Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Linde bergslags församling Besöksadress: Kungsgatan 17, 71130 Lindesberg Postadress: Box 52, 71122 Lindesberg Telefon:+46(581)88800 E-post till Linde bergslags församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Ullamis fundra

Församlingspedagog Ullami delar med sig av sina tankar i en fundra.

Bön

Efter skolavslutningen i juni var det dags. Årets stora äventyr, scoutlägret! Vår scoutkår, från missionskyrkan i Åtvidaberg, åkte tillsammans med andra kårer till lägret. Oftast var det placerat på en stor äng, med skog och sjö i närheten. Där levde vi i en knapp vecka. Vi bodde i tält, lagade mat utomhus, lekte, tävlade och lärde oss mycket, t ex naturvett, hur man hanterar kniv och yxa, hur man gör upp eld, första hjälpen och så träffade vi många nya vänner.

På kvällen samlades vi patrullvis och tågade ner till lägerbålsplatsen, som låg vid sjön. En stor eld brann och vi satte oss i en halvcirkel runt den och såg sjön genom lågorna. Lägerbålsledaren fick oss att sjunga, ropa ramsor, leka och tävla, skratta och må bra.

Allteftersom mörkret sänkte sig och elden falnade, så ändrades innehållet på samlingen. Vi satt tätt intill varandra, junikvällarna kunde vara kyliga, vi slog efter de envisa myggorna, vi sjöng stillsammare sånger och tittade in i den eldröda glöden. Så hade en av ledarna en andakt. Jag minns inte vem det var den här kvällen, men jag minns vad han sa.

”Att be är att prata med Gud. Många tycker det är svårt, de vet inte vad de ska säga till Gud eller be om. Jag vet tre bra ord att komma ihåg när du ber till Gud. De orden är Tack, Förlåt, Hjälp.”

Tacka Gud för det du varit med om idag. Tacka för att du mår bra, tacka för att du har fått mat och för att du har vänner. Tacka Gud för det som du upplever positivt i ditt liv. Tacka Gud för att Gud är Gud!

Be om förlåtelse för det som blivit fel. Det dumma du sa, det illa du gjorde eller tänkte. Be om förlåtelse för det som du inte gjorde, men som du borde ha gjort. Du ska veta, Gud älskar dig, Han förlåter dig.

Be Gud hjälpa dig att leva rätt. Hjälpa dig genom prövningar och svårigheter. Hjälpa dig att orka när sorg och död knackar på din dörr. Be om hjälp att hjälpa andra.

Tack   Förlåt   Hjälp

Det var dessa tre ord ledaren sa den där kvällen för länge sen.

När jag ber, pratar med Gud, säger jag de orden igen; Gode Gud, tack, förlåt och hjälp.

 

 

 

BLÅSIPPAN

På helgerna, så ofta vi kunde, åkte vi till mormor och morfar i Lilla Skaftekulla. Så fort bilen stannade, rusade vi tre barn, Cecilia, Ullami och Ola ut och sprang runt för att se, om det hänt något sen sist.

På våren sprang vi för att se om kossorna fått kalvar, om Kattmaja fått ungar i höet och vilka blommor som krupit fram ur vintersömnen. Vi sprang ner mot Rödgöl, rundade kalvkullen och kom fram till blåsippebacken. Där och där och där såg vi små sippor och vi plockade buketter med blåsippor i olika nyanser. Åh, så vackra de var. Men det var ändå med skräckblandad förtjusning vi var vid blåsippebacken. Det var nämligen så, att där mitt bland blommor och vissna löv, låg huggormarna och solade och värmde sig i vårsolens strålar. Så för mig är blåsippan förknippad med vaksamhet. Så sprang vi hem och ibland sjöng vi blåsippesången och min mamma sa precis som visans mamma, att bara för att blåsippan har kommit, får man inte klä av sig och gå barfota. - Det är kallt än, var försiktig, så du inte blir förkyld!

Blåsippan manar till vaksamhet och försiktighet.

Vi behöver vara vakna och försiktiga idag, för sakta, sakta smyger sig olika åsikter på, som vänder upp och ner på allt och helt plötsligt är det som är rätt fel och det som är fel rätt.

