Foto: Johannes Frandsen/Ikon

Död, begravning och evigt liv.

Det finns många traditioner kring död och begravning, och många ord och begrepp som vi sällan möter i vår vardag förrän vi plötsligt en dag behöver fatta en mängd svåra beslut. Här presenteras en del av allt detta och det finns även länkar för dig som vill veta mer.

Begravning i kyrkan

Begravningsgudstjänsten är en viktig gudstjänst, en övergångsrit, som kan vara en hjälp i vårt sorgearbete, en gudstjänst där vi överlämnar den som dött i Guds händer. Den brukar äga rum i en kyrka eller i ett begravningskapell. Vi får stanna upp och påminnas om livets skörhet och att livet en dag tar slut. Där vi kan få uttrycka det vi känner av sorg och saknad, men också av tacksamhet och hopp. Vi får gemensamt minnas och hedra den som dött och kan få finna tröst i musik och psalmer som vi själva varit med och valt.

Begravningsavgiften

I Sverige har vi en enhetlig begravningsavgift på 25,3 öre per hundralapp. Avgiften betalas av alla som är folkbokförda i Sverige, oavsett trostillhörighet och finansierar begravningsverksamheten som Svenska kyrkan har i uppdrag av staten att sköta.

I begravningsavgiften ingår bland annat gravplats, gravsättning, lokal för begravningsceremoni och skötsel av begravningsplatsens allmänna ytor. Du som är medlem i Svenska kyrkan betalar kyrkoavgift och har därigenom också rätt till en begravningsgudstjänst med präst och kyrkomusiker. 

Läs mer om begravningar

Tron på det eviga livet

Livet är en mening. Döden är en punkt. Men meningens längd avgör inte dess innehåll

CItat av okänd

Ingen vet vad som händer efter döden. Den kristna tron ger oss dock ett hopp om att inte döden är slutet. I kyrkans trosbekännelse läser vi: ”Vi tror på… de dödas uppståndelse och ett evigt liv…” och i Bibeln beskrivs det hur vi kommer att uppstå till ett nytt liv. Vi ska då få finnas hos Gud, i evighet.

Det är svårt att föreställa sig vad som ligger bortom döden. I Uppenbarelseboken, bibelns sista bok, talas om ”gator av guld” och att ”Gud… skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” En bild och en önskan om att allt det goda som vi önskar ska finnas där och att det onda ska försvinna. Ett är dock säkert – evigheten börjar inte när vi dör. Den är redan här och nu.

Ordlista om döden

Vad är ett kolumbarium och vad är det för skillnad mellan en kyrkogård och en griftegård? 

Kolumbarium vid Uppståndelsens kapell

Ett kolumbarium är ett gravvalv med nischer avsedda för förvaring av de gravurnor i vilka de kremerade avlidnas aska finns. I Linköping finns ett kolumbarium vid Uppståndelsens kapell på centrala griftegårdarna. 

En kyrkogård är området runt en kyrkobyggnad som är inhägnat och används till begravning (ex Landeryds kyrkogård). En griftegård är begravningsplats som inte ligger i anslutning till en kyrka (ex Lilla Aska och Centrala griftegårdarna).

Titta gärna på den här ordlistan om du vill veta mer om vanliga ord och begrepp i dödens närhet.

Flaggan på halv stång

En flagga hissas på ”halv stång” på dödsdagen (eller dagen efter dödsbeskedet i de fall detta kommit sent), samt på begravningsdagen. Flaggan hissas först i topp och halas sedan ner 1/3 av flaggstångens längd. Traditionen kommer från brittiska fartyg på 1600-talet och utrymmet som lämnas ovanför flaggan ska symbolisera en osynlig ”Dödens flagga” som hänger högst upp.

Kulturvård och gravvårdshantering

Linköpings griftegårdar har sedan länge arbetat med kulturarvet. Allt från de begravningsplatser som används idag till den varsamma skogsvården i Lilla Aska med fornlämningar från bronsålder och järnålder, som finns längs meditationsleden. I den dagliga verksamhet bedrivs fortlöpande ett kulturvårdande arbete inom ramen för kulturminneslagen. Det gäller att slå vakt om de kulturella värden som finns på griftegårdarna och bevara dessa för kommande generationer, samtidigt som griftegårdarna ska kunna fortsätta att vara väl fungerande begravningsplatser i en modern tid. Kulturvårdsplanen ska så långt som möjligt försöka bevara det 200-åriga kulturarv som griftegårdarna utgör. Att ärva, förvalta och överlämna är ledorden.