Kyrkoherde Maria Scharffenberg i stadsvimlet.
Foto: Carl Anders Nilsson /Ikon

Levande församlingsliv utan fast lokal

"En av mina församlingsbor fick demens och kunde plötsligt bara tala och förstå svenska. När jag kom dit sjöng vi psalmer och sånger på svenska. Plötsligt levde den här personen upp och personalen häpnade." Som präst i Nederländerna möter Maria Scharffenberg många livsöden.

Maria Scharffenberg är präst i Svenska kyrkan i utlandet med en lång och gedigen erfarenhet av att arbeta som utsänd på olika platser. Sedan 2019 är hon placerad i Nederländerna och driver en församling utan någon fast lokal. 

– Det är ett väldigt annorlunda sätt att arbeta på, att helt sakna församlingslokal, säger Maria. Utmaningen handlar främst om att hålla ihop församlingen och få den att växa. Men möjligheterna är också många att nå ut på nya sätt. 

Den stora majoriteten av församlingsborna i Nederländerna är bofasta svenskar som skapat sig ett liv i regionen. 

– De flesta har gift sig med någon härifrån och Nederländerna har blivit deras nya hem. Det är här barnen växer upp och till Sverige reser man på semester. Vi har även många i församlingen som är andra generationens svenskar.

Livesända gudstjänster och syförening på Zoom

Som på de flesta platser i världen har pandemin skapat problem kring att mötas fysiskt och Maria har behövt vara innovativ kring nya sätt att arbeta på.  

– När vi får samlas hyr vi in oss i kyrkor i Rotterdam och Haag och har gudstjänster där. När vi inte får samlas på grund av pandemin, livesänder jag gudstjänsterna via vår Facebooksida. För närvarande har jag gudstjänster i mindre skala, som även spelas in för dem som inte kan närvara fysiskt. 

Maria har även skapat en mötesplats på ett café, där de möts var fjortonde dag. Just nu ligger det nere, men det har varit väldigt uppskattat. 

– Jag insåg tidigt i pandemin att jag behöver arbeta extremt mycket med telefon och dator. Det blir mycket samtal via chattar, Messenger, Facebook och Zoom. Jag är även aktiv på Instagram, Twitter samt har en blogg.

Att Maria har kommit långt kring hur hon når ut via nätet, har även avspeglat sig på de äldre i församlingen. Syförening som möts på tisdagarna använder Zoom för sin syjunta, där åldrarna ligger mellan ungefär 70 och 90 år. 

Foto: Svenska kyrkan i Nederländerna

– Det är enormt roligt att vi kan mötas på det viset och att det verkligen är uppskattat, säger hon.

värdefullt att få tala sitt eget språk

Som i de flesta utlandsförsamlingar är det diakonala arbetet viktigt och omfattande. Under coronapandemin har Maria haft kontakt med flera personer som inte kunnat åka hem på begravningar av släktingar i Sverige, på grund av det rådande läget. 

- Detta är naturligtvis oerhört smärtsamt och jag hjälper dem att skapa ritualer för den avlidna på plats här istället, berättar hon. 

Maria möter människor i alla möjliga livsfaser som behöver stöd och någon som finns där.

– Det är jobbigt att bli gammal och särskilt i ett främmande land. Kanske har ens partner redan avlidit och du är ensam kvar. I en av de församlingar jag arbetat i fick en av mina församlingsbor demens och kunde plötsligt bara tala och förstå svenska. När jag kom dit sjöng vi psalmer och sånger på svenska. Plötsligt levde den här personen upp och personalen häpnade.  

Stöd när livet bränner till

Kulturkrockar finns även i Europa, säger hon med eftertryck, och menar att det ofta finns ett stort dolt diakonalt behov för många.

– Du kanske blir kär, gifter dig och flyttar utomlands. Livet känns underbart. Men som vi vet funkar inte alla äktenskap hela vägen. Att skilja sig i ett nytt land är ofta en utmaning och långt ifrån alla länder har samma lagstiftning som Sverige. Då kan vi i kyrkan gå in och vara ett stöd och hjälp i en ofta smärtsam process som ibland kompliceras ytterligare på grund av det aktuella landets lagar och regler.

Maria möter även människor som inte mår bra psykiskt, åker till Amsterdam för att testa droger eller har tappat bort hela sitt bagage.

– Ofta kommer de eller deras anhöriga i kontakt med mig via nätet eller ambassaden och konsulaten. Ibland kommer även efterlysningar av personer.

– Vi har en jätteviktig verksamhet, säger Maria. Sju procent av alla svenskar bor utomlands, det är en enormt stor del av vår befolkning. Jag ser ett väldigt stort behov av vår närvaro bland svenskar – både i glädjefulla högtider och gemenskap, men framför allt när livet bränner till.

Behöver vända på varje krona 

För en tid sedan var man tvungen att sälja sitt gamla församlingshus, en plats Svenska kyrkan har samlat församlingen på sedan 1947. 

– Även om det är smärtsamt, var det nödvändigt. Det blev för dyrt att underhålla. Sedan dess är församlingen hemlös och får hitta nya innovativa metoder för att mötas och verka. Ekonomin för Svenska kyrkan i Nederländerna är tuff och vi behöver vända på varje krona för att kunna hålla en bra verksamhet igång. Stöd och gåvor till vår verksamhet är helt avgörande.

Ingår i ekumeniskt nätverk

Svenska kyrkan i Nederländerna ingår i ett större nätverk av trosbaserade organisationer i Haag, med ett mycket gott samarbete. I år är man med i en digital julkalender, som är sponsrad av Haags Ekumeniska Kyrkor, där både kristna församlingar, andra trosbaserade organisationer samt det civila samhällets organisationer finns representerade. Det handlar om vad det betyder att vara gästfri.

– Vår lucka är den trettonde december, naturligtvis, säger Maria med ett leende. Den här kalendern ger till viss del en bild av vad det är att vara Svenska kyrkan utomlands. Vi är en del av helheten, där just vår del representerar det svenska och de svenska traditionerna. En plats dit alla svenskar är välkomna. 

Anne Casparsson