Kvinna sitter framför en dator och leder ett digitalt möte.
Foto: Katarina Bäckelin

Svenska kyrkan i London en trygghet under pandemin

I London bor uppemot 70 000 svenskar. Här finns ungdomar, ensamstående mammor och även de som är socialt utsatta. Kerstin Garplid, diakoniassistent, berättar om hur telefonsamtal och digitala möten blir viktiga när Svenska kyrkan i London är inne på sin andra månad av "lockdown".

I vanliga fall kommer mellan 80 och 100 seniorer till de regelbundna träffarna i Svenska kyrkan i London. Kerstin Garplid, som är diakoniassistent, och diakonen Helen Calner brukar dessutom resa runt mycket och göra hembesök. Numera tillbringar de en stor del av dagarna i telefon. De ringer runt till församlingsbor, bland annat alla seniorerna.

– Ibland kan det handla om enstaka samtal. Några pratar jag med nästan varje dag. Många en gång i veckan. Ensamheten är jättetuff, och jag brukar också alltid fråga om de har allt som de behöver, säger Kerstin.

Beredskap för våld i nära relationer

En oväntad effekt av nedstängningen är att det nu blir fler förtroligare samtal än vad det kan bli när man ses många i kyrkan.

- Igår ringde jag tio samtal. Det var långa fina samtal. När en person kände att den kunde berätta vad som varit tufft i livet, då kände jag att det här gör skillnad!

Det berättar Kerstin som tidigare arbetat som socialsekreterare i Storbritannien. Hon säger att myndigheterna vet att våld i nära relationer ökar nu under isoleringen. På webbsidan skriver församlingen att de vet att konflikter kan komma i spåren av oro, sorg och rädsla. De hoppas att det ska göra att den som behöver det, vågar ringa också om våld i familjen. För att samtala naturligtvis, men framför allt för att den som drabbats av våld ska få stöd att kontakta rätt myndigheter.

Viktigt att få prata svenska när livet är tufft

Samtalen från dem som själva letat upp församlingen kan handla om allt möjligt. Och de kommer från människor i alla åldrar. Man tror att det bor mellan 50 000 och 70 000 svenskar i London, kanske 100 000 i hela Storbritannien och Irland, men det finns inga exakta siffror. Det är en stor församling och det är en svår utmaning att räcka till.

Här finns ungdomar som nyss gått ut gymnasiet, ensamstående mammor och den som bott i Storbritannien i många år. Några socialt utsatta familjer får stöd. En gemensam nämnare är att i en tuff livssituation är det viktigt att få prata svenska.

Ofta kan det helt enkelt handla om människor som är ”mitt i livet”, där tankarna mal och man grubblar på: Är det detta jag vill? ”Vad ska jag göra med mitt liv?”

Kerstin Garplid tittar i kameran.
Kerstin Garplid arbetar som diakoniassistent i Svenska kyrkan i London. Foto: Maya Garplid Nesbeth

– Att vara med i den processen och finnas där och lyssna för att ge stöd. Det tror jag är väldigt värdefullt, säger Kerstin.

Kerstin utbildar sig just nu till diakon i Lund och funderar över hur kyrkan kan finnas för människor just när det behövs.  Hon säger att det är en utmaning för kyrkan att vara lyhörda och beredda i mötet med människor. Själv hoppas hon kunna vara en medvandrare för en medmänniska.

”Kyrkan är större än ett covid-19”

I kyrkan i London finns normalt sett många mötesplatser. Här är det verksamhet för olika grupper nästan varje dag. De firar gudstjänst, har öppet hus, syjunta, körer, konfirmander, seniorluncher, träffar på temat Ung i London och träffar där föräldrar eller au-pairer ses med sina barn. Oändligt många behöver hembesök.

Unga singelföräldrar som kan känna sig isolerade är en grupp där kyrkan kan göra en insats. Svenska kyrkan i London ordnar också mötesplatser på ett tiotal orter runt om i Storbritannien. Det kan handla om att man firar gudstjänst och äter tillsammans. Det är otroligt uppskattat.

När detta skrivs får människor i Storbritannien bara träffa en person åt gången om de går ut och då bara om de håller distansen. Det innebär självklart mycket stora påfrestningar. I det läget vill personalen visa att kyrkan finns kvar.

- Det är dithän vi vill komma. Vi vill att människor ska känna att ”vi jobbar på här för att ni ska kunna vara med”. Kyrkan har funnits i 2 000 år. Kyrkan är större än ett covid-19!

Andakt, körövning och söndagsskola på nätet

De många telefonsamtalen är ett sätt för församlingen att hålla kontakt med människor. Det andra sättet syns tydligt i en av salarna i kyrkan som nu knappt går att känna igen. Den är omgjord till inspelningsplats. Här finns både scen och rekvisita.

- Vi måste lära oss att vara kyrka på ett nytt sätt nu, säger kyrkoherde Katarina Bäckelin, och den nya tekniken underlättar.

Hon berättar att pedagogen Magnus Berggren och de båda volontärerna Carolina Janner och Isak Visti spelar in söndagsskoleavsnitt varje vecka. Det är stunder med andakt, prat och pyssel.

Den söndagsskola som tidigare nått dem som varit på plats publiceras nu på webben och i Facebookgrupper för de åtta orter runt om i Storbritannien där Svenska kyrkan finns. 

– Vi når ju ut mer än vad vi brukar! konstaterar Katarina. Det märker vi på gudstjänsterna också. Klart fler följer de digitala gudstjänsterna än som brukat komma till kyrkan!

Under videosändningarna av gudstjänsten på söndagarna blir det många kommentarer. Det är ”tack” och ”Amen”. Många är delaktiga. Även körövningarna fortsätter digitalt, både barnkören, kyrkokören och kom-och-sjung-kören.

Katarina säger att hon mitt i det som händer ser att kyrkan har möjlighet att nå ut till en bredare publik. Tröskeln blir lägre.

– Kris betyder faktiskt också möjlighet. Det får vi inte glömma! 

En man står i mitten, en annan sitter i en stol, en kvinna sitter till höger.
Förberedelse inför streamad gudstjänst i Svenska kyrkan i London. Volontären Isak Visti, pedagogen Magnus Berggren och volontären Carolina Janner. Foto: Katarina Bäckelin

MÖTER ORO I SAMTALEN

Katarina fortsätter med eftertryck att säga att personalen i London har tur. De kan jobba, det är det inte alla som kan. Om inte de flesta i personalen hade bott i samma hus som kyrkan, hade de inte haft möjlighet att arbeta som de gör nu. En sorg är att tre personer i personalen är tillfälligt permitterade.

Kerstin berättar att Svenska kyrkan sedan länge har ett väl upparbetat och nära samarbete med den svenska ambassaden i London. Ambassaden ber ibland henne och Helen att ha kontakt med personer som har det riktigt trassligt.

– Då handlar det om att ge samtalsstöd och vara ett bollplank för en person som befinner sig i en svår situation. Vad kan personen göra, går det att få hjälp av nätverket i Sverige?

En stor utmaning för alla i samhället nu är förstås ovissheten. Hur länge ska detta pågå?  Många bär på en oro för att anhöriga som riskerar att bli sjuka eller som redan blivit det. Vågar jag gå till läkaren med andra krämpor? När får barnen komma tillbaka till skolan? När kan man börja arbeta igen? Finns det något arbete att komma till?

- Samtal börjar redan komma in från dem som blivit av med jobbet och vill prata, berättar diakoniassistenten Kerstin Garplid.