Var har människovärdet tagit vägen? Hur behandlar vi våra äldre, hur behandlar vi våra barn, hur behandlar vi de svaga i samhället? Hur kommer det sig att man tar till knivar, att man skjuter på varandra, att man sparkar på nån som ligger ner, tills den dör. Hur har det blivit så mycket ondska och hat? Jag tror att vi måste ha riktlinjer och regler. I Bibeln finns en regel som kallas för den gyllene regeln och där står det; att allt vad du vill att människor ska göra mot dig, det ska du också göra mot dem. Det står också så här; Älska Gud och älska din nästa,( det betyder andra människor), som du älskar dig själv. Kan det vara så lätt och samtidigt så svårt. Allt vad du vill att andra ska göra mot dig, ska du göra mot dom. Älska!

Jag tror fortfarande på det lilla och att reagera på det som jag hör just nu, reagera på det som jag ser just nu. Vi måste våga, jag måste våga, om vi ska vända på det otäcka, som kommer krypande precis som en orm.

Var vaksam och försiktig, det är det, som blåsippan vill tala om.

 

Påskens vittnen

Nu har påsken kommit och gått. Tomt är korset och tom är graven! Solen har slösat sin värmande glädje över undret, fåglarna har kvittrat de mest fantastiska kantater och de små sipporna har vecklat ut sina finkläder och fröjdas även de, över det som hänt. Jesus, Guds son, är uppstånden! Han är sannerligen uppstånden! Vi människor jublar och vi är så tacksamma! Det är vi väl..??

Ibland känns det som om vi inte har förstått, det som verkligen har hänt. Vi har följt Jesus. Vi har varit vid krubban i Betlehem, vi har hört vad änglarna sa; En Frälsare har blivit född! Vi har förstått att han lärt sig snickra i Nasaret. Så följde vi Hans vägar genom landet, då Jesus, pratade om Gud och Guds mening och vilja. Vi såg Honom göra sjuka friska, döda levande. Vi förstod att Han, Jesus, var Guds Son.

In i det mörka följde vi med, i stunder av förnekelse och förräderi, i Getsemanes mörker, vi stod där maktlösa när Han torterades, när Jesus spikades upp på korset. Vi såg Jesus dö. Vi grät och sörjde. Vi såg när man lade Hans döda kropp i grottgraven. Vi grät och sörjde.

Så var vi där den morgonen när graven var tom. Vi blev så rädda och förvånade, fast vi visste vad Jesus sagt. ”Jag ska uppstå! Död och synd är besegrat, tro på Mig, du ska inte gå under, utan få evigt liv”!

Borde inte vi, påskens vittnen, jubla och skratta och bubbla över av fröjd, inför detta fantastiska; Jesus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden! Istället är vi tysta, återhållna och nästan lite vemodiga. Vi som är påskens vittnen!

Det är riktigt att vi inte kan tvinga fram glädje eller känsloyttringar, men kanske skulle du och jag försöka lära känna Gud mer. Upptäcka Honom och se Hans kärlek och nåd, Hans barmhärtighet och frid! Tacka Honom för det du får och upplever av Honom. Då kommer du, ett påskens vittne, att glädja dig över den tomma graven och den levande Jesus!

Jesus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden!

  

 

 

Palmsöndag

Det har varit så underligt idag.

Redan när jag vaknade, kändes det som om något ovanligt skulle ske. Mamma sa att jag skulle hålla mig här hemomkring, det var så mycket folk i stan. Det brukar vara mycket folk här, när det är dags för påskhögtiden. Men det var annorlunda idag. Överallt stod det grupper av folk, de pratade och diskuterade. En del verkade arga, många fler var glada och liksom förväntansfulla, andra såg rädda ut. Jag gick nära för att höra vad de sa. De pratade om den där Jesus. Jesus, han som kommer från Nasaret.

För flera veckor sen fick jag följa med pappa, vi skulle besöka våra släktingar. När vi kom i närheten av byn där de bor, såg vi en jättestor folksamling. En del satt ner på marken, andra stod och fastän de var så många var det alldeles tyst. Ja, nästan tyst. Det var en man som pratade och det var Jesus. Han pratade och alla andra lyssnade på honom. Pappa och jag satte oss ner och då fick vi höra!

Jesus sa; Jag har kommit för att ge glädje åt de bedrövade, frihet åt de fångna, läkedom till de sjuka. Jag har kommit för att ge liv och kärlek! Jag är världens ljus, Jag är livets bröd! Lita på mig! Tro!

