Projekt 2019/2020: Hållbar utveckling

De äldre barnen

Vi har valt att fokusera på den sociala hållbarheten och tycker oss kunna se att det arbete vi under hösten bedrivit starkt präglats av detta kunskapsområde. Genom att arbeta med att tolka olika typer av poesi (såväl begreppsligt som semantiskt) har vi låtit barnen undersöka och utveckla ett språk för stora och små känslor – sensoriska och affektiva. Att uppöva ett nyanserat och träffsäkert sätt att uttrycka det man känner och tänker gör det också lättare att förstå nyanser i andras känsloliv.

​Projektet har kretsat kring ett språkutvecklande och estetiskt utforskande av andras poetiska alster (ord och bild), men också kring en kreativ och matematisk skapandeprocess då barnen erbjudits möjlighet att själva arbeta med liknelser och egna poetiska alster (i ord och bild). Vi har också inlett ett samarbete med Royne Mercurio (herregud & co.) för att märkvärdiggöra arbetet, men också för att låta barnen få erfarenhet av att utbyta idéer med människor utanför förskolans bekanta miljöer.​

När läsåret inleddes var de språkliga färdigheterna hos barnen avsevärt olika. Det blev därför viktigt att inte jäkta det semantiska analysarbetet, utan att först hjälpas åt att förstå ordens instrumentella betydelse. I dagsläget kan vi se att flera av barnen stiftat bekvämare relationer med det svenska språket och att de barn som sedan tidigare haft lätt att uttrycka sig fått chans att fördjupa sina språkliga kunskaper. Något som samtliga barn fått erfarenhet av är att skiftande språkkunskaper inte behöver leda till exkludering eller hierarkiska ordningar i gruppen samt att vi alla mår bra av att få hjälpas åt. Vi märker att barnen även börjat tänka i mer ”hjälpsamma banor” i andra avseenden; det är lätt att få hjälp när städuppgifter känns överväldigande eller när andra uppgifter känns oöverstigliga. Vi upplever att barnen själva ser och fångar upp varandra på nya sätt än tidigare. Om detta enkom beror på projektets särskilda fokus är svårt att säga, men vi tänker ändå att vårt arbete med poesi bidragit till stor del.​

​Sammanfattningsvis skulle vårt arbete kunna ses som en variant, eller påbyggnad, av filosofen Emanuel Levinas tanke om etik och ansvar för den Andre. Inte nog med att barnen funderar på hur man ser att någon är ledsen (även om vi inte explicit pratat om hur man kan se det), de visar också på sätt att känna en önskan om att ta ansvar för någon annan genom empati. Jag ser att du är ledsen, det gör mig ont att du är ledsen, jag önskar något annat för dig. ​Under projektet har vi låtit barnen undersöka olika sätt att förstå och fördjupa sitt affektiva språk på praktiska sätt, vilket har tillgängliggjort det gemensamma språket och möjliggjort dialogen på ett helt nytt sätt. Det vi tycker oss kunna se är att det lett till en ökad kunskap kring känslolivets komplexitet, men också förnyad respekt inför och omtanke om den Andre.​