud har gjort!

Penningen är en underbar tjänare men en fruktansvärd herre.

Kan man tro på vetenskapen?

Kyrkoherden har ordet - ur kyrkposten nr 2, 2019

Allt oftare får jag höra, faktiskt såväl från barn som från vuxna: ”Nej, jag tror
inte på sånt där med Gud. Jag tror på vetenskapen, evolutionen och big bang.”
Eller liknande.

Ju fler gånger jag hör det där, desto mer bekymrad blir jag. Allra mest när jag hör det från barns munnar. Jag förstår att detta är något de hört hemma. Under våren har jag fått mejl från gymnasister som fått i uppgift att analysera relationen mellan
tro och vetande. En bra och spännande uppgift! Men vissa av elevernas frågor till mig avslöjar djupt rotade fördomar och rent felaktiga påståenden om förhållandet
mellan tro och vetenskap. T ex frågan: ”Under 1700-talet och tidigare så var kyrkan mot vetenskap, hur ställer sig kyrkan till vetenskap idag?”
Låt mig därför säga det uppenbara en gång för alla: Tro och vetenskap är INTE varandras motsatser!

TRO OCH VETENSKAP
Tro och vetenskap hänger på många sätt ihop. Båda är mycket viktiga och kompletterar varandra. Naturvetenskapen försöker t ex svara på frågor om hur saker och ting fungerar och vad som har hänt: atomer, celler, astronomi,
fysikens lagar, dna, m m. Det är frågor som religionen inte svarar på. De
religiösa texterna är inte skrivna för att vara naturvetenskapliga protokoll.
Religion, och specifikt den kristna tron, svarar istället på frågor om vad som
ligger bakom allt, om meningen med livet och att vi finns till, om målet för det
mänskliga livet och vårt ursprung, alltså frågor om varför vi finns till överhuvudtaget och frågor om kärlek, hopp, liv, död och evighet. Det är frågor som vetenskapen varken kan, vill, eller ens försöker svara på.
Kort sagt: Vetenskapen svarar på frågan ”Hur?”, religionen svarar på frågan
Varför?”.

KYRKAN DRIVER UTVECKLINGEN
Kyrkan har genom historien överlag inte varit emot den vetenskapliga utvecklingen. Tvärtom har kyrkan drivit den. Det är den kristna kyrkan som är upphovet till hela skolsystemet och universiteten i Europa och i stora delar av världen. Kyrkan byggde upp, utvecklade och hade hand om skolan i Sverige ända in
på 1900-talet. Det är därför traditionen med skolavslutningar i kyrkan finns.
Det är klosterväsendet, med munkar och nunnor, som är upphov till den moderna
sjukvården och läkekonsten. När ett kloster grundades hade man kyrka,
men också skola, och sjukvård i klostret. Människor kom till klostren, inte bara
för att fira gudstjänst, utan också för att utbilda sig och för att få vård. Det var i
klostren som böcker skrevs och förvarades långt innan tryckpressen var uppfunnen. Det var munkarna som kunde skriva och läsa och därför lärde ut sådant. Man utvecklade jordbruket, och byggnadskonsten, matematiken m
m. Klosterväsendet har mycket stor del i det moderna samhällets framväxt också i Sverige. Detta fortsatte t ex på 1800-talet när andra kyrkor anlade missionsstationer runt om i världen för att sprida budskapet om Jesus. Då
byggde man tre saker överallt: kyrka, skola, sjukstuga.

FORSKNING ÄR VIKTIGT
Visst har makthavare i kyrkor över världen vid olika tillfällen i historien hamnat i konflikt med forskare och motarbetat dem. Visst finns det ett litet antal så
kallade ”högerkristna” i USA som mycket högljutt hävdar konstiga saker tvärtemot nutida forskning. Samtidigt är det ofta kristna som drivit forskningen, särskilt den naturvetenskapliga forskningen, framåt. Flera av de som bevisade att jorden är rund var fromma, troende katoliker. Den romersk-katolska kyrkan har hela vetenskapliga avdelningar med både astronomer och dnaforskare som bidrar till ledande forskning på universiteten i världen, t ex Francis S Collins, som var med och kartlade det mänskliga genomet och dnasträngen. Ingen av de stora kyrkorna i
världen idag sätter tro och vetenskap emot vartannat. Tvärtom tar många kyrkor
t ex klimatforskning på mycket stort allvar och driver forskningen framåt
och påverkar makthavare, för jordens och människans skull.
Vill du veta mer om relationen mellan kristen tro och vetenskap
kan jag varmt rekommendera forskaren Francis S Collins bok
som handlar om just detta: ”Guds språk: när vetenskapen möter tron”. Finns som pocket för 54 kr.