När vi gick hem, sa pappa, att jag aldrig skulle glömma det jag hört och sett. För om det är sant och jag tror att det är sant, sa pappa, då är Gud, Den som bryr sig om oss, Den som ser hur vi verkligen har det och som älskar oss.

Ja, det är om Jesus och allt Han berättat om, som folk står och pratar. Jag hörde också att många tror att Han ska komma hit idag.

När jag senare gick hem för att äta såg jag två män komma in på vår lilla gränd. Jag hade sett dom tillsammans med Jesus förut. Nu gick de fram till vår granne. Där stod en ungåsna bunden. Männen sa till vår granne att Herren behöver den och då fick de ta den. De la sina mantlar på åsnans rygg och gick iväg med den. Jag följde efter och där stod Jesus. Han satte sig på åsnan och red sakta iväg. Människor bröt kvistar från träden och la dom på marken, de bredde ut sina mantlar, så att åsnan red på dom. Alla ropade och sjöng; Hosianna! Välsignad är Han som kommer i Herrens namn. Hosianna!!

På kvällen när allt hade tystnat och åsnan återigen stod bunden hos grannen, sa mamma; Jesus är nog ingen vanlig kung, för i så fall hade han kommit med stridshäst och soldater. Jesus är nog hjärtats kung!

Jesus, mitt hjärtats kung, tänkte jag och somnade.

 

Livets bröd

När klockan närmar sig 16 brukar Alva, vår västgötaspets, gå ut och lägga sig i hallen och vänta. Jag sätter på tevatten, tar fram muggar, skorpor, smörgåsrån och i bästa fall, någon kaka. Jag tänder ljuset och sen väntar jag också.

Så kommer hon, vår Maria. Hon kommer från jobbet på Daglig Verksamhet och sveper in som ett yrväder, med solsken i blick. Det blir kramar och pussar åt både hund och mamma. Sen sätter vi oss ner mittemot varandra och fikar.

Ibland pratar vi om dagen, ibland är vi trötta och bara sitter där tysta. Ibland får Maria en djup glimt i sina ögon, hon rätar på sig, tar ett smörgåsrån i handen och säger; - Mamma, Jesus för dig och så ger hon mig en bit rån. Sen säger hon; - Jesus för Maria och stoppar rånet i munnen. Det är alldeles tyst, men både jag och Maria känner att vi inte är ensamma i köket. - Ja, Maria. Jesus för dig och för mig, säger jag och vår heliga stund vid köksbordet fortsätter med prat och skratt.

Jesus, Guds son, är Livets bröd.

Ullami Carlsson Bild: Petra Garman

Att äta av Honom, att låta sig uppfyllas helt och hållet av Honom, av Jesus, det är att vara Honom nära.

Att äta av Jesus, det är att prata med Honom, det kallas för att be. Han, din bäste vän, vill att du ska berätta hur du känner dig, berätta om det som bekymrar dig, men även det som gör dig så glad och tacksam.

Att äta av Livets bröd, Jesus, det är att läsa Hans ord, Bibeln. Där står det hur Han ser på dig, det står hur Han vill att livet ska vara, hur du och jag ska leva och framför allt är Bibeln en stor kärleksförklaring till dig och till mig. Guds ord till oss!

Att äta av Livets bröd, Jesus, det är att vara tillsammans med andra människor, som också lever nära Honom. Att tillsammans prata om och med Honom. Det kan vi göra hemma, det kan vi göra i kyrkan, det kan vi göra var som helst där vi träffas.

Att äta av Livets bröd, Jesus, det är att berätta om Honom, för de människor vi möter, som inte har upptäckt Honom. Att prata om Jesus det kan vi göra överallt. Hemma, på jobbet, på gymmet, i skolan….

Tag och ät! Livets bröd, Jesus, Guds son! Smaka och se att Han är god!

Jesus för dig, min vän! Jesus för mig! Jesus för oss!

 

Den kämpande tron

Tänk nu är våren på väg! Ibland lyser solen så milt och gott. Skyarna vandrar på himlen och fåglarna har börjat sina vackra serenader. Jag kan till och med höra deras kvitter genom fönstret. Snart är det dags att kika vid ladugårdsväggen för att se om några små gula solar, tussilago, har tittat fram. Jag sjunger de gamla barnsångerna om videung och blåsipporna i backen. Allt är gott och väl.

