Tänk på döden

Jobbet som vaktmästare är till stor del praktiskt.
– Just nu är det intensivt, berättar Linda. Att förbereda och göra kyrkogårdarna fina inför allhelgona känns meningsfullt.
Det är mycket som ska fixas. Höstlöv krattas och på gravarna ersätts gamla planteringar med vackra granrisdekorationer. Vid minneslundar och askgravlundar ställs vaser för snittblommor och i ljusbäraren bereds plats för nya gravljus. Skogskapellet och Hanhals kyrka städas, ljusbärare och ljus ställs fram.

Det vanliga arbetet pågår också. Gräva, plantera, vattna, rensa, klippa …

– Men praktiska sysslor får alltid vänta om en besökare behöver vår tid, säger Linda.

Under en dag möter hon många människor. Någon vinkar på sin dagliga promenad genom kyrkogården. En annan behöver information om ett gravskötselavtal, råd kring val av gravsten eller praktisk hjälp i samband med en urngravsättning. Ibland kommer anhöriga för att välja gravplats till någon de förlorat.

– En sådan visning får ta tid. Vissa vill berätta om personen de saknar, kanske gråta en stund. Andra vill fokusera på det praktiska. Att välja gravplats är känslosamt för många, ibland behöver man få komma tillbaka flera gånger.

– Vissa samtal kan vara svåra, och ibland lotsar jag vidare till en diakon eller präst. Men jag har lärt mig att det viktigaste är att lyssna. Oftast behövs inga svar.

Under allhelgonahelgen finns både vaktmästare, pedagoger, diakoner och präster ute på kyrkogården. 
– Jag tycker om allhelgona, säger Liselotte Malmqvist som är präst. I år kommer jag att vara på Skogskyrkogården mitt i Kungsbacka under helgen.
På kyrkogården finns ett tält där den som vill kan ta en kopp kaffe och kanske prata med en bekant. Ibland behöver någon låna tändstickor eller få hjälp att hitta en anhörigs grav. Familjer kan ta del av aktiveter för barnen.

– Sen går jag runt och pratar med dem som fixar med sina gravar eller sitter en stund i Skogskapellet. Jag har gott om tid för samtal om någon behöver det. Dagarna kan innehålla tårar och tunga samtal, men också förvånansvärt många skratt.

På Hanhals kyrkogård upplevs allhelgona för många som en ”hemvändarhelg”. Man besöker sina anhörigas gravar och får samtidigt tillfälle att träffa släkt och vänner man inte sett på länge. Det är lätt att förstå varför många uppskattar stunden på kyrkogården, upplyst av tända gravljus och lyktor, och därefter värmen i församlingshemmet där ideella ordnat en fin mötesplats med kaffe och smörgås.

Text: Ingrid Eliasson