– Kulorna träffade honom på flera ställen i kroppen och han slutade skrika. Jag blev jätterädd och jag bara sprang. Ramla beskriver händelsen, som hon målat i sin tavla, när hon blev vittne till ett mord en vanlig eftermiddag i Somalias huvudstad Mogadishu. Det är fortfarande jobbigt att prata om det och hon berättar att hon upplevt flera liknande händelser.
– Jag var jätterädd. I Somalia är det krig. Man har inte frid. Här i Sverige är jag fri och trygg. Jag har kommit till ett nytt land, ett nytt språk, ett nytt liv. Det här är mitt land.
Jag sitter i Skäggetorps kyrka med sex unga tjejer från Somalia. Gruppen har träffats sedan 2017 och är en del av projektet Barn i väntan/Barn i start, vars syfte är att ge redskap att hantera upplevelser från krig och förföljelse och vara en hjälp att sätta ord på de minnen och känslor man har inom sig.
– I början kunde vi inte prata svenska, utan behövde tolk, säger Nasteo, men det behöver vi inte nu längre. Vi är alla kompisar och gick i samma språkklass. Det är bra att det finns vänner som kan ens språk, och man kan hjälpa varandra att lära sig.
– Jag tycker om att måla och rita, säger Shamsu. Men i Somalia kan inte vem som helst göra det. När jag kom till Sverige så fick jag den möjligheten. Jag kan bli framtidens konstnär. Jag tänker att alla människor kan bli vad och vem de vill och gå den vägen som man önskar.
– Alla människor har berättelser med sig, tänker Safuya, man har tusen berättelser. Det är inte lätt att välja en berättelse när man ska måla en bild. Om du har upplevt något så är det lättare att prata om det, om man kan måla och prata samtidigt.
– Om du berättar din berättelse för någon annan så känner du att du släppt av något och det känns lättare, säger Deko. Och det är bra att du lyssnar på andras berättelser. Du förstår andra och dig själv bättre genom att lyssna.
Bilder och berättelser
– Det här är min bild, visar Nasteo. Min berättelse handlar om att utan föräldrar är livet tungt. Jag växte upp utan mamma och pappa. Jag och min syster växte upp med min mormor. Nu bor jag med min pappa här i Sverige. Mamma kanske finns i Jemen, men jag vet inte om hon lever eller är död. Jag hoppas att vi hittar henne.
– Min bild handlar om att komma från ett mörkt ställe till ett ljust, berättar Juweriya. Det är inte lätt att vara i ett land som inte har fred. Att bo där, men inte känna sig trygg. Jag gick i skolan, men var mobbad och trivdes inte. En dag ringde mobilen och dom sa att min pappa var död. Jag förstod att om pappa kan dö, så kan även mamma dö och jag behöver utbilda mig så att jag kan klara mig själv. Skolan är viktig, om du går i skolan så behöver du inte vara beroende av någon annan. Du kan klara dig själv. Utbildning är en nyckel som kan öppna dörren till hela världen.
Innan min pappa dog sa han: Lär dig något så att du kan bestämma världen i morgon, så världen inte bestämmer över dig.
– När jag var sju år tänkte jag att jag behövde lära mig mer om livet och få utbildning, berättar Deko. Jag ville ha kunskap och gå i skolan. Men i min by fanns ingen utbildning och man fick inte gå i skolan. Jag tycker jättemycket om att gå i skolan här och utbilda mig. Jag vill bli lärare när jag blir stor, så att barnen i mitt hemland ska få lära sig. Utan kunskap är livet mörkt.
– Vet du, när vi kom till Sverige så frågade jag mamma om jag ska gå till skolan, säger Juweriya. Mamma sa: Jag vet inte. Efter två veckor fick jag en lapp om att jag ska gå i skolan. Och jag frågade mamma: Har du pengar? Vem ska betala för skolan? Vi hade en kvinna från socialtjänsten som sa: Här i Sverige har alla rätt att gå i skolan gratis.
– Va? Finns det en skola som är gratis. Vi firade!
– Somalia är mitt hemland som jag älskar, för där är jag uppväxt, säger Deko. Men i Sverige har jag möjlighet att gå i skolan och om jag blir sjuk så har jag gratis vård. Det är jättebra.
– Vi har två hemländer, säger Safuya. Vi är födda i Somalia, men vi fick inte våra rättigheter där. I Sverige får vi det fast vi inte är från det här landet. Båda länderna är bra, men det finns stora skillnader.
Vad har ni för drömmar med era liv?
– Min dröm är att bli FN-ambassadör och prata om människors rättigheter och hjälpa dom barn som inte har några rättigheter att gå i skolan, svarar Juweriya. Min största dröm är att bygga skolor i dom länder där barnen inte har någon skola att gå i.
– Jag vill bli läkare, säger Ramla, men jag tycker inte om att se blod. Så kanske ekonom, för jag tycker om matte.
– Min dröm är att bli läkare, säger Safuya, eller designer eller att jobba på dagis. Om jag blir läkare kommer jag bygga ett sjukhus i Somalia.
– Min dröm är att hjälpa barn utan föräldrar som bor i Somalia, tänker Nasteo.
– Vi har alla känslor och upplevelser från Somalia, säger Deko, idag har vi det bra här i Sverige. Men vi vet att det finns små barn i Somalia som inte har mat att äta. Om jag blir läkare så kan jag hjälpa dom, om jag blir lärare så kan jag lära. Livet har gett oss en chans att utbilda oss, med skola och gratis sjukvård. I Somalia så är tjejer i vår ålder redan gifta och har barn. Dom kunde inte gå i skolan. Vi kanske inte kan hjälpa dom, men vi kan hjälpa deras barn.
– Vi känner alla att vi fick en bra chans när vi kom hit, säger Shamsu. Vi hoppas att vi kan göra det bästa av våra liv. ■
Text och foto: Royne Mercurio (ur Liv & Längtan Nr 5 2020)
Utställningen ”En bild – en berättelse” är avslutad, men några av bilderna finns att se här nedan.
Läs tjejernas egna texter till sina bilder här (PDF)