26/4-20 Tredje söndagen i påsktiden

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

Många före mig och förmodligen många efter mig kommer att gå in i sakristian här i Tärna kyrka och läsa de trösterika orden ur Psaltarens 23:e psalm ”Herren är min herde, mig skall intet fattas”.

Idag firar vi den Tredje söndagen i påsktiden - som har som tema ”Den gode herden”. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Vi har fått fira påsk - och denna söndag sammanfattar Långfredagens allvar och påskens glädje i texterna om den gode herden. Kristus har gett sitt liv för oss, han har uppstått och leder oss genom livet.

Konkret handlar den här dagen om att Kristus är vår herde, den som beskyddar oss och bevarar oss, den som söker upp oss när vi går vilse och letar upp de gröna ängarna och det friska vattnet åt oss.

Som den gode herden har han sådan omsorg om oss och leder oss genom livet, med allt vad det innebär. Vi har alla sett bilden av herden - som bär lammet på sina axlar. Bilden är ett uttryck för räddningen, för frälsningen. Kanske hade det lilla lammet kommit bort från sin mamma. Det står i Bibeln - att herden lämnar de nittionio fåren - för att söka upp det förlorade fåret, det bortsprungna fåret. Vi anar den omsorg om det dagliga livet som Kristus har för oss. Han har segrat över döden, men han är också med oss i våra vardagliga bekymmer och svårigheter.

Vi har haft får under många år och under den här tiden, när hela naturen vaknar till liv, var det som mest intensivt när tackorna skulle lamma. Många vändor blev det ut till lagården - för att se att allt förlöpte väl. Det är fantastiskt att se ett liv födas - ibland förenat med både kamp och tårar. Herden leder sina får genom hårt arbete, sin kamp och sitt tålamod.

Evangelisten Johannes skriver i dagens evangelium: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand”.

Idag mer än någonsin behöver vi hålla fast vid den trygghet som finns i Kristus. Häromkvällen blev jag riktigt rädd när jag såg ett inslag från en intensivvårdsavdelning på nyheterna. Då får vi plocka fram andra bilder, andra ord och tankar, och ta ett djupt andetag. Vi får andas ut vår rädsla och vår oro. Vi får andas in Guds trygghet och frid.

Livet har blivit så annorlunda. På samma gång som vi distanserar oss rent fysiskt från andra människor - så har vi också kommit mycket närmare varandra, det finns så många goda krafter runt omkring oss och så många goda initiativ. Vi ser bilder på TVn och läser om det i tidningen och på sociala medier.

Min son i Norge har inte fått arbeta på fem veckor - men han har verkligen njutit av att få vara tillsammans med sina två barn hela dagarna - oftast utomhus. När jag åkte hem häromdagen vinkade jag först åt paret som cyklat ut från stan och nu satt i skogen och fikade. Lite längre fram satt grannarna och fikade tillsammans med vänner på uteplatsen. Ljuset och värmen återvänder och fyller oss med tro, hopp och kärlek.

Vi ber: ”Barmhärtige Gud, som lät din Son ge sitt liv för oss, för att sedan uppstå, låt honom vara vår herde och leda oss genom kamp och fara till vila, glädje och evigt liv. I Kristi, den uppståndnes namn. Amen.”

Sv ps 607:

Jag är hos dig, min Gud, 

som barnet hos sin mamma.

Jag är hos dig som fågeln i sitt bo.

Jag är hos dig, min Gud,

jag är hos dig, min Gud,

när natten börjar komma.

Bli kvar hos mig,

så har jag lugn och ro.

Tag emot Herrens välsignelse: 

Herren välsigne er och bevare er. 

Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig. 

Herren vände sitt ansikte till er och give er frid. 

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

/Karin Hammermo, Ingrid Eklund, Ulrika Larsson, Per Nestor, Ove Andersson