Tro och vetenskap är INTE varandras motsatser!

Jag pratar inte med mina barn - de får välja språk själva.
Kyrkoherden har ordet - ur kyrkposten nr 3, 2019

Jag pratar inte med mina barn – de får välja språk själva.  Ni hör hur befängt ett sådant påstående låter. Det är klart vi pratar med våra barn när de växer upp. Hur
ska de annars få en möjlighet att uppfatta sin omgivning och få en av nycklarna som behövs för att ta in världen och interagera med andra? Eftersom mitt modersmål
är svenska, pratar jag det med mina barn (om än med viss skånsk brytning…). Inte är jag ledsen för det. Jag vet att engelska är större, att danska låter häftigare, att kinesiska är på uppgång. Men jag pratar svenska med mina barn ändå. För det kan jag ge dem. Jag gör det av kärlek, eftersom jag älskar dem.

VÄLJA MED KÄRLEK
Som förälder väljer du mycket åt dina barn som de inte kan bestämma själva. Du väljer faktiskt deras namn, ett av de mest personliga saker de bär med sig i livet och som kommer att stå både ovanför krokar på förskolan och i passet.
Du väljer vilken mat du ställer fram på bordet. Du väljer bostad. Du väljer skola. Du väljer kläder. Som förälder väljer du en massa saker åt dina barn, varje dag. Du måste faktiskt göra det, för att de ska må bra. Du väljer det med kärlek, för
att du vill göra det bästa för dem. Egentligen är det självklarheter.
Det konstiga är att det numerahar blivit en helt annan sak med dopet. Nuförtiden heter det att man inte vill pracka på barnen en religion, eller en religiös tro.
Det ska de få välja själva sedan när de växer upp. Jag har sett hur man t o m använder ett så starkt ord som hjärntvätt. Så väljer (ja, märk väl att detta också är ett val vi gör åt våra barn) många unga föräldrar idag att avstå från att låta
döpa sina barn, trots att de själva både är döpta, konfirmerade och medlemmar i kyrkan. Jag kan inte låta bli att bli lite ledsen. Inte för min egen skull. Inte för kyrkans skull. Inte för Guds skull. Utan för barnens skull.
   Jesus säger: Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de.
(Markusevangeliet 10:14)

GRÄNSLÖS KÄRLEK
I dopet blir du Guds barn, i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Du får ett konkret tecken på att du är oändligt älskad av Gud, som i sin Son Jesus visat den kärleken genom att offra sitt liv för oss. Om än alla i ditt liv skulle säga
att du inte duger eller överge dig, kan du tack vare dopet veta att det inte är sant. Om du så skulle göra alla fel som finns och hamnar i det mörkaste mörka, om du så dör, kan du vara helt trygg i att Gud älskar dig och han visade det redan när du var mycket liten, redan innan du kunde göra något och välja något själv. Inget du gjort eller gör kan ändra på det. Han har förlåtelse och evigt liv som han är beredd på att få ge till dig, alltid. Du får det, inte för att du förtjänat det utan för att du är älskad. Dopet – vilken underbar sak att bygga sitt självförtroende på!

INGET ATT FÖRLORA
Du förlorar ingenting på att låta döpa ditt barn. Precis som med allt en förälder väljer kan barnet sedan välja bort det, till och med byta sitt namn eller bestämma sig för att enbart prata swahili. Din 15-åring kan välja att bekräfta dopet och bli
konfirmerad eller låta bli. Men då har du gett barnet förutsättningar för att kunna göra det valet. Förutsättningar för att upptäcka hur Guds rike finns mitt ibland oss.
   Genom att välja låta döpa dina barn, och uppmuntra släkt och vänner att göra det, så ger du dina barn en fantastisk förutsättning för livet, en nyckel till att uppfatta världen, ta in den och interagera kärleksfullt med andra. Du har ju tecknet på att kärlekens Gud går med dig. Och inget barn mår dåligt av extra mycket äkta kärlek till sitt liv. Föräldrars kärlek, och Guds kärlek. Han som klarar långt mer än t o m den bästa superföräldern.

Som förälder väljer du en massa saker åt dina barn, varje dag. Du måste faktiskt göra det.