Men inatt var det inte gott och väl. Jag vaknade av att jag hade en mardröm. Tårarna rann över mina kinder och de fortsatte att rinna, för jag kom ihåg drömmen. Där i mörkret fanns inte solen och värmen, jag hörde inte fågelkvittret eller anade inga tussilagon. Jag kände mig ensam och jag kände mig rädd.

Plötsligt kände jag att mina spärrar brast och in vällde alla tankar och känslor, från de svåra stunderna i mitt liv. Stunder då jag känt mig utlämnad, stunder jag känt mig övergiven, förtvivlad, ledsen, rädd, ja, alla mörka känslor du tänka kan. Allt var så fruktansvärt hemskt och  det hjälpte inte, att jag hörde Arnes lugna andetag i sängen bredvid mig. På ett ögonblick sögs jag upp och kastades likt ett klädesplagg hit och dit, som i en centrifug. Mina tankar virvlade och det jag tänkte och det jag kände var svart och ont.

Jag grät och grät i nattens mörker.

Till slut, likt ett svagt fågelkvitter, kom känslan att jag mitt i mörkret, både i nattens mörker och i själens mörker, inte var ensam. Jag var inte ensam, inte nu och jag hade inte varit ensam förut heller. Trots allt svart, allt elände, sjukdomar, död och smärta, hade någon alltid varit med. Någon hade varit vid min sida hela tiden. Någon hade burit mig, när jag själv inte orkat gå. Någon!

Jag vet vem Någon är och där i sängen, med kinden mot den tårvåta kudden, började jag prata med Någon. Jag började prata med Gud!

Jag berättade för Gud, allt som jag upplevt och känt i nattens mörker. All min rädsla och vånda. Plötsligt stannade mörkrets centrifug och det kändes istället som jag sveptes in i något gott och varmt. Jag förnam Guds röst som sa; Ullami, Jag har aldrig lämnat dig ensam och Jag kommer inte att lämna dig ensam. Genom allt är Jag med. Lita på Mig! Jag har dig så kär! Sov nu gott, mitt älskade barn!

Jag sov gott resten av natten.

 

Kärlekens väg

Vi åkte till kyrkan i söndags. När vi satte oss i bilen sa Maria; Be! Och vi bad om beskydd på resan, vi bad för gudstjänsten, vi bad för våra vänner och sen åkte vi. Det var en fin stund i kyrkan. Maria, Arne och jag satt och lyssnade på körens sång och prästens ord. Så blev det dags för nattvard.

Maria vet vad det betyder, att hon kan vara nära Jesus på ett särskilt sätt. Hon vill så gärna ta nattvarden och tända ljus, men hon har svårt att vänta på sin tur och blir orolig när det är många människor i rörelse. Det blev oroligt för henne och kanske upplevde en del andra besökare det också. Maria kom fram och fick ta emot gåvorna och blev glad och nöjd.

Både Arne och jag kände oss lite ledsna för att det blev lite stökigt och tankarna vandrade fram och tillbaka under resten av söndagen.

Under nattens timmar slogs jag av insikten, av vad jag själv brukar framhålla och trycka på i mina fundror.

Nämligen att Gud älskar dig och mig oavsett allt!

Oavsett ålder, oavsett kön, oavsett hudfärg, utbildning, yrke, funktionshinder, oavsett allt, står den kristallklara sanningen fast. GUD ÄLSKAR DIG! Hur du än är, så älskar Han dig!

Det innebär att Jesus står där vid kärlekens väg och säger; Kom! Kom till mig ni alla! Kom så vandrar vi tillsammans! Jag älskar dig så mycket, att jag inte vill, att du ska gå själv, vi går tillsammans genom livet. Kom! Kom till mig. Kom ni alla!

Där kommer tant Gerda med sin rullator, farbror Asheem linkande med käppen, lilla Sara krypande, Cecilia och Håkan strosande, Maria ivrigt hoppande, Ola rullande, Barbro bärande på lilla Nikita, några tonåringar släntrande, Fabian joggande, Ali och Ming vandrande och Judit och Simon stödjande morfar. Alla tar de sig fram på kärlekens väg, därför att Gud älskar dem oavsett allt och för att Han vandrar tillsammans med dom.

Kärlekens väg,

en väg för alla,

tillsammans med Gud!