Foto: Tomas Pettersson

Meningsfullt volontärarbete i samtalsjouren

En av Kyrkans SOS volontärer berättar om vägen in till volontäruppdraget, och vilken betydelse det har att erbjuda sitt öra till någon som behöver det.

Jag visste inget om Kyrkans SOS när jag såg annonsen i GP för fem år sedan, men det lockade mig att få jobba i en samtalsjour. Jag skulle snart gå i pension och letade efter sammanhang att engagera mig i. Jag hade då arbetat länge med skolfrågor och utredningar i kommunen, och saknade det som egentligen var mitt yrkesval när jag utbildade mig till socionom för många år sedan.

Det första året som volontär fick jag kämpa en del med att känna att jag var till nytta. Jag var van att tänka resultatinriktat, att lösa problem, men här skulle jag ”bara” lyssna. Nu har jag landat i att det jag gör är väldigt meningsfullt. Innan jag började som volontär hade jag inte trott att det skulle vara så många återringare som det visade sig vara. Många av de jag pratar med under ett pass har jag haft kontakt med tidigare, och jag lär ju känna dem lite grann. För många är det positivt att bli igenkänd, och ibland kan jag ta upp tråden från ett tidigare samtal och fråga hur det har gått sedan sist.

Det svåraste tycker jag är när de jag pratar med lever helt i sin egen värld. Att vi pratar förbi varandra. Det kan vara riktigt svårt att läsa av den andre när man bara har rösten att gå på. Sen vet jag ju ändå inte vad den som ringer får med sig av vårt samtal, det kan ändå hända att han eller hon avslutar med att säga ”Vad gott det var att få prata med dig”. Då blev det ändå ett bra samtal.

För mig personligen har det varit väldigt givande att få jobba med SOS-brevlådan. Där är vi alltid två som samarbetar med att svara på breven som kommit in, och vi utvecklar varandra på det sättet tycker jag. Dessutom gillar jag utmaningen att formulera mig i skrift.

Jag som har varit med några år känner ju igen de flesta i volontärgruppen, även om jag inte kan alla namn. Efter ett pass kan vi samlas och ta en kaffe och prata lite. Det är en vänlig och trevlig stämning. Överlag är det en väldigt trygg och professionell organisation, vi får väldigt bra stöd i både handledning och support under passen.

Att vara volontär i Kyrkans SOS har förändrat mig genom att jag fått se att många människor inte har det så bra, rent socialt. Många saknar det skyddsnät av nära och kära som gör att de blir väldigt utsatta när något jobbigt händer. Jag har fått en mer ödmjuk inställning till vikten av nära samtal.

Anonym volontär, 
berättat för Tomas Pettersson 2020