Hej, jag heter Narges. För tre år sedan kom jag till Sverige från Iran. Då bodde redan min mamma, syster och bror i Sverige och min andra syster och min dotter i Tyskland – så jag var ensam i huvudstaden Teheran där jag bodde. En vän hade berättat för mig om Jesus och om kristen tro och jag ville också bli kristen. Men att vara kristen i Iran är svårt, blir du avslöjad kan du bli dödad. Det är också väldigt svårt för kvinnor, vi måste till exempel alltid bära slöja.
När jag kom till Sverige hade jag inte träffat min mamma på elva år så det var ett kärt återseende. Först bodde vi i Partille och där hittade vi Sävedalens kyrka, där vi också blev döpta. Tyvärr dog min mamma efter bara drygt ett år efter att jag kom till Sverige. Hon ligger begravd på Östra kyrkogården i Göteborg och jag saknar henne mycket.
Nu bor jag i Kungälv tillsammans med min syster. Genom SFI har jag gått till språkcaféet i Kungälvs församlingshem. Jag fick tips om Kastalakyrkan – och den ser jag nu som min kyrka! Jag får en så bra känsla när jag kommer in i kyrkan och den ligger också nära där jag bor. Här är alla så snälla och hjälper mig även om jag inte pratar så bra svenska.
På tisdagar är vi några stycken som träffas för "Evangelium på lätt svenska". Här lär vi oss mer om Bibeln och om Jesus. Jag älskar verkligen Jesus och känner att jag vill lära mig mer om honom. Jag har fått så bra vänner i Kastalakyrkan och jag brukar också hjälpa till med att ordna fika och kaffe.
På vardagarna går jag på SFI, tränar, läser och är med vänner när jag inte är i kyrkan. När jag är klar med SFI hoppas jag kunna arbeta på en förskola eller städa någonstans. Varje kväll pratar jag med min dotter och mina två barnbarn i Tyskland. Tyvärr är det svårt för mig att resa och hälsa på dem. Jag tycker mycket om Sverige och Kungälv – och det bästa är min familj, mina vänner och min kyrka!
---
Berättat för Karolina Braun. Artikeln är även publicerad i Kyrkobladet nr 3 